Ja, jag anser att man älskar sin partner, men man kan inte få allt av alla. Jag har världens snällaste goaste man men han är väldigt dålig på att ge bekräftelse, närhet och uppskattning. Han bara är så och det upptäckte jag ganska tidigt. Nästan noll spänning.
Jag har dock aldrig varit otrogen, än.
Jag anser att man är en skithög om man försöker ändra på en annan människa. Särskilt någon som är snäll och fin. Så detta är i så fall ett fall av pest eller kolera.
Ingen är perfekt. Vissa saker kan jag leva utan, andra saker är mer svårt. Som ett helt liv där ingen tittar på mig med galen åtrå i blicken, ingen som reagerar när jag har på mig något sexigt som nya underkläder (som han reagerade på i början), sällan spänning i sängen (dock väldigt bra sex). Det sista är inte det största problemet, det handlar inte om sex för mig utan att få känna mig attraktiv och uppskattad. Det har i omgångar känts för jävligt att anstränga sig sen få noll uppmärksamhet. Att få nobben när man erbjuder en avsugning i soffan efter en flaska vin och med tända ljus i hela rummet. Han fattar liksom inte. Ingen magi.
Skilja sig från en underbar (men inte perfekt) man?? Nä du, det anser jag ännu mer vansinnigt.