Hur homofobiska är ni!?

Har ingenting mot Homosexuella, det är individen jag gillar eller ogillar.
Det som irriterar mig däremot är då deras sexuella läggning enligt mig är deras ensak så vill många göra det till min angelägenhet.

Låt oss säg att jag är skofetischist, nog hade jag blivit avvisad från många offentliga platser om jag hade börjat överexponera min läggning? Eller ännu värre, läst sko-sagor för barn på biblioteket?

Gör dig inte dum? om kommuner börjar måla skor överallt, barn börjar vifta med sexig skokartonger för att fira min rätt till att älska skor (och jag anser att alla skall kunna älska vem de vill med undantag för pederaster och några till).
När folk springer benen av sig för att visa hur goda och inkluderande de är istället föra att ta det naturligt.

Ni missar den övertydliga poängen. För inte så länge sedan hade hela Pridetåget varit otänkbart. Homosexualitet ansågs vara perverterat och åtalbart.

Tack och lov så har samhället förändrats.
Mitt exempel är snarare till för att beskriva hur det offentliga i sin iver att vara inkluderande firar homosexualiteten med att måla Pride-övergångsställ, prideflaggor över hela staden, enhörningar och så vidare. De målar inte kukar men nog målar de.
Och jag undrar varför? Det är inte att ha ett normaliserat förhållande där det ena är jämställt med det andra,

Jag har problem med att det är så förbannat ytligt.
Man lägger ner en massa resurser på att godhetssignallera samtidigt som det idag är väldigt polariserat.
Vi har lagt ner ohyggliga resurser på att skapa safe-spaces, har informerat allmänheten om ord vi inte skall använda för ord är våld och samtidigt skapat ett intolerant samhälle där våld och mobbing är vardagsmat.

1. Och med detta visar du att du inte förstår. För inte så länge sedan så sågs just homosexualitet som en pervesion. Därav mitt medvetet absurda exempel för det var så man såg på homosexuella.
2. Bor i Malmö, hört talas om den judiska minoriteten? Är inte själv men har vänner. Och denna stad vill ha förintelsemuseet, mycket ironiskt!
3. Ah, tack för den övertydliga förklaringen. Nej Pride tror sig signaler detta och så är det väl för de redan frälsta men det har utvecklats till ett stort färgsprakande marknadsjippo där företag marknadsför sin godhet där du är välkommen om du inte har fel politisk åsikt.

Finns även i Sverige

Nu är jag förmodligen äldre än du men som ung var jag homofob.
Inte så konstigt med hur samhället såg ut då.

Bögar syntes inte och de enda som märktes av var fula gubbar som ville att man skulle följa med på bio eller den äckliga lärarvikarien som raggade på killarna, detta var fjärde klass för att inte tala om fritidsledaren som begick övergrepp. Tog år innan det kom fram.

Det formade min och många av mina jämnårigas syn på homosexuella. Fanns ingen distinktion mellan bögar och pedofiler då i min begreppsvärld.

Men, efter att ha tillbringat tid i medievärlden, reklamfoto och restaurangvärlden så mötte jag många människor som jag lärde mig tycka mycket om och respektera.
De ändrade min syn på homosexuella som solkats när jag var barn/ungdom. Tog tid då jag var misstänksam i början.
Alla har inte haft förmånen att göra den resa jag har vilket förklarar misstänksamheten mot homosexuella bland boomers. De har samma upplevelser i ungdomen.

När det gäller samhället i stort, All förändring tar tid, du måste acceptera det men aldrig acceptera orättvisor. Förändring är jobbig och smärtsam

Det blev så
Började med att svara dig men det Lez skrev påverkade min svada.
Jag ville egentligen ge lite perspektiv. Min ena dotter är sååå frustrerad över sina mossiga föräldrar och att vi inte ser alla orättvisor som finns.
Och det är lätt när du har växt upp i en betydligt mer tolerant miljön än föräldrarna.
Det som för henne är normalt är för oss ett helt annat samhälle med en helt annan öppenhet.
Min erfarenhet är att det tar tid och måste ta tid.