• Anonym (Singelmamma)

    Singel med barn, hur tänker ni kring att dejta?

    Hej alla kloka! Tänkte höra lite med er ikväll, hur ska man tänka när det kommer till att dejta när man har barn?

    Innan jag hamnade i den här livssituationen jag är i nu så tänkte jag alltid: om jag skulle vara singelmamma så skulle jag inte introducera en ny partner för barnen förrän jag var helt säker på att det var mannen jag ska gifta mig med. Men nu när jag befinner mig exakt där så känns det lite knepigare.

    Jag har en ny inställning till kärlek och dejting överlag och känner mer i hjärtat att man inte behöver planera en hel framtid bara för att man träffas. Jag vill låta allt ta tid och till exempel inte flytta ihop för snabbt osv, men däremot vill jag naturligt umgås mycket med den här nya killen. Men jag är så rädd att mitt barn ska tycka om honom väldigt mycket och TÄNK OM det inte håller. Som det känns nu för mig är det här en man som får mig att leva upp igen och vi har väldigt kul tillsammans och han är genuint snäll mot mig (är inte van att träffa snälla killar?) så det finns absolut potential här! Men jag är inte redo att tänka fööööör långt och jag vet inte om det kanske kommer visa sig att vi är för olika om ett tag eller vad som helst! 

    Han killen är jättetaggad på att hänga med mitt barn och hitta på saker tillsammans så hur ska man tänka? 

  • Svar på tråden Singel med barn, hur tänker ni kring att dejta?
  • Anonym (I)

    Jag tänker som ensamstående mamma på heltid har man kanske inte jättemycket val då tiden utan barn ej finns. Så jag skulle pussla dom 3 första månaderna. Därefter skulle jag låta honom träffa mitt barn på en lekplats. En neutral plast som vilken annan vuxen som helst. Först efter minst 6 mån skulle jag kunna tänka mig att vi ses hemma på en middag osv. Där det blir så naturligt som möjligt för barnet. 

  • Anonym (Kvinna 39)

    Man ska tänka på att inte tänka med hjärtat utan fortfarande med hjärnan. Det finns en god anledning till varför du tänkte som du gjorde. Man bör vänta minst ett halvår innan man introducerar barnen, det spelar ingen roll hur taggad han är eller hur snäll eller hur fin som människa.

  • Anonym (Singelmamma)
    Anonym (I) skrev 2023-03-05 20:33:47 följande:

    Jag tänker som ensamstående mamma på heltid har man kanske inte jättemycket val då tiden utan barn ej finns. Så jag skulle pussla dom 3 första månaderna. Därefter skulle jag låta honom träffa mitt barn på en lekplats. En neutral plast som vilken annan vuxen som helst. Först efter minst 6 mån skulle jag kunna tänka mig att vi ses hemma på en middag osv. Där det blir så naturligt som möjligt för barnet. 


    Haha nej precis, jag och min dotter sitter i princip ihop så det är svårt att hitta tid. Jag och den här killen har alltså tyckt om varandra och umgåtts i typ tre månader nu. Men vi har inte lovat varandra guld och gröna skogar ännu och jag är inte en person som gör sådant snabbt heller. Barnets pappa dejtade jag fram och tillbaka i 10 år? men sen gick det ju åt helvete också haha. Skämt åsido, tipset om att träffas i en lekpark var ju bra. Killen vill gärna ställa upp och hjälpa till att handla och sådär, han har också föreslagit lekland och grejer. 
  • Anonym (Singelmamma)
    Anonym (Kvinna 39) skrev 2023-03-05 20:38:20 följande:

    Man ska tänka på att inte tänka med hjärtat utan fortfarande med hjärnan. Det finns en god anledning till varför du tänkte som du gjorde. Man bör vänta minst ett halvår innan man introducerar barnen, det spelar ingen roll hur taggad han är eller hur snäll eller hur fin som människa.


