Orosanmälan från fsk

Du blandar ihop saker, det är INTE en tillfällig vårdnadshavare utan en stödperson. Det är två helt olika saker.

I tingsrätten ja, men inte under polisens undersökning med vittnesförhör osv. I särskilt känsliga fall händer det mycket riktigt att tingsrätten låter offret vittna utan att behöva vara i samma rum som förövaren.

Man får bemöta anklagelser om soc anser att de måste ta det vidare. Om ärendet läggs ner finns inget att bemöta. Att ärendet läggs ner betyder inte att soc tror att allt är frid och fröjd men man kanske inte har lagstöd för större insatser just då, som t ex akut omhändertagande. I det läget kan barnets berättelse fortfarande behöva skyddas och det är inte säkert att föräldrarna får veta vad som sagts i samtalet.

Ja, i vårt fall blev det då polisförhör och tillfällig vårdnadshavare som jag uppfattar ska ha utgjort någon form av stödperson. Men, även om det inte utses tillfällig vårdnadshavare, utan bara stödperson. Vem utser då denna om inte socialtjänsten?

Det sjuka är ju att det anses vara två separata processer. Dels en polisprocess och sedan en soc-process. I polisprocessen hålls förhör och förundersökning hemliga, så där finns inget att bemöta. Sedan kommer soc med sina redogörelser för vad DE uppfattat skulle ha sagts under polisförhöret (som vi inte får ta del av pga sekretess), och vill ha vår syn på något som vi inte vet vad det handlar om så det egentligen inte går att bemöta, utan bara enstaka utdrag som återberättas av tredje part. Skitskumt. 

Socialtjänsten finns inte till för att omhänderta barn, det är en sista sista utväg om man bedömer att föräldrarna inte klarar av att ta hand om barnen. 

Jag skrev inget om att bli arg på sina barn utan att barn kan ta skada av aggressiva föräldrar även om de inte fysiskt slår dem. 

Varför starta 100 trådar om att ifrågasätta socialtjänsten? Räcker inte en tråd där du ifrågasätter? 

Ser en stor intressekonflikt där. Heter att socialtjänsten ska ge stöd, men det är också de som beslutar om omhändertagande. Det gör att det inte finns någon som hels tillit från föräldrar som blir utredda. Varje ev svaghet riskerar att tolkas som skäl för omhändertagande. Finns tom exempel på naiva föräldrar som själva tog den inledande kontakten och bad som stöd. För att de helt enkelt trodde att de skulle få stöd. Istället beslutade socialtjänsten om omhändertagande. De känner sig förstås grymt svikna. 

Barn kan ta skada säger du? Tja, så kan det säkert vara, men menar du på allvar då att socialtjänsten ska omhänderta alla barn från sina föräldrar för att de ev kan ta skada om föräldern blir arg? Jag är uppriktigt sagt nyfiken på den där gummiskrivningen som tydligen förekommer i flera utredningar om "känslomässigt frånvarande" föräldrar. Hur kommer socialtjänsten fram till det? Hur kan de dra en sådan slutsats? Vad är det för signaler de tolkar? Vilka frågor ställer de? Hur skapas en rättssäkerhet i denna materia och hur garanteras objektivitet? 

Jag undrar seriöst hur många omhändertagande landets socialtjänster gör varje år som egentligen är totalt felaktiga och där man på mycket goda grunder kan ifrågasätta hur det har gått till. 

Jag har inte skapat denna tråd. Jag har bara svarat i den. 

Får känslan av att alltfler får problem med socialtjänsten däremot, Såväl antalet orosanmälningar som tvångsplacerade barn ökar kraftigt för varje år. Jag tror att hela systemet är helt sjukt. Bara grundinställningen som många tycks ha, att barnen som status quo måste skyddas från sina egna biologiska föräldrar. Något är då mycket sjukt skulle jag säga. Speciellt i ett läge när det offentliga absolut inte heller kan erbjuda bättre uppväxtvillkor än hos de biologiska föräldrarna, utan tvångsomhändertagna barn hamnar i hem där de får ännu mer miserabla förhållanden. Det är faktiskt en skandal utan dess like. 

