Stress över tonåring

Det är vanligt att tonåringar är slarviga och ego, men inte på den nivån. Framför allt att inte vilja duscha tyder på att hon skulle behöva en utredning, många brukar tvärtom bli mycket noga med att hålla sig fräscha (noga med hur de uppfattas av andra) i den åldern.

Min kompis kör den här varianten med sina mycket slarviga söner i tonåren: Hon satte in en buffert på ett separat konto och sedan får de sitt barnbidrag, minus ett par hundralappar som sparas i bufferten varje månad. De var överens om vad deras pengar skulle täcka i form av kläder, transport osv. När killarna slarvar bort något och har slut på pengar så använder hon bufferten till att ersätta, men då är det hon som väljer basic-plagg eller second hand. Det som finns kvar i bufferten efter ett år rullas över i nästa års buffert och sedan får de resten som extra pengar.

Det hjälpte min kompis att hålla koll på sin egen budget, och killarna får känna på att deras eget slarv kostar, fast utan att behöva gå utan grundläggande saker. 

Det kan vara npf. Men hon är högfungerande. 

Inga konsekvenser? Varför tror du det? Hon får mer konsekvenser än andra barn, så till vida att jag misstänker att jag är för sträng. Vi har inte mycket pengar och hon får t.ex inte en ny skolväska direkt om hon tappar bort en. Hon får sin gamla, fula.

men hur var hon som mindre då? Att vara så glömsk, att slänga saker i soporna felaktigt, att. vara så oerhört slarvig - har det kommit med tonåren? 

Men ja, jag skulle också misstänka adhd. utifrån beskrivningen, men det bör ju ha märkts saker även som yngre. 

Wilma: Jag vågar absolut inte ge henne så mycket pengar. Häromdagen hade hon tappat bort sedlar. Hennes kompisar har bankkort men hon får inget. Eller så får hon det och får lära sig den hårda vägen. Bra idé.

Vad skulle en adhd-utredning ge? Hon skulle bara må dåligt av en diagnos tror jag. Och bli sämre behandlad av lärarna. Kanske förstärka sina dåliga drag eftersom det vore "ok" att vara adhd-människa.

Vi har inte mycket pengar över varför jag blir stressad över allt hon tappar bort och har sönder. Jag var kommit överens med henne 100 gånger och gjort upp ett schema att hon ska duscha varannan dag. Nyligen gick det en vecka. Jag litar ju på henne men hon sköter sig inte. Det enda hon gör är att sitta med mobilen. När hon får skärmfritt i några timmar ligger hon bara och surar och klagar. 

Skulle ni inte kunna låta henne ta lite mer av konsekvenserna av sitt slarv? Om hon har sönder telefonen så är den trasig liksom. Tappar hon bort sina klädesplagg så får hon hålla sig till en väldigt enkel "hel-och-ren"-garderob. Slänger hon något i soporna så får hon klara sig utan ett tag. Inte som bestraffning - ni kan visa henne hur mycket sympati som helst - men som en naturlig och logisk konsekvens av att hon inte tog hand om sina saker.

Inkorporera hygienen i rutiner hon älskar. Typ ni tittar på en dokumentär på tisdagskvällar efter hennes hårtvätt, fredagsmyset börjar efter duschen och ni gör en hårinpackning i bastun efter simningen på söndagar eller vad som nu passar ert schema. Alltså kolla och verifiera att hon verkligen genomför det - fastän hon är 13 år så verkar hon fortfarande inte vara mogen att ta ansvar för det själv. Har du koll på hur hon sköter tandborstningen? Fixar hon inte duschandet så kanske du behöver lite mer koll på den biten med så att inte tänderna far illa innan hon är mogen nog att ta över det ansvaret.

Men lägg ner! Barn är inte likadana hela tiden under sin uppväxt och det har inget direkt med uppfostran att göra.

Jag hade själv jätteproblem med att glömma skolans lappar och gympakläder och saker när jag gick i mellanstadiet.

För det första utvecklar de flesta strategier för att komma ihåg och för det andra kan det gå över när man blir mindre hormonellt förvirrad och inte lika inne i allt som händer i ens kropp och psyke, med pubertet och så.

Idag är det jag som håller reda på alla andra virrpannor och har ett jobb med höga krav på kontroll och koll, så hur man är i tonåren kan ha ganska lite att göra med vem man blir som vuxen.