• Arcane

    Vidriga, mördande PMS!

    Är så förbannat trött på vad den ställer till med!! Från att man varit ett fromt litet lamm (ja, nästan ) innan den här hemska maran hälsar på varje månad, till att bli värsta kräket som spottar och svär åt allt som rör sig (förutom åt dottern då tack och lov!)
    Det sägs att de flesta självmord som begås av kvinnor är just vid PMS, hur hemskt är inte det?!
    Läste också att Camilla Henemark lider av sin PMS..det kallades visst något speciellt, minns inte vad bara.
    Jag funderar på om man skulle bygga sig en hydda ute i skogen någonstans för att krypa ihop därinne varje gång man ska ha mens. Hur tyglar NI ert lynne? Förslag mottages mer än gärna

  • Svar på tråden Vidriga, mördande PMS!
  • sweetheart med felicia

    PMS??? Ohh ja det har jag
    Och det får jag bara leva med. Kul? nej absolut inte.
    Jag försöker hålla mig för att inte flyga på maken för minsta lilla. Och säger han det magiska som " Har du pms eller", ja då är det kört...

    Några tips har jag tyvärr inte. Men jag försöker att tvinga tillbaka mina vredesutbrott så gott det går. Att istället för att påpeka allt som jag tycker maken gör fel, så kniper jag käften och gör något annat. Brukar ta en promenad eller lägga mig i badet. Bara jag får vara själv.

  • Arcane

    Jamen huu! Det är nästan så man vill vara gravid jämt så man slipper den. Jag kan få värsta aggroutbrotten och tyvärr fattar jag alltid EFTERÅT att det är pga PMS jag blev helt tokig...Det slår ALDRIG fel, jag blir sån varje månad Endera blir jag helt nere och gråter för i stort sett ingenting (allt blir ju för övrigt 100 gånger värre än vanligt) eller så spottas och svär jag som sagt, det verkar inte finnas någon hejd. Men om jag någon enstaka gång lyckats förekomma mensen och insett i tid att jag överreagear, då verkar det bara som att jag skjuter upp det hysteriska utfallet eller gråtattackerna...så kommer de nån dag efter mensens sista dag istället, helt skumt och väldigt väldigt jobbigt.

    Egentligen slutar det inte vid att jag blir skitarg eller ledsen, jag blir helt seriöst någon annan känns det som, känner inte igen mig själv verken utseendemässigt eller känslomässigt. Vilken enorm inverkan livmodern har alltså!

Svar på tråden Vidriga, mördande PMS!