Jag orkar inte fram till semestern

Anonym (Misslyckad) · 2023-03-22T11:08:42+01:00

Känner mig så besviken på mig själv för att jag inte klarar det som alla andra klarar. Long story short: Jag har Asperger i grunden och de har även misstänkt bipolära svängningar. Har varit sjukskriven för utmattningssyndrom 3 gånger genom åren och är mycket stresskänslig. Lever med make och tre barn mellan 9 och 11 år varav ett (möjligen två, men ej utredd än) med NPF-problematik. Maken jobbar med ett säsongsberoende arbete. Har 0 socialt nätverk och knappt någon kontakt med våra familjer. Jag har inget körkort pga min diagnos. Min far hade cykliska depressioner och blev deprimerad varje vinter, och jag har sett det mönstret hos mig själv också. Jag har dock alltid lyckats bryta depressionen på våren genom att se fram emot sommaren och då få vila ut. Det är då vår familj mår bra och klarar ett år till. Jag vet att jag kommer få påhopp nu, och tro mig, jag skäms över att det är så här. I år lyckades vi inte få någon semester alls tillsammans, och jag vet inte hur jag ska klara det. Jag vet att man SKA klara att vara själv med sina barn i fyra veckor. Andra människor gör det. Men jag kan inte. Jag kan inte ta mig någonstans, inte ens bada med dem, för de simmar alltid för långt ut och det blir farligt. Två av barnen har troligen NPF och kan vara väldigt svåra när det inte går bra med saker och ting, och eftersom jag själv är väldigt ljudkänslig osv kan jag inte alltid re ut det på egen hand. Barnen har svårt för övergångar och är svåra att motivera till att göra saker, så risken är stor att de bara sitter framför sina skärmar hela sommaren. De är inte intresserade av någon sport, två av dem har inga vänner att leka med och de tycker inte om promenader elelr cykelturer. Tillsammans hela familjen brukar vi ha det underbart och resa till Gotland och samla kraft. Maken står för stabiliteten medan jag sköter mycket av det känslomässiga med barnen. Vi kompletterar varandra bra. Jag har påtalat det här för chefen men han bara struntar i det. Jag har ordnat ett läkarintyg via psykiatrin där det står att de starkt rekommenderar att vi får synkad semester. Jag vet hur konstigt det här låter. Men jag har ingen kraft kvar och jag kommer inte få vila där framme i sommar heller. Jag har nästan full pott på alla depressionstester och ångest- och stresstester. Jag har börjat tänka på självmord fast jag vet att man absolut inte ska det när man har barn, men depressionsspöket har börjat viska om det mer och mer. Om jag sjukskriver mig över sommaren kommer de att tro att jag fejkar, för ingen på jobbet ser hur dåligt jag mår privat. Tänk om jag förlorar jobbet pga det? Men jag tror jag kommer ta livet av mig annars, jag är så fullständigt slut och jag ser ingen glädje med någonting, jag kan inte bryta det här depressiva skovet. Tycker så synd om min familj även om jag kämpar på och döljer det så gott jag bara kan. Tycker synd om kollegor som hamnar i skiten om jag sjukskriver mig i sommar. Känner mig genomusel och värdelös och är rädd för vad ni kommer att skriva, men behövde skriva av mig. TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-03-22 11:20 Läkaren inom psykiatrin förstod mig, då hon ju har hela bakgrundshistorian, och hon skrev ett intyg som chefen dock ignorerade. Läkaren ville sjukskriva mig pga ångest och depression, men jag har inte råd även om det hade varit bra. Helst skulle jag kämpa på så länge jag kan och sedan sjukskriva mig framåt sommaren så vi kan hjälpas åt de veckor maken är ledig. Helst skulle jag inte ta ut mer än två veckors semester, men vad som vore bäst för mig låter ju som fusk utifrån och jag är rädd att bli av med jobbet. Vet inte vad jag ska göra. Antagligen är det bara att kämpa sig igenom allt. Läkaren lovade att om det blev så skriva ut så mycket mediciner att jag skulle klara det.

