Hej! Vet inte vart jag ska börja, men jag känner att jag håller på tappar det totalt här hemma. Är just nu mammaledig med 3an och sköter det mesta här hemma, planering, lämning/hämtning, inköp, mat, städ, osv. Såklart min man oxå hjälper till, men han är inte självgående.. Dom äldre barnen hatar varandra och bråkar dag in och dag ut, bara dom öppnar ögonen så börjar tjafset och slutar lagomt tills dom båda somnat för natten. JAG ORKAR INTE MER! Hemmet förfaller, alla lämnar sina saker där dom står, tappas det något på golvet ligger det kvar. Påpekar jag så ser dom ändå inte. Igår snubblade jag in på ett Instagramkonto där någon förlorat sitt barn i cancer, och det var så fina ord den mamman skrivit om sitt barn, vilket fick mina tankar på mina egna barn. Vad kan jag säga om mina barn? Finns det en gnutta bra och trevlig jag skulle kunna få fram? Nej! Nej nej nej!! Jag kan inte få fram nått.. Hur skulle du beskriva din dotter.. Mörkt hår, bråkig, elak, sur, otrevlig, ja listan skulle fyllas på med bara negativa saker. Jag har hamnat i ett mörker känner jag! Jag har börjat hota barnen med att jag ska flytta ifrån dom, och att dom kan bo med pappa och komma och hälsa på mig varannan helg, för jag känner mig så utpumpad på energi. Får dock ingen reaktion alls på det för övrigt. Min man verkar inte se något problem i det hela. Han undrar varför vi inte kan ha det mysigt under täcket när barnen äntligen somnat. Tar och klämmer på tuttarna för att försöka få igång mig.. Men nej! Jag är så jävla trött, trött när jag vaknar, trött när jag lyckats sova nån timme med mini, trött när jag ska sova, trött när jag vaknar mitt i natten sjuhundratrettioelva gånger pga mini vaknar o vill äta. Jag är helt jävla dränerad på energi! Känner ett hat mot min man då han var otrogen för några år sen, vi har gått i samtal, och jag trodde jag kommit över. Men det gnager hål i mig och jag beskyller hans otrohet på mitt mående och min energi gentemot barnen. Hade jag lämnat honom där och då, hade jag kanske haft energi för mina barn. Märker dom kanske av att jag mår dåligt och gör vardagen ännu värre pga det?Vad ska jag göra? Vad bör jag göra? Jag orkar inte med min egna familj, och jag skäms!
