är man otrogen så älskar man inte sin partner

Tycker den typen av kategoriska omdömen är ganska meningslösa. Det kan finnas ett sådant samband, precis som det också inte kan finnas.

Lika ogiltigt för mig som att omvänt hävda att ?älskar man inte sin partner så är man otrogen?.

Det händer att människor behandlar de som de älskar illa eller är otrogna. Det kan ju bero på massor av saker: köttets lustar, bristande konsekvenstänkande, berusning?

Jämförelse: En förälder kan ju bete sig illa mot sitt barn, vilket inte definitionsmässigt innebär att hen inte älskar barnet.

Jag tänker att det visst kan spela roll. ?Förlåt älskling, jag var så full och visste inte vad jag gjorde? är inte ??jag är sexmissbrukare?,  ??hen var så snygg så jag kunde inte låta bli?, ??vi har en historia sedan tidigare?, ??jag var så svartsjuk på dig? etc etc. Otrohet är kontextbundet helt enkelt.

Ditt exempel är ganska extremt. Men är ?snubbe? en total främling? I så fall spelar motivet sannolikt liten roll. Men är det en bror, en far, en nära vän, en partner som beter sig så kanske frågan om motiv blir viktigare.

Angående tredje stycket kan jag bara hålla med.

På vilket sätt är otrohet jämförbart med att ta livet av någon tänker du?

Det förra är, mig veterligen, inte ett brott. Därutöver är det relativt; Vad två parter uppfattar som otrohet varierar sinsemellan och kan därutöver variera för en person över tid. För någon är det otrohet att vara kontaktsökande med någon efter ett par glas, för en annan går gränsen vid samlag. Att ta livet av någon är en absolut handling som inte lämnar något utrymme för den drabbade att bedöma och reagera.

Det kan man ju tycka (och vem gör inte det egentligen?). Men verkligheten - och skälen till att människor agerar på olika sätt - är mer komplicerade än att den fogar sig efter ditt moraliska imperativ.

Sedan tycker jag inte att svårigheter (i relationer) ger ?grönt att bete sig som svin?. Återigen - vem anser det liksom? Allt jag menar bara att otrohet inte nödvändigtvis innebär att den otrogna inte älskar den som bedras. Många som är otrogna ångrar sig och förbannar sitt bekräftelsebehov, sin bristande impulskontroll (t ex till följd av alkoholintag). Det handlar varken ett försvar för otrogna eller ett argument för otrohet.

Har du grund i några personliga erfarenheter i ämnet eller är det bara tankekonstruktioner?

Vad vill du ha sagt med det? För jag antar att du inte tycker det är bra. Finns många sjuka lagar runt om i världen.

Att otrohet inte går att ursäkta för dig är en sak. Finns lika lite att hävda gentemot det påståendet som att jag inte tycker om att äta inälvsmat. Men i övrigt ursäktas otrogna - och folk som beter sig illa på olika sätt - hela tiden.

Absolut, men jag ser inte vad talibanska eller whahabitiska lagar har att tillföra i sammanhanget. I Skottland är det olagligt att inte låna toaletten till en främling, i Milano måste du alltid le (förutom på begravningar och sjukhus) för att ta några exempel på skruvade lagar :)

Jag tycker ingenting om saken i allmänhet.

I allmänhet har jag ingenting att göra med hur folk väljer att gå vidare efter otrohet så varför skulle jag ha en allmän åsikt om det? Alla har olika motiv och bevekelsegrunder och otrohet är inget brott (i vår del av världen). Med det sagt kan jag ju ha starka åsikter om specifika fall där jag anser mig ha fog för omdöme. Om t ex någon i min närhet varit otrogen eller utsatts för otrohet.

Om man älskar någon som man bedrar har man förmodligen begått ett misstag. Om bedragaren ber om ursäkt, den bedragna godtar, relationen håller och båda är glada och nöjda så kan jag verkligen inte se några problem.

Det låter som att du har en bra pitch till ett bokförlag där :)

Så om den som varit otrogen lägger korten på bordet av egen vilja, dvs utan att ha blivit påkommen eller pressad att erkänna, så är otroheten inget problem?

Jag tycker du ställer rimliga frågor.

En stark relation bygger för mig på tillit OCH förmågan att förlåta och gå vidare. Inom gränser naturligtvis. De gränserna vet man inte var de går förrän man hamnar i en relationskris (exempelvis genom uppdagad otrohet).

Har själv en partner sedan mer än 10 år och vi har barn ihop. Mig veterligen har hon aldrig varit otrogen (inte jag heller för den delen). Skulle det ske och om det var ett misstag så hoppas jag att jag skulle kunna förlåta henne eftersom jag älskar och vill leva tillsammans med henne. Men det vet man ju som sagt inte förrän och om det händer.