Anonym (Ellen) skrev 2023-03-22 11:29:08 följande:

Fy vilken sits. Och vilken usel arbetsgivare som inte kan ta till sig läkares bedömning. Huruvida folk "tror" saker om du sjukskriver dig över sommaren ska du bara strunta i tänker jag.
Sjukskrivning handlar om arbetsförmåga och inte sjukdom, och du behöver inledningsvis inte ens lämna in sida två där diagnos osv står. Utan om din läkare är beredd att sjukskriva dig så acceptera den.
Låter skitjobbigt så som det är för dig.
Och jag är delvis i samma sits, det är mycket av det klassiska semesterfirandet som inte är möjligt ens med två närvarande föräldrar. Att sätta barn i en situation de inte kan hantera är bara elakt.
Så vi ska förvisso vara lediga tillsammans men det kommer att bli fyra veckor där alla dagar i princip kommer att se likadana ut och följa samma rutiner vilket känns skitjobbigt redan på förväg. Men det är så det är och det är bara att acceptera. Hoppas att det löser sig för er!!

Tack för stödet. Jag trodde jag skulle bli helt sågad i tråden men alla har svarat snälla saker. Kanske är det många där ute som våndas över semestern.

Maken är emot sjukskrivning och tror att jag kommer bli av med jobbet, att de kommer "räkna ut" att det är för semesterns skull, men det är ju inte så, eller åtminstone inte "av nöjesskäl" utan pga sjukdom. Det är nog svårt för dem att se att jag är för psykiskt sjuk för att ta hand om barnen själv så länge. Jag behöver stabilitet och lite guidning av min make för att hålla ihop.

Chefen ifrågasatte att det var en AT-läkare som skrivit det, och antydde t o m att han trodde att jag skrivit intyget själv! Han hotade att gå till HR med det.... Ändå har han arbetat som sköterska inom psykiatrin och han vet om mina diagnoser. Han försöker bara skydda sig själv känns det som, slippa krångel och konflikter med mina betydligt tuffare kollegor.

Mymlan82

Wed 22 Mar 2023 11:38

#9

Anonym (L) skrev 2023-03-22 11:34:09 följande:

Det kan nog vara bra att fundera igenom det där med pengarna en gång till.

Blir du inte sjukskriven i det här läget riskerar du i stället att gå in i väggen och bli så illa tvungen att sjukskriva dig, för att du överhuvudtaget inte tar dig ur sängen.

Börjar tänka så också. Samtidigt med inflationen och ett huslån att betala är det helt omöjligt. Senaste gången jag var sjukskriven för utmattning, för två år sedan, sa Försäkringskassans handläggare att jag var tvungen att söka nytt jobb om jag kraschade igen. Men det är ju inte jobbet jag kraschar av utan familjelivet och min egen sjukdom, jobbet tycker jag ju om egentligen (utom när chefen är en empatilös rövhatt).

Frågan är bara om chefen kommer ta det vidare om jag sjukskriver mig framåt våren-sommaren, i tron att jag gör det typ av samma anledning som en polis jag läste om, som åkte på semesterresa två veckor fast han bara fått ledigt en och som sjukskrev sig andra veckan för att han inte hittade något flyg.... Samtidigt så gör jag det ju för att jag är sjuk, men de har nog svårt att förstå att man kan "bli" sjuk av en sådan här sak.

Mymlan82

Wed 22 Mar 2023 12:33

#17

Om allting redan är så pass illa, varför blir du inte sjukskriven nu, innan det brakar helt? Klart det ser konstigt ut utifrån att sitta i mars och säga att "jag kommer behöver vara sjukskriven hela sommaren för att orka vara med mina barn". Säger inte att det är så men lätt att tro att du gör det för att få vara ledig.

Jag diskuterade det med läkaren också, "är det orimligt att känna så här", är det fusk osv, just de saker du tar upp, men hon sa att det var klokt att förebygga och att jag tog ansvar för barnens och mitt eget mående. Däremot kunde de så klart inte sjukskriva i förväg sa hon, utan jag får då höra av mig längre fram om jag behöver.

Mymlan82

Wed 22 Mar 2023 12:35

#18

Anonym (A) skrev 2023-03-22 12:31:30 följande:

Jag förstår, det låter inget vidare.

