Tonåringar väljer mamma

Jo, som jag skrev så kan män ändra sig om de vill. Det sorgliga är bara att ganska många inte vill, eller helt enkelt inte fattar att deras 'engagemang' inte är vad barnet behöver eller vill ha. 

Jag talar inte om männen i min närhet direkt, visst har jag män som är så som jag beskriver i min närhet med, men de jag talar om är när eleverna berättar om vad de gjort och hur de har haft det när de varit hemma och sjuka. Barnen kan säga att det är bättre när mamma vabbar men jag lägger ingen värdering i det de säger utan lyssnar på dem och konstaterar (för mig själv) att det är vanligast att eleverna tycker så. 
Eller så berättar de kort och gott att när mamma var hemma med mig så läste vi sagor, låg framför tv:n och myste, mamma gjorde varm choklad/nyponsoppa eller liknande och så stekte vi pannkakor och sen när pappa var hemma fick vi panpizza (vilket också kan ha sin tjusning)  till lunch och så fick jag spela hur mycket mobilspel jag ville. 

Jag skulle vilja säga att det är minst 90% av eleverna som berättar samma sak tyvärr. 

Det här kan väl inte vara särskilt vanligt? Av de vänner och bekanta som separerat så stannar normalt pappan kvar i huset och mamman flyttar till lägenhet. 

Sen flyttar hon till hus igen när hon träffar en ny som förvisso då kan vara större än det förra.

Hos oss om man tittar på oss vuxna så har jag bäst kontakt med min pappa. Min sambo har bäst kontakt med sin mamma. Vi själva har två döttrar och jag skulle nog stå mig slätt mot mamman i de flesta fall.

Håller med. Männen har ofta bättre ekonomi av de 2 efter skilsmässan. Så argument attamma har mer pengar är ovanligt. 

Du förutsätter att det finns ett hus Här bor de flesta i lägenheter, i de fall det finns hus är de längre ut på landet vilket då innebär att pappan bor längre bort där det också är sämre kommunikationer. 

Jag skrev inget om vem som har mest pengar, ofta är det pappan, men de spenderar också oftare pengar på sig själva i större utsträckning än vad mammor gör. Kan både bero på att mammor har sämre inkomst, men även på att hon hellre lägger mer pengar på boendet så att barnen slipper dela rum, medan pappor i högre grad tenderar att lägga pengarna på kul grejer till sig själv. 

För att förtydliga, jag tycker att båda könen bör lära av varandra; Mammor behöver lära sig att vara lite mer ego och tänka på sig själva medan pappor i högre grad behöver lära sig att sluta med egotänk i första hand hela tiden. 

Nej jag förutsätter inte det utan skrev hur det såg ut i vår bekantskapskrets och där ser det ut som jag skrev.

Att pappan gärna bor kvar i huset ligger nog även mycket i att man ofta lagt mycket tid och pengar på att renovera det. Där går man som man ofta på en mina mot mamman, hon får tid med barnen och pappa jobbar på huset. Båda är antagligen nöjda då men det straffar ju sig sen för pappan.

Eftersom du skrev att det inte kunde vara särskilt vanligt så förutsatte du att det var likadant här som hos dig. 

Men tråden handlar inte om det, så åter till ämnet. 

Ja du har troligen rätt i att män ofta är nöjda om de 'slipper' ta ansvar för barn och istället får renovera och greja. Men det är ju ett val man gör, man kan välja att involvera barnen och kräva av mamman att även hon drar sitt strå till stacken kring renoveringen och själv aktivt söka sig till att umgås med barnen på barnens villkor. 

Det verkar för många män inte vara något de tänker på eller är vana vid så det är en övningsgrej tänker jag. 

Hade jag varit den jag är idag hade jag och barnens pappa aldrig skilt oss. Vi mådde som bäst och var som lyckligast när vi gjorde saker tillsammans. Mina två finaste minnen förutom semestrarna i Kristianopel, är när vi krattade löv ihop och målade om vardagsrummet ihop hela familjen. 

Ja på samma sätt kan man isf säga att mamman är nöjd om hon slipper ansvar för hus och ekonomin. Så det finns mycket att lära hos båda. 

Så länge familjen håller ihop går det ju väldigt smidigt om båda gör det man är bäst på. Men det är ju sen om det skiter sig som det straffar sig för båda två. För den deltidsarbetande kvinnan med ekonomin och mannen med kanske sämre kontakt med barnen. Här har dock mina bekanta tvärtom fått bättre kontakt med barnen efter vv då mamman inte finns i vägen längre.

Jag tog upp häromdagen att det vore bra om mamman gick upp i arbetstid och bidrog mer till hushållskassan. Det var inte populärt.

Du skriver själv svaret: "att pappan successivt tappar vardagskontakt med sina barn". Det gör man inte om man är så investerad i sina barn som du tror att de papporna är. 

 

Män får tidigt lära sig att deras behov kommer före andras och därför agerar många också så.

En kvinna som agerar lika blir ofta straffad på flera olika sätt, hon blir illa sedd av både sin familj, sina vänner och kollegor på jobbet.

Tala med några förskolepersonal och BVC-sköterskor så ska du få höra vad de ser av pappornas "engagemang", det är ingen vacker eller jämställd bild.

Är det en förälder som inte kan sitt barns personnummer eller medicinering? 99% är det en pappa.

Är det en förälder som har glömt ombyte/matsäck/luciaprylar till förskolan? 95% en pappa.

Kvinnor klarar i regel sånt om de inte är tunga missbrukare eller i kronisk depression, medan en man som har ett ansvarsfullt jobb och "håller många bollar i luften" ändå kan bete sig som en halvidiot med barnen. För att han vet att någon annan sopar upp. Att förskolepersonalen har extrakläder till lucia för att täcka upp för pappors lathet, så att barnen ska slippa bli förtvivlade. Och oftast har han ju ändå inte tid att vara där, för hans jobb är så mycket viktigare.

Strategisk inkompetens och undanflykter säger jag. Och det är många barn som ser detta när de blir lite större och väljer bort sin ointresserade förälder.

Det finns 6-7- åringar som kommenterar och blir lessna för att alla i familjen fick present och goda saker att äta på alla hjärtans utom deras mamma. För det var hon som fixade allt- han fixade inte ens till henne. Det finns barn som ringer och gråter från pappans hem på jul för att det varken finns klappar eller julgran för han "tyckte inte det var viktigt".

Och så undrar män varför de blir lämnade och varför barnen inte vill fira högtider hos dem. Ja vad kan det bero på...