ElinBa skrev 2023-03-09 22:27:52 följande:
Tack för de fina orden. Ja det har varit väldigt svårt på senaste. Min sambo förlorade sin pappa för ett tag sedan och började ta antidepressiva efter det och sen blev han helt personlighetsförändrad och känslokall. Han beskriver det som att han är halvvaken hela tiden. Han säger att alla de fina känslorna har skuggats av allt det jobbiga som han har gått igenom vilket har orsakat att han inte känner de här starka känslorna. Han säger dock att han vill leva med mig och att han älskar mig och att han ska gå till en psykolog nästa vecka och ta tag i sitt liv. Jag vet bara inte om jag ska ge det en till chans eller om detta är slutet. Jag vet inte om jag vågar gå tillbaka till honom och sen kanske det endå inte blir bättre och så blir jag sårad endå.
Kanske är det helt enkelt så det är en tillfällig grej som har med sorgen efter pappans död och antidepp ovanpå det att göra. Svårt att säga och ingen annan kan ju egentligen göra bedömningen åt dig men kanske är det ändå klokt avvakta och se om psykologkontakten och att han vill ?ta tag i sitt liv? leder till nån märkbar förändring. Iofs kan det ju ta tid om han tänkt jobba med sig själv och inget som märks på en gång.
Men som sagt om ni ändå tycks älska varandra försök ha ett öppet sinne och ge det lite mer tid. Om det är värt det? Det kan som sagt bara du avgöra.
Våga hoppas men försök samtidigt va realistisk med öppna ögon så du inte far illa till slut. Hoppas det löser sig till det bästa oavsett va det sen blir. Va rädd om dig (och varandra)! 