Är det billigare att vara sjukskriven över sommaren hemma med barn som ska roas och matas med flera måltider per dag undrar jag dock? Menar att det är pengar som ska rulla då också.

Det har du rätt i. För min del känns det som att jag bara har två alternativ - förutom att typ dö eller bli inlagd - och det ena är att bli sjukskriven redan nu och över sommaren, och då blir det lång tid med för lite pengar för att det ska fungera, eller att härda ut så länge det bara går och sedan sjukskriva mig över sommaren. Förhoppningsvis hinner jag sälja lite gammalt skrot på Blocket eller liknande för att få det att gå ihop den tiden.

Mymlan82

Wed 22 Mar 2023 13:39

#24

En sak som oroar mig är att jag kan ju inte säga till chefen att jag kommer att bli sjukskriven över sommaren (även om jag med stor sannolikhet blir det), så att han kan förbereda sig och lösa det med vikarier. Det blir ju alltid så att man går till doktorn och så blir man sjukskriven från en dag till en annan, och då står ju arbetsplatsen där med skägget i brevlådan, och jag vet att min oerfarna kollega blir ensam i sommar pga det. Samtidigt så borde ju en så här stor arbetsplats kunna skaffa fram vikarier när det verkligen behövs, även om chefen hävdat att det är omöjligt. Han kommer bli ursinnig när jag plötsligt dyker upp med sjukintyget som en kalldusch. Å andra sidan har jag ju hintat om det länge.

Mymlan82

Thu 23 Mar 2023 21:04

#53

Anonym (....) skrev 2023-03-23 11:15:04 följande:

Är du ts? Det är väldigt svårt stt hänga med när du skriver som du gör och man inte vet om du är ts eller någon som har kapat ts tråd.

Nej, jag är inte TS, men i en liknande, dock inte lika allvarlig sits. Det hade verkligen kunnat vara jag och med nästan kuslig tajming. TS tråd har gett mig lite perspektiv. Jag är inte bipolär, har bara drag av Asperger och har bara ett barn med ev NPF, och två "normalstörda", så jag känner med henne. Har också varit utbränd flera gånger (jobbar inom vården).

Mitt råd till TS är att försöka byta någon vecka med en kollega. Det är så jag försöker lösa det iaf och förhoppningsvis går min chef (som verkar något mindre empatilös än TS chef) med på det. Om TS förklarar sin situation o tar hjälp av facklig i samtalet borde det gå.

Mitt andra råd är att försöka göra något du mår bra av ibland också TS. Jag skriver på en bok och har en massa djur som ger glädje. Med tanke på hur du skriver TS (jag är sekreterare och ordmärkare av rang) borde du också kunna skriva, om du inte har andra passioner förstås. Ursäkta trådkapningen, blev bara så paff över att just nu hitta någon med nästan exakt samma problem. Hade jag varit social hade jag sagt att vi borde träffas :) bor du i södra Sverige?

Mymlan82

Thu 23 Mar 2023 22:03

#56

Anonym (Misslyckad) skrev 2023-03-23 21:18:42 följande:

Tackar för det långa svaret. Nej, bor i Stockholm så om du inte bor i Norrland räknas det nog inte som söderut. Ballt med så samma problem ändå

Du får gärna skriva PM till mig.

Har aldrig skrivit något utan mer ritat serier, men kanske vore nåt att pröva. Försökt för länge sen men tog stopp efter tretti sidor.

Byta vecka tror jag inte går,. Skönt att det verkar lösa sig för dig iaf. Maken sa ikväll att jag borde bli inlagd så kanske blir det så. Har varit det i perioder tidigare (blev manisk och köpte en dyr travhäst bla och stack till Amsterdam när yngsta dottern var nyfödd o bodde ett tag under en bro där tills maken o svärmor spårade upp mig o fixade in mig på psyket över den julen, men det var länge sen nu o inget jag vill att chefen ska få rota i). Hörs på PM! Jag lämnar den här tråden nu, blir bara sårad av svaren.

Det gör du rätt i, tycker tråden börjar bli väl hård nu. Efter ditt sista inlägg inser jag att du har det betydligt värre än jag och verkligen behöver hjälp. Tur att du har din make som stöttar dig (även om det känns hårt när han vill få dig inlagd), min