Jag är förändrad efter aborten

Beklagar! Det är ju inte konstigt alls.. din biologiska klocka som börjat ticka. Ibland behöver man genomgå tråkiga saker för att komma till "insikt" eller vad man kan kalla det.. 

Jag och min kille var inte ihop när jag blev grevid, bägge var säkra på abort och så blev det också.. ingen ånger men ändå jobbigt.
Några år gick, vi blev ihop och varit ihop sen dess... Runt 33-34 började jag tänka mer och mer på barn, läste på om hur fertiliteten sjunker, blev tårögd av söta bebisar mm.
Detta övergick till att bli helt besatt på tanken på barn, och när den väl kommit går den nog inte över. Hade passerat eld och vatten för det och lät min kille veta det också

Nu har vi två underbara ungar. Har inte ångrat det en sekund! 

Vill tillägga att det givetvis är klokt på att fundera vilken förälder man kan bli coh vad man kan ge sitt barn, men det mesta löser sig rätt bra om bara viljan finns...
Särskilt om man har en redan stabil relation, mor och farföräldrar som är engagerade, ok ekomomi.... 

Barnet blir så klart nummer ett, men mina barn har aldrig hindrat mig göra något. Man anpassar sig, kompromissar, planerar... Varje dag är jag tacksam för att jag i tid hann inse att jag ville ha familj. 
Lyssna till vad du egentligen vill. Men gör det i tid är mitt råd. 

Jag var 35 och 39. Ja, det är så lite kämpigt ibland när de är små, "valde" därför att låta det gå lite tid mellan (trots ont om tid eg kanske) och sen få ha det mysigt med en i taget så länge som möjligt

Allt gick bra, lite jobbig förlossning med ettan men med barn två gick det på 45 minuter typ, var uppe på benen nästan direkt efter. Väldigt skönt!
Två rätt lugna bebisar som sov mycket och bra. Ångrar mest att man kämpade lite med sova spjälsängen med ettan, vi skulle bara samsovit från början :)
Man var mer avslappnad med barn två som bara hängde på liksom. 

Ja, de är ju mina bästa vänner nu och det är jättekul hänga med dem. Men jag kan verkligen sakna två-treårsåldern också, när de lär sig allt, pratar så roligt och man är mer behövd :). Får lite ångest av att min yngsta snart slutar på föris haha. Den tiden kommer aldrig tillbaka.. känns så slutgiltigt på nåt sätt, när man nu även är för gammal för fler. 

Hoppas du landar i ett beslut som känns bra oavsett! 

Sen hoppas jag verkligen att du mår bättre snart och ändå kan landa i att besultet du tog var rätt just då. Jag kan också ibland undra över vem jag "valde bort", trots noll ånger, men hade jag inte gjort den aborten så hade jag heller inte haft mina två idag... 
Det är så lätt att fastna i såna där tankar som ändå inte leder till nåt gott..

Det var helt enkelt inte rätt tid då, det måste man på något sätt bara försöka komma ihåg. Det kommer bli bra.