Svårt att stå emot

En kvinna i en fritidsförening är starkt kär i mig. Jag har avvisat henne två gånger men hon ger inte upp. Vi är båda gifta. Tidigare kände jag ingenting för henne men nu känns hon mer som en drog och det är väldigt beroendeframkallade. Jag känner mig helt knäpp känslomässigt. Jag vill vara vänner men det ställer hon inte upp på. Jag känner för att gråta och känner ånger att jag kan inte vara med henne.. om jag var 20 igen så skulle det ha varit en annan historia. Älskar min familj, de är allt jag har. Vet inte vad jag ska göra..

Svårt läge.. jag förstår dig.

är i liknande sits.. jag älskar min familj men den här mannen (också gift) tog mig med storm.

Otrogen kommer jag inte att vara men att inte vara med honom, se honom eller prata med honom?

känns som mitt liv bara rullar på i en takt där falukorv är paradrätten och plötsligt erbjuds jag champagne och ost
ron men måste tacka nej och återgå till korv och potatis. Vilket ger mig panik. Samtidigt som jag äter korv och mos med de viktigaste människorna i mitt liv. Men den oglamorösa tillvaron, gör mig håglös. Hade livet inte mer spänning att ge liksom? Ska jag för familjens skull fortsätta nöja mig med släntriant bolibompasex när det finns en man som är villig att ta mig till himmelriket? svaret är ja. Men ledsen är jag.