Moment 22 att vara kvinna

Håller med. Det är svårt. Vad man än väljer gör man fel. Ju äldre jag blir desto mer inser jag att enda sättet att inte gå sönder borde vara att leva i en jämställd relation och välja antingen det ena eller andra som huvudfokus när barnen är små. Så länge man är ett team spelar det ju ingen roll vem som gör mest var utan att båda är ekonomiskt skyddade och att ingen är utan jobb helt. Dvs vid separation har båda pensionssparande, ett jobb att gå upp i tid på samt äger allting gemensamt och har egna likvärdiga sparkonton. Avskyr känslan av att hela tiden vara trött intill gränsen till utmattad och spendera minst tid på de som betyder mest för mig(barnen och maken). Det är så ovärt socialt att jobba heltid. Men det är stigmatiserande att välja bort det livet. Eller välja bort barn. 

Du har helt rätt.

Vi valde att bara ha ett barn, eftersom nästa barn hade krävt att någon av oss gick ner i arbetstid, och ingen var intresserad av detta.

Tack vare det och god hjälp av svärmor fick vi ihop pusslet. Men de som vill ha flera barn behöver göra en förhandling, vara beredda att gå ner i tid och hushållsbudget, och ställa krav på den andra parten att kompensera pensionsbortfall om inte tappet delas lika.

Jag hade aldrig gått med på något annat, men det låter fortfarande som många män inte förstår eller väljer att blunda för vilken ekonomisk nackdel kvinnan får av att satsa tid på barnen.

Räknar man in tappet i att bli förbisedd vid karriärutveckling i flera år extra pga barnen så är glappet jättestort för en akademiker.

Skaffa Ett barn, inte tre-fyra. Det går då utmärkt att kombinera.

Det GÅR att kombinera barn och heltidsjobb, även med flera barn. Det är vi levande bevis på.

Men det hänger på att inte ha en alltför krävande karriär samt en partner som gör sin del.

Faller något av ovanstående, blir det genast svårare.

Pappor kan också hamna i detta moment 22, men det sker inte lika ofta eftersom få mammor struntar i sina barn. Tvärtom är det vanligare att mammor dubbelarbetar, eller i alla fall tar ett större ansvar för hem och barn, än att pappor gör det.

Pappor som satsar på karriären får alltså nästan alltid uppbackning på hemmaplan. De fall där det inte är så, hör till undantagen.

När det gäller mammor är det som bekant väldigt varierande. 

Det går utmärkt att kombinera jobb med tre barn också, om man är skapt så. 

Så ditt tips är då vad? Att prova skaffa tre barn och se om man råkade vara skapt så? Om inte, bara att skita i ett par av dem, alternativt skita i sin karriär, eller bara ta att man blir utbränd? Ok. Det går ju också.

Nej, jag säger att man inte ska generalisera för grovt. 

Jag ville ha två barn. Det kändes lagom. Men ibland håller ödet och naturen inte med. Då får man göra det som går, och för mig går det utmärkt att ha tre barn, ensam, och göra karriär.

Men om man känner vid ett eller två att det är på håret att funka att göra det man vill så måste man så klart välja mellan att fortsätta livet som det ser ut eller förändra det. 

Blir man verkligen ifrågasatt idag, 2023, om man avstår från att skaffa barn? Jag har aldrig upplevt det, i mitt fall var det självklart att aldrig skaffa barn. Karriär med åtföljande skaplig lön och så småningom en bra pension var det självklara valet. I vissa av FL- trådarna framstår karriärmöjligheterna som den enda fördelen när man väljer bort barn men det är verkligen att förenkla frågan. Att inte ha ansvar för barn innebär att man förfogar över sin tid på ett helt annat sätt än småbarnsföräldrar. Man kan skaffa sig en god allmänbildning, läsa kopiöst utan att bli störd och lära sig några främmande språk. Man kan delta i kulturlivet,  laga lyxiga middagar och ägna sig åt oeonologi, det vill säga vinkunskap. Man kan omge sig med vacker konst och dito inredningsföremål utan att behöva ta hänsyn till småbarn med upptäckarglädje. Man kan resa  obehindrat och upptäcka nya länder och kontinenter, tänk bara operaföreställningar runt om i världen!  

Skaffa rätt man. Det finns många fördelar med att vara i en parrelation. Problemet är att hitta rätt person. Det viktigaste tror jag är att personen är bra på att kommunicera och att vilja arbeta med sig själv och relationen. Det är något som krävs på sikt.