Jag är så rädd att min man ska vara otrogen

Så du vill inte ge det din man vill ha, men du förväntar dig att han ska ge dig det du vill ha?

Det du kan göra är att ta ett samtal om att han kan försöka söka sex från någon annan. Jag tycker det verkar ganska egoistiskt att försöka neka den man ska älska, att ha ett sexliv.

Fast å andra sidan, eftersom tilliten uppenbarligen är borta från din sida från, så kanske det du ska göra är att bryta upp.

Vill du ha lust? Har du funderat på att ta hjälp för att på något sätt få iallafall nån form av lust? Kan du se nån form av kompromiss här? 

Rent generellt i såna här lägen är det viktigt att inte sluta vara intim. Fortsätt att pussas, kramas, hålla hand, ta på varandra, somna i varandras armar. Fortsätt att vara nära varandra. Sitt ihop i soffan, vila i varandras knän, massera fötter etc etc...Kanske nån gång närma er nån form av sex.. Detta är viktigt för att känna sig uppskattad, åtrådd och älskad och att man fortfarande underhåller själva kittet/klistret i att vara ett älskande par. Fortsätt vilja ha varandra även om samlag inte alltid kan bli resultatet. 

Sen behöver ni givetvis hålla igång diskussionen om vad som händer den dagen han faktiskt inte längre kan bortse från att han vill ha sex. Prata öppet om det. Det är ju elefanten i rummet som kan öka risken för otrohet. Dvs oviljan att prata om det och oviljan att hitta en lösning. 

Att anklaga honom i förväg och misstänka att han per automatik kommer vara otrogen, ja det är bästa sättet att få honom att BLI otrogen.. En misstänksam sur fru är ju inte särskilt upphetsande... Om du förstår hur jag menar... 

Har du pratat med din man om detta? Vet han hur du känner? Vill du försöka få tillbaka lusten? Är ni intima med varandra i övrigt?

Allt handlar inte om sex eller penetration. Det viktigaste är kommunikation och att du och din man försöker hitta gemensamma lösningar. Att vara otrogen är ingen lösning, det inser förhoppningsvis din man också. Samtidigt kan du inte förvänta dig att han ska vilja leva i celibat resten av livet.

Tror inte du läst TS tråd riktigt. Om du gjort det hade du inte gett detta svar.

Hon kämpar för att ha tilliten kvar trots allt. 

Nej hon frågar ju hur hon ska bära sig åt för att avslöja otrohet!

Din oro är motiverad och det du kan göra är att försöka få tillbaka lusten. Tänk över varför du inte längre vill, vilka förändringar du tror skulle hjälpa dig, vad din man kan göra, om du tar några mediciner som försämrar lusten. Terapihjälp är ett alternativ.

På grund av sjukdom eller medicin? Prata med läkaren väl?

Och framförallt, prata med din man!

Har du adekvat anledning att misstänka otrohet så lovar jag att det är något han väljer oavsett om han har sex med dig eller inte.

Tror du inte att mottagligheten för inviter från andra kvinnor och därmed otrohet ökar om hans fru väljer bort honom som sexpartner?

Om inte du ger han sex så gör ju nån annan det. 

Hur kan du säga att hon valt bort honom som sexpartner när hon är sjuk!  Det är inte många män och kvinnor som har sexuell lust när de drabbats av sjukdom.

Jag tror inte alls att hon behöver vara orolig att hennes man ska vara otrogen, 
Men jag tror att de bör prata om det för bådas skull

Hur kan du säga att hon valt bort honom som sexpartner när hon är sjuk!  Det är inte många män och kvinnor som har sexuell lust när de drabbats av sjukdom.

Jag tror inte alls att hon behöver vara orolig att hennes man ska vara otrogen, 
Men jag tror att de bör prata om det för bådas skull

Inte per automatik nej. Alla män blir inte automatiskt otrogen vid brist på sex. 

Men dom som väljer att vara otrogen kommer vara det oavsett hur sexlivet ser ut. 

Jag tolkar det som ett val, TS skriver att hon inte vill ge honom det han vill ha. Att lusten har MINSKAT på grund av sjukdom är en annan sak.

Det finns nog båda varianter. De som är otrogna oavsett, och de som är otrogna när de saknar något därhemma.

Jag skrev inget om automatik utan att risken för otrohet ökar i förhållande till om man har regelbundet sex hemma. Eller egentligen ökar väl risken att man får känslor för någon annan snarare är fysisk otrohet.
Så TS´ farhågor är befogade.

Det man brukar göra i relationer... dvs PRATA med varandra och se om man kan komma fram till en gemensam lösning på problemet.

Men istället så försöker du sopa det under mattan och hoppas på att han orkar leva i celibat och går runt och oroar dig för att han ska vara otrogen... och istället för att fråga om tips för hur du ska kommunicera med din man så vill du ha ha tips på hur man kan märka och avslöja en otrohet.... ursäkta att jag skriver det men... hur f*n tänker du nu?

Du fattar väl att när du väl märkt eller avslöjat en otrohet så är det redan försent och skadorna på er relation kommer redan vara ett faktum? Och även om han inte är otrogen så kanske han tröttnar och drar? Vore det inte bättre om du är lite proaktiv istället och försöker hitta en lösning INNAN det går så långt?