Är män kapabla att själva välja vilka kvinnor

Ja, varför inte? Att den personen tar emot behandling säger ju åtminstone någonting om att de inser att det är någonting som är svårt för dem själva. Du verkar ju inte alls inställd på att se något problem med ditt eget sätt att fungera, och du uppvisar ingen vilja till förändring eller utveckling vilket för mig är en mycket större varningsklocka än om någon tar läkemedel för sin psykiska hälsa.

Förlåt för om det jag skriver sårar dig lite, men jag tycker att du verkar ha väldigt stora problem i det att du har svårt med socialt samspel, svårt att sätta dig in i hur andra människor tänker och fungerar, och du verkar vara väldigt inflexibel i ditt sätt att tänka. Så som du framstår genom din aktivitet på forumet verkar du ha otroligt stora svårigheter med dig själv. Jag förstår att din aktivitet här på familjeliv fyller en viktig funktion för dig, men som många varit inne på tidigare är det enda som kan hjälpa dig att komma framåt att faktiskt rikta blicken mer mot dig själv och ditt sätt att fungera, helst med hjälp av en bra psykoterapeut, och försöka sluta fokusera på alla oförätter som du upplever att du utsatts för.

Jag tar inte illa upp, tror jag hört det mesta redan. Jag vet att det är skillnad på folk. Vissa kan säga vad som helst. Jag har lätt för att tänka mig in i andras situation, jag är lyhörd, och en bra lyssnare. Jag är öppensinnad. Däremot så är det vanligt att jag själv inte bemöts på det sättet. Det är därför som jag gör såna här trådar. För jag ser vad många som hycklar och dömer andra.

Jag gillar faktiskt titeln och de funderingarna den väcker. Det här hade kunnat vara en väldigt givande och intressant diskussion baserat på titeln.

Skall spara den på minnet och ta upp senare eller annanstans.

"Är män (med valmöjligheter) kapabla att göra vettiga partnerval på egen hand eller skulle det vara bäst om en välmenande kvinna hjälper dem med det?"

Det beror på vad för psykiska problem. Medicinerad för vad, depression? Ja jag ser inte detta som något negativt, ser det snarare som att någon faktisk försöker må bra med att prova allt. Har träffat flera som medicinerat för både depression och adhd, men även för andra mer medicinska saker. Var går gränsen för vad som är ok medicinering för dig?

ja, jag har dejtat män jag initialt inte varit attraherad av, då jag varit nyfiken på dom och attraktion är något som växer fram när man lär känna varandra djupare och inte går att förutse när den kommer. att finna någon snygg betyder inte att man automatiskt finner de attraktiva, det är bara ytlig bedömning. De män jag finner attraktiva på jobbet tex fann jag inte attraktiva förrän jag lärt känna dom. De jag tycker är snygga är jag sällan attraherad av då kemin inte stämmer.

Jag konfronterade min mamma om det att man alltid fått höra kommentarer om utseendet. Då blev hon sur, och slog ifrån sig. "Det där var så längesen, man måste gå vidare".
Ingen ursäkt, eller förståelse för hur kritik om utseendet kan påverka en. Det är  bara jag som har fel. Andra behöver inte ansvar för vad dom slänger ur sig. Det är jag som måste jobba med det. Bekvämt att kunna ha såna ursäkter för sitt beteende.

Ja, då är vi olika. Du tog ju upp att jag har problem, vad är de största varningsklockorna med mig tycker du?

Jag tycker den är givande. Den bekräftar mycket som jag redan visste. Man kan se att det oftast är män (i det här fallet jag) som har fel.

Den yngre tjejen jag blev kär i lärde jag känna på jobbet. Först var jag inte alls intresserad. Tog flera månader innan jag började få känslor. Hon är ingen skönhet men hade DET. Kvinnan som mamma och syrran ville jag skulle träffa, där kände jag bara NEJ.

Hon tar sina problem på allvar och tar emot den behandling som finns att få, medan du hårdnackat vägrar att ens gå och prata med någon. Olika nivåer skulle jag inte kalla det, men ni är helt klart olika. Hennes beteende är konstruktivt medan ditt beteende är destruktivt.

Lägg av TS och låtsas vara Kaffedraken.