Chefer som har en mästrande stil.

Jag har nyligen sagt upp mig efter att ha haft arbete inom socialpsykiatrin, där vi försöker hjälpa människor som mår dåligt av olika anledningar och känner sig utstötta till ett bättre liv,

Vi har under en period haft en chef som har en mästrande stil och ofta åberopar universella lagar. Han har bland annat i diskussioner med olika brukare sagt saker till dem som att de inte kan förvänta sig att bli accepterade av flertalet människor, med metaforer som "Så länge du letar efter bekräftelse på tillit, kommer du aldrig hitta den" och menar att vissa brukare måste vänja sig vid ett liv i utanförskap, eftersom han hävdar med bestämdhet att de inte kommer att bli mer accepterade hur mycket de än strävar efter det. Han åberopar som sagt ofta så kallade universella lagar, och menar att brukarna måste bygga upp en självrespekt som gör att de blir oberoende av andras bekräftelse, som han menar kommer att göra dem mer intressanta för sin omgivning. På ett sätt kloka ord, men människor som mår dåligt och är i utanförskap är nog inte riktigt redo att ta till sig sådana "budskap", och det kan ju i en del fall få dem att må ännu sämre.

Han har även sagt till brukare att om de pratar med hans anställda (inom socialpsykiatrin) om vad han och de har pratat om i förtroende, så riskerar de att förlora det stöd de har av socialpsykiatrin. Alltså får inte brukare enligt honom prata med personal om vad han och brukarna pratat om.

Ska en handledare/chef som jobbar med människor verkligen uttrycka sig så?