är man otrogen så älskar man inte sin partner

Jag tror inte otrohet alls har att göra med att man inte älskar sin partner längre. Kanske i vissa fall där en person pga av barn, pengar och sociala omständigheter är fast med sin partner. Men jag tror övervägande del handlar om spänning.

en väninna som var otrogen älskar sin man men kände vid 40 att livet enbart gick ut på jobba, ta hand om barn, äta och sova. Hon fick panik över den grå vardagen och fick kick och lust av otroheten. Hon slutade
 träffa killen (tack och lov) och hennes make förlät henne.. men för henne handlade det inte om hennes man utan om henne själv. ålderskris förmodligen.

jag har just nu en granne (gift med barn) som svansar efter mig. Tror inte det beror på att han inte älskar
 frun, han är nog bara lite uttråkad och detta ger honom en kick (jag besvarar såklart INTE hans inviter).

Men en hypotetisk fråga, är det rimligt att kräva att man ett helt långt liv tillsammans inte ska kunna göra misstag?

Jag har varit tillsammans med min man halva mitt liv nu. Aldrig varit otrogen någon av oss (hoppas jag :) ) men om han skulle komma hem efter en konf och berätta att han under berusning och i stundens hetta  fick ihop det med en tjej.. en dum engångsgrej? är det verkligen hela världen? Såklart hade jag blivit jätteledsen men samtidigt, vi ska leva ett helt liv tillsammans, kanske 40 år till. Är det rimlig att ha en förväntan på att inga misstag kan ske under resans gång? Jag vet inte. sitter här och är lite småfilosofisk denna fredag eftermiddag :) men tycker diskussionen om otrohet ofta blir så svart på vitt. Trogen - bra. Otrogen- svin.