är man otrogen så älskar man inte sin partner

Absolut, men jag ser inte vad talibanska eller whahabitiska lagar har att tillföra i sammanhanget. I Skottland är det olagligt att inte låna toaletten till en främling, i Milano måste du alltid le (förutom på begravningar och sjukhus) för att ta några exempel på skruvade lagar :)

Det låter som att du har en bra pitch till ett bokförlag där :)

Jag tycker ingenting om saken i allmänhet.

I allmänhet har jag ingenting att göra med hur folk väljer att gå vidare efter otrohet så varför skulle jag ha en allmän åsikt om det? Alla har olika motiv och bevekelsegrunder och otrohet är inget brott (i vår del av världen). Med det sagt kan jag ju ha starka åsikter om specifika fall där jag anser mig ha fog för omdöme. Om t ex någon i min närhet varit otrogen eller utsatts för otrohet.

Om man älskar någon som man bedrar har man förmodligen begått ett misstag. Om bedragaren ber om ursäkt, den bedragna godtar, relationen håller och båda är glada och nöjda så kan jag verkligen inte se några problem.

Men en hypotetisk fråga, är det rimligt att kräva att man ett helt långt liv tillsammans inte ska kunna göra misstag?

Jag har varit tillsammans med min man halva mitt liv nu. Aldrig varit otrogen någon av oss (hoppas jag :) ) men om han skulle komma hem efter en konf och berätta att han under berusning och i stundens hetta  fick ihop det med en tjej.. en dum engångsgrej? är det verkligen hela världen? Såklart hade jag blivit jätteledsen men samtidigt, vi ska leva ett helt liv tillsammans, kanske 40 år till. Är det rimlig att ha en förväntan på att inga misstag kan ske under resans gång? Jag vet inte. sitter här och är lite småfilosofisk denna fredag eftermiddag :) men tycker diskussionen om otrohet ofta blir så svart på vitt. Trogen - bra. Otrogen- svin.

Nej, jag håller inte med ett sånt svartvitt tänkande. Det är ju skillnad på ett tillfälligt snedsteg eller om man haft ett förhållande med en annan under lång tid eller systematiskt är otrogen.

I de två senare fallen så anser jag att man iaf älskar sig själv mera än sin partner (och sina barn om man har det) alt älskar en annan mer än sin partner men är för rädd för att berätta det och bryta upp.

En det tycker inte heller att otrohet är en sådan big deal, men då bör ju båda tycka likadant.

Om den otrogne älskar sin partner kan väl bara den personen svara på.

Kan du vara lite mer konkret?

Fast blir det inte lite fel att generalisera så grovt? Det är kanske lite skillnad på misstag och misstag? Alla misstag är ju inte så grova att de riskerar relationen och det är väldigt stor skillnad att göra ett misstag öppet och göra ett misstag bakom ryggen på sin partner och sen försöka dölja den. 

Visst, tappa sin partners favoritkopp på golvet kan väl alla göra, men sätta på sin partners bästa kompis i ett par månader och inte berätta det för sin partner är väl i en helt annan kategori kan jag tycka?

Problemet med otrohet är inte sexet i sig, det är lögnerna och smusslandet som trasar sönder förtroendet.. för om din partner nu bara råkade sätta på nån tjej i fyllan... hur vet du att:

1) Det bara är henne han legat med och inte 20 andra med?
2) Han inte kommer ligga med 20 till senare?
3) Om du inte får reda på det förrän 5 år senare, har han då inte fråntagit dig möjligheten att själv välja och manipulerat dig att vara kvar i relationen genom att undanhålla sanningen för dig?

Svek är alltid komplicerat för det tenderar att ha sönder tilliten och om tilliten faller så är det ju svårt att få en relation att fungera eftersom de flesta relationer bygger på att man kan lita på varandra, annars vet man ju inte om något den andra säger är sant eller falsk, om personen kommer hålla det han/hon sagt, etc, etc.. bara en sån sak som en enkel konversation med någon bygger ju till viss del på tillit för i teorin kan ju allt personen säger vara falskt.

Menar du att om du var den bedragne men den otrogne partnern älskar dig så skulle du ändå bli skadad? Men frågan var ju om den som är otrogen älskar sin partner. Hade du gjort det om du var otrogen?

Ett vanligt misstag många gör när man lägger fram fiktiva scenarier är att man missar att i ett fiktivt scenarion så sätter man själv alla villkoren och fakta. I mimosas exempel satte hon ju själv gränserna för sin partners otrohet, att han bara legat med en annan tjej och aldrig kommer göra det igen... det kan hon utgå ifrån är sant eftersom hon själv satt det så.

Men i verkligheten är det ju inte så, du vet inte om din partner har legat med 1 annan person eller 20 och om personen kommer ligga med 20 till senare eller ej, det enda du har att utgå ifrån är vad personen säger, men personen har ju sagt att hen skulle vara trogen och det stämde ju uppenbarligen inte så hur vet man att det personen säger nu är sant?

Finns till och med en studie som visar att det stämmer hyfsat bra eftersom hjärnan vänjer sig vid att ljuga, en person som varit otrogen tidigare var 3.5 ggr mer benägna att vara det igen. 

Så en gång otrogen alltid otrogen stämmer kanske inte alltid men har en viss sanning i sig... man kanske ska göra det till en gång otrogen, 3 5 ggr mer benägen än andra att göra om det 

Ja, om både tycker att det de har ihop annars (barnen, vardagen, huset, gemensamma vänner m m) och "egentligen" älskar varandra, så överser man med otrohet. Men är det så att en tycker att det är en "dealbreaker" går det ju inte.

Var ju en som tyckte att vi överdriver otrohetens betydelse i en debattartikel. Varför ska man inte unna sig en stormande passion, den är ju tillfällig? 

Jag håller inte med men folk är väldigt olika.