     Exakt! Jag håller med dig, det finns ju självklart en anledning till varför jag tänker som jag gör. Men här och nu så vill jag verkligen umgås med den här killen, men måste hitta balansen i hur mycket han och barnet ska ses.

    Nej, jag vet att det inte spelar någon roll hur taggad eller snäll han är, men det skrev jag mest för att det vanligaste ju är att killar utan barn är livrädda för att tjejer som har barn och typ inte alls vill veta av barnet eller bli någon bonuspappa. Haha asså det var mer för att ge lite mer info till storyn. Den här killen har inga egna barn men arbetar med barn och verkar tycka om konceptet där vuxna umgås på barnens villkor eller samtidigt som man gör barnaktiviteter eller fritidsliv liksom. Det hör inte till vanligheten att jag ser en sådan man på nära håll om vi säger så hehe
  • Anonym (Hmm)

    Med min nuvarande särbo så dröjde det ett halvår iinan hon träffade min junior.
    Rätt eller fel men det har funkat hur bra som helst.
    Typ 10 år senare så hade han inte kunnat få en bättre bonus-morsa.

  • Anonym (Singelmamma)
    Anonym (Hmm) skrev 2023-03-05 20:53:32 följande:

    Med min nuvarande särbo så dröjde det ett halvår iinan hon träffade min junior.
    Rätt eller fel men det har funkat hur bra som helst.
    Typ 10 år senare så hade han inte kunnat få en bättre bonus-morsa.


    Så ett halvår känns som en rimlig tid att vänta?  Sen kan man ju aldrig veta, jag menar vi alla i den här situationen har ju till och med skaffat barn med någon som det inte höll med? Asså haha förstår du vad jag menar? Det blir ju skillnad för det barnet kommer ju fortfarande ha tillgång till båda sina föräldrar oftast, men när det är en ny så kommer ju den försvinna ur barnets liv om man gör slut. Jag är helt enkelt rädd att den här nya mannen jag träffar skulle vara så pass rolig och go och snäll med barn att mitt barn skulle bli heartbroken om det tog slut. Men hur rädd för det ska man vara egentligen? Jag är nog traumatiserad från mitt tidigare förhållande och hur det sprack. 
  • Anonym (Hmm)

    Ens barn går väl alltid först, eller?
    Hade inte min kvinna kunnat vänta så hade hon inte varit något för mig ändå.

  • Anonym (Singelmamma)
    Anonym (Hmm) skrev 2023-03-05 21:08:44 följande:

    Ens barn går väl alltid först, eller?
    Hade inte min kvinna kunnat vänta så hade hon inte varit något för mig ändå.


    Ja såklart. Asså bara för att han killen är taggad på att träffa mitt barn så menar jag inte att han är pushig. Han verkar kunna vänta liksom, det är mer det att jag som vuxen vill spendera mer tid ihop med honom men samtidigt inte inge falska förhoppningar till mitt barn. Det är tråkigt att tänka så, OM DET INTE HÅLLER, men jag kan inte låta bli att tänka så. 
  • Anonym (Hmm)
    Anonym (Singelmamma) skrev 2023-03-05 21:14:32 följande:
    Ja såklart. Asså bara för att han killen är taggad på att träffa mitt barn så menar jag inte att han är pushig. Han verkar kunna vänta liksom, det är mer det att jag som vuxen vill spendera mer tid ihop med honom men samtidigt inte inge falska förhoppningar till mitt barn. Det är tråkigt att tänka så, OM DET INTE HÅLLER, men jag kan inte låta bli att tänka så. 
    Man behöver ju inte tänka att det inte håller - man kan också tänka att det inte funkar.
    Jag har ett förhållande med barn sedan innan som inte funkade så jag kanske var överdrivet försiktig??
    Tänkte verkligen inte med K...en utan 100% på min son. 
    Lönade sig i långa loppet ........
Svar på tråden Singel med barn, hur tänker ni kring att dejta?