Ange socialsekreteras personnummer i kommunikation?

Möjligen få dem att fundera över deras syfte med att ange mitt och min familjs personnummer. Lite så jag tänkte, men det kanske inte framgår?

Jag har dagligen mycket möten. Har aldrig sett ett behov av att kategorisera mötena efter vilka det kan finnas ett behov av att spela in eller inte. 
Låter som du jobbar som någon personaladministratör inom offentlig verksamhet eller liknande, där dina klienter inte känner något förtroende för dig som person. 

Nej, jag har faktiskt inte sett det särskilt meningsfullt att anmäla mina synpunkter till någon pappersvändare på ett socialkontor. Speciellt inte då skadan redan är skedd och utredningen nedlagd. Skulle det mot förmodan öppnas en ny utredning mot oss, skulle jag däremot förstås ha detta i åtanke. Min tillit till dem är kort sagt utraderad. De har en del att jobba på där. 

Ser att frågan engagerar. 

Visst kommer handläggare att läsa mycket känslig information. Och självklart kommer en handläggare att reagera på namn och familjer de känner. 

Jag bor på en liten ort och har blivit anmäld av min fru och hon ringde mina föräldrar som bor på annan ort och fick dem att anmäla mig också, efter att jag initerat skilsmässa. Anmälan gick ut på att jag skulle vara psykiskt sjuk, gränslös, hotfull och att jag planerade att komma och röva bort mina barn, efter att jag inlett trepartsamtal med en terapeut genom socialtjänsten. 

Den lades ned och lämnades utan utredning när det visade sig att ingen av anmälarna kontaktat mig innan eller efter anmälningarna gjordes, och att jag bor på en annan adress, efter att samtalscoachen rekommenderat mig att hålla mig ifrån huset för att minska konfliktnivåerna. 

Men visst är det obehagligt med personnummer, för- och efternamn i ett vanligt A-4 kuvert märkt med kommunens logga. Jag har en CO-adress med lantbrevlåda där jag bor tillfälligt till skilsmässan är avklarad, så visst kan det komma på villovägar. Nu var det visserligen jag själv som bad att få samtalen från mina anmälare utskrivna och skickade per post, eftersom allting lades ned. 

Frågan som jag ser det är egentligen varför ser det så självklart att lägga en sådan makt och sådana skarpa verktyg i händerna på helt vanliga kvinnor av kött och blod som jobbar på socialtjänsten (jag skriver "kvinnor" eftersom jag aldrig sett några som helst män inblandade från socialtjänsten, familjeenheten (rörande umgänge) samtalscoach, skola, BUP, skjukvård och tom bodelningsförättaren är en kvinna. Alla släktingar som engagerat sig i vår skilsmässa på sociala medier och medelst telefonsamtal är också kvinnor. 

Med tanke på hur totalt maktlösa socialtjänsten är när det gäller att skydda barn som på allvar är utsatta så är lite underligt hur dom tillåts att med bara ett obefogat påstående från bittra föräldrar och en fru som inte tolererar en skilsmässa att ta sig väldigt stora friheter och utsätta familjer och främst barn för såpass grova intrång i vår allra mest privata sfär, där dom flesta av oss känner en stark integritet. 

Vi känner alla till boken "Lilla Hjärtat", där socialtjänsten lät två drogmissbrukande föräldrar systematisk skada och till sist mörda sin lilla flicka. 

Sverige har ratificerat Barnkonventionen, men socialtjänsten har inga möjligheter att följa den när det verkligen gäller. 

Allting bygger på frivillighet från båda föräldrar, dom enda som inte får föra sin talan är barnen själva, dom företräds av okända kvinnor på socialtjänsten. Som beslutar att barnen ska tas in för förhör där dom får titta i böcker om snippor och snoppar och blir utfrågade om sina föräldrar, och sedan bedömer en anonym kvinna på socialen att det är "två friska barn med adekvat språk som talar gott om båda sina föräldrar", utan att jag som blivit anmäld ens tillfrågas. Eller informeras oanmodat. 

Kommentaren: "(barnets namn) säger att (jag) är bästa pappa", ska ge någon slags värmande och gripande slutkläm, som dryper av empati och förståelse. 

Blir inte frågan varför vi accepterar en sådan extrem grad av kontroll ifrån staten, när våra barn ändå är totalt hjälp- och rättslösa? Vår integritet är i praktiken noll. Dom enda som har rätt till integritetsskydd är socialtjänstens kvinnor som frivilligt jobbar med det dom gör - vilket bevisas av hur provocerande tanken på att dom själva ska adresseras med sina personnummer är. 

Dom agerar dessutom utifrån en anonym anmälare, och lämnar inte ut uppgifter om vem som anmäler eller dennes telefonnummer, trots att dom inte är skyldiga att skydda någons identitet. Dom avgör alltså själva vems identitet dom ska skydda, och vems integritet dom ska kränka. 

Egentligen rätt sjukt. 

 

Tänkte du ordförande för nämnden? 

Eller tänkte du dig högsta tjänsteman på socialförvaltningen, eller högsta tjänsteman för respektive avdelning? Är nog lite olika organiserat beroende på kommunstorlek m.m. I en stor kommun som Stockholm har de ju också olika stadsdelsförvaltningar.  Är ju viktigt med återkoppling också som sagt, så man bör ju i sådana fall absolut kräva ett svar. 

Hur får du det till att det skulle vara stalking att uppmana landets socialtjänster att upprätthålla sekretessen enligt socialtjänstlagen? Du är märklig du. 

Du förstår inte. Du ser inte sammanhanget.

Nej, jag ser problemen och väljer att belysa dem. Du blundar och sticker huvudet i sanden. 

Tycker inte det ena behöver utesluta det andra. I någon mån tror jag också att vissa saker kan hänga ihop.

Bara för att det ibland kan vara ett utsatt arbete så utgör ju inte det en ursäkt för att inte sköta sitt jobb. Inte värna sekretess m.m. Sedan tror jag också att ju mer förstående och nöjda klienterna är med socialtjänstens arbete, desto mindre hot osv lär förekomma. Därför är det viktigt att arbetet utförs med god kvalitet. Opartiskthet, kvalitetssäkrade processer m.m. 

Om kommunens rutiner är att sprida sekretessklassade handlingar till obehöriga personer är det nog dags att se över rutinerna. 

Att använda och ange personnummer i kommunikation är inte stalking. I sådana fall gör sig ju socialtjänsten själva sig skyldiga till stalking. 

Från wikipedia.

Förföljelsesyndrom, stalkning[ (av eng. stalking), är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person. Det kan även röra sig om att kontakta en person i sådan omfattning via telefon, brev eller e-post att det uppfattas som trakasseri.

Vad av detta tycker du passar in på att använda sig av personnummer i kommunikation? Självklart är det inte stalking. Jag undrar hur ni har kommit fram till det. Det är ju direkt löjeväckande! 

Nej, jag har inte fått några sådana besked. Var tvungen att leta upp det mesta själv. 

Däremot är det sannolikt inte så att det bor flera Anna Johansson på vår hemadress (går ju bra att kolla mot folkbokföringsregistret), så varför det skulle behövas anges våra personnummer upprepade gånger i deras kommunikation till oss är ju bara fullständigt obegripligt. Att de sedan sänder den med öppen post är också bara totalidiotiskt. Det råder ju sekretess.