Jävla hosta

I höstas hostade jag i en evighet, sov sittande i två månader, hostade mig igenom en förlossning. Jar varit ständigt förkyld sen dess då jag har förskolebarn, men nu har jag fått samma känsla som jag hade då med en hosta som alltid är närvarande och inte lättar fast man kräks av attackerna. Kittlandet i halsen är nästan värre efter man har hostat än innan. Jag har aldrig haft såhär tidigare i mitt liv, en rethosta som inte släpper ens tillfälligt. Vad har hänt med min kropp? Eller är det förkylningsvirusen som muterat och att alla har det såhär? Jag tappar livslust på riktigt, känner att allt är meningslöst. Känns fånigt att känna så för lite hosta. Som att det är en ångest som går igång, ett trauma efter min senaste megaförkylning. Vad händer med mig? Håller jag på att långsamt brytas ned pch dödas av virus? Har jag någon annan sjukdom egentligen? Vad kan jag göra åt det om jag inte orkar en gång till?