Bli sambo där en äger huset

Hen kan inte gå in med 50% utan mycket mindre. Kanske bäst att gå till någon kunnig inom området hur det ska lösas bäst. 

Du är väldigt mycket mer cynisk än jag.

Jag ser till att ha min ekonomi i ordning för att inte vara beroende av en man - men ett hus som inte är en familjegård är bara ett hus för mig. Det finns många.

Och om ens sambo inte delar renoveringar och omsorg lm det gemensamma boendet - hur mycket satsar man då på förhållandet? Ska en renovera själv och en lägga de pengarna på resor själv då eller? Skojsigt liv du förespråkar. 

Jag köpte ett hus jag tyckte om. Det fanns fler. Jag träffade min sambo, halverade lånet genom att äga huset ihop. Kan nu spara pengar varje månad och investera och bygga upp en ännu tryggare ekonomi samtidigt som vi jobbar på vårt hem och vår familj ihop som en enhet.

Är vi ihop hela livet harjag fått dela hus och renoveringar och jobb och glädje med honom. Går vi isär har jag byggt upp en bra större budget med pengarna jag investerat; antingen köper jag ut honom eller så hittar jag ett annat trevligt boende.

Att som du förespråkar vägrar släppt in honom skulle skapt en jättekonstig sits där han bodde hos mig, där jag egentligen hade sista ordet om alla renoveringat och fix pga att jag ägde boendet helt. Det livet hade jag inte velat ha, då hade jag valt att inte ha en sambo helt enkelt.

Fast det finns ju mellanting. Inte så de flesta flyttar ihop och säljer huset dag tre. Man är ju ofta tillsammans ett tag först och sen växelbor man, sen börjar man fundera mer och flyttar ihop.

Att satsa på sitt boende ihop och bygga upp det för att passa ens drömmar, ens växande familj, ens önskemål om vad man vill - det är romantiskt. För mig. Att hålla ena parten utanför för att man nog änså statistiskt kan göra slut, som du tycks förespråka, det låter bara kallt. Kul att vara parten som inte släpps in. skulle vara ett akäl för mig att tvivla på förhållandet och därmed göra separationen till en självuppfyllande  profetia.

Jag och min sambo skrev både samboavtal och köpepapper ang huset jag/nu vi äger. Han köper in sig med 1% av husets värde varje år, vi omvärderar huset var 3dje år. Vi har bott tillsammans i 11 år, så han äger nu alltså 11% av huset. Redan när vi diskuterade detta var han inne på att bara äga 25-33%, men jag är inte knusslig. Vi skrev att han kunde äga max 50% men vem vet om vi ens lever om ytterligare 40 år? Ok, kanske, vi är rätt unga, men vem vet om vi ens är ihop om ytterligare 40 år? Hoppas kan man alltid.

Vi valde en långsam takt istället för direkt inköp för halva värdesumman. Lägre risk för alla parter.

Vem har sagt något om att missköta det? Inte jag. Däremot är det ju ekonomiskt faktiskt en stor risk att lägga in massa pengar i ett boende som man inte äger och som inte är köpt för gemensamt boende. Går man isär är varenda krona och allt slit då borta av dem. 

Vad är det du de facto ser som såna risker med att man går in och samäger ett boende, som du ser fortfarande gäller efter ett år? Jag kanske ser det annorlunda som är 40+ men efter ett år kände jag mig säker. Ett flertal år senare och ett par barn senare är jag lika säker att det var rätt. 

Suck. Tala om att du tolkar min text som fan läser bibeln.

1. Att inte investera pengar i ett boende är inte att missköta det. Det är att inte investera mer pengar i det, knte lägga pengar i renoveringar eller styling för något jag inte äger. Men varför skulle jag lägga in pengar i ett boende jag inte äger - det ÄR ju faktiskt pengar som jag chansar med på ett helt annat sätt. Du som är så mån om att inte tappa pengar, varför bryr du dig inte om den här delen? Och ja -  om min sambo inte skulle vilja att jag gick köpa in mig skulle jag ta det som att han inte trodde på oss långsiktigt.

2. Jo, ett år kan räcka. Kanske inte för dig, men för andra. För mig gjorde det det. 

Jag förstår fortfarande inte dig. Men jag är inte rädd att förlora boendet heller, antingen löser jag ut sambon om jag och barnen är de som ska bo kvar, eller så löser han ut mig om det är bättre för alla inblandade inklusive barnen. Och då har jag nog med pengar för ett annat bra boende. Om det nu kommer till det. Eller så går vi inte isär utan bor i vårt gemensamma boende som vi bygger på ihop tills den dag vi säljer det.

1. Eller för annat, vilket var det jag avsåg med stt jag inte skulle betala för att piffa upp ett boende jag inte äger en % i. Och det fick du till att jag dkulle missköta det?

2. Jag var trygg. Nedvärdera mig inte bara för att du inte kände det lika fort, tack. 

Och du har uppenbart starkare känslomässiga band till ett hus än jag har. Ett hus är ett boende. Det finns många. Som sagt, tar det slut får jag ändå en så god ekonomi att jag kan köpa mig något annat trevligt. Så jag riskerar på inget sätt min tillvaro - eller hur? Det viktigaste jag har är min familj och min hälsa. Mitt boende är något som sett olika ut under mitt liv. Jag ser en stor skillnad på ett hus någon i släkten byggt eller där generationer bott, och nåt jag köpt själv för några år sen. För övrigt skulle jag nog inte heller vara så pepp att bo kvar i ett hus jag levt i ett antal år med den jag älskar och renoverat ihop. Skulle inte direkt vilja dela det huset med någon annan.

Och jag står fast vid att jag skulle känns det som konstigt att bo med någon som inte ville att jag skulle köpa in mig och dela hemmet. Det skulle få mig stt känna att personen tvivlade på riktigt.

Inredningen är ju något man delar som sambos vid en separation. Men jag skulle inte betala för färg att måla om för, eller fasta saker som vitvaror som bara höjer värdet på huset.

Du är den som varit nedlåtande mot mig och ifrågasatt hela min relation genom illa dolda insinueringar. 

. Min trygghet i en relation kommer ur att jag känner att den jag lever med vill dela sitt liv med mig. Om jag bott ihop med någon och den personen inte vill stt vi ska dela på vårt boende så visar det för mig att personen inte tror så myclet på oss eftersom den, som du lyfter i dina svar, är rädd att vi går isär och jag snor den på huset. Det skulle få mig stt känna att personen tvekar på oss. Sen har vi också barn ihop, så jag känner väl att det finns annat jag skulle tycka vore tråkigare vid en separation än att jag fick leta ett annat boende liksom. Men nu är jag trygg i det här förhållandet, att det lär vara längre än min lust att bo där jag bor.

Jag letade för övrigt hus rätt länge och det jag insåg då var att jag kände rätt starkt för rätt många hus. Jag gillar mitt boende nu. Men det finns många andra boenden med med stora fördelar.