Håller med dig helt! 

känns lite som diktatur. har sett många familjer vara barn blivit omhändertagna på felaktig grunder. sök tex på tv4 efter 10 med Malou, föräldrar som blivit fria från domstolen men ändå inte fått sina barn tillbaka. Tycker det är helt sjukt att socialtjänsten har större makt än rättsväsendet i ett land. Alltså personer som pluggar socionom har mer makt än domaren som pluggar i evigheter och jobbat i evigheter många år för att kunna jobba som domare, ändå har socialtiänsten mer makt än de, trots att föräldrarna blivit helt fria från alla misstankar, ändå får de inte tillbaka sina barn. Det tycker jag är helt sjukt och diktatur liknade. 

Men nu är du väl ändå ute och cykla, vad som beslutas i en rättegång är det som gäller, det är inget som soc kan sätta sig över. Om så hade varit fallet hade t ex lilla hjärtat levt idag. Finns det ett domslut som säger att de biologiska föräldrarna ska ha sitt barn så är det så det är är inget soc kan påverka.

Jag hoppas att du har rätt. I många fall har familjerna nekats tillbaka sina barn trots att domstolen beslutat det. Kolla på Malou efter 10, finns några berättelser där tyvärr som skrämmer livet ur en ;-/ 

Det är som sagt två helt olika personer. En tillfällig vh utses för att tillgodose barnets bästa, en roll som du och den andra föräldern tydligen inte var betrodda att uppfylla. Jag undrar verkligen vad ni var misstänkta för så att en sådan ansågs behövas! Socialtjänsten kan däremot knappast "utse" en stödperson som barnet känner sig trygg eftersom de inte vet vilka personer som finns i barnets liv men däremot godkänna en föreslagen stödperson, t ex en mormor eller annan närstående.

Ja, det är två processer eftersom de två myndigheterna har helt olika roller. Polisen utreder brott. Socialtjänsten utreder barns hemförhållanden.

www.nj.se/nyheter/nu-ar-det-mojligt-att-utse-en-tillfallig-vardnadshavare

Till exempel när det framstår som stötande och kränkande för barnet att låta en förälder kvarstå som vårdnadshavare i de fall föräldern är frihetsberövad för att ha dödat eller allvarligt skadat den andra föräldern. Då kan det finnas ett behov av att skyndsamt förordna en ny vårdnadshavare för barnet.

Tyvärr sätter sig soc ibland över det som beslutas i rättegång. Föräldrar kan bli friade från brottsmisstankar, men socialen vägrar ta in det. De säger att de gör en "självständig" bedömning. Däremot har jag aldrig hört talas om fall där domstol dömt den tilltalade, men socialen har friat. Bara det omvända tycks kunna hända. 

Vad gäller de förvaltningsmässiga domarna händer det att socialen överklagar ända in i kaklet. Så att det som beslutas i rättegång gäller. Nja, eller kanske snarare nej. Inte om man frågar socialen. 

Den ena föräldern var misstänkt för att ha utövat våld mot barnet. Detta för att barnet inte förstod skillnaden mellan att göra sig illa och att någon gör en illa.

Detta gjorde att socialen polisanmälde den ena föräldern, vilket då tydligen diskvalificerade oss båda från att vara föräldrar och vårdnadshavare under polisförhöret. 

Så vem utser då vårdnadshavare och stödperson enligt dig om inte socialtjänsten? Som jag uppfattat det var det samma person, en person helt okänd för barnet. En person som barnet aldrig tidigare träffat. Det fanns ingen närstående på plats under barnförhöret. Ingen som barnet har någon relation till. Vi får inte ens veta eller se på förhöret som spelats in, inte ens efter utredningen lagts ned. Vi har ingen aning om vad barnet kan ha utsatts för vilket känns sjukt obehagligt. Vi har uppfattat det som att detta var traumatiskt även för barnet, som inte förstått vilka knappar som det indirekt tryckt på.

Jag tycker det är oerhört märkligt förfarande, att främmande personer helt plötsligt kan åka och hämta barnet från förskola/skola och föra det därifrån under flera timmar för något som högst tveksamt, inte ens kan sägas utgöra rimlig misstanke. Tredje part från socialen(ej barnet), upprättar en polisanmälan för att denna tror att barnet kanske blivit utsatt för något. Jag skulle närmast kalla det förfarandet för falsk tillvitelse. Föräldrar förlorar vårdnad och inflytande helt utan demokratisk insyn och helt utan anledning. Jag tycker det känns djupt kränkande och mår mycket dåligt över det. Som vårdnadshavare känner man sig inte trygg med att barnet är säkert i skolmiljön och vi uppfattar det som att barnet blivit mer slutet efteråt. Någonting har hänt. Vi tror att barnet ev kan ha utsatts för någon/något under processen. Något vi inte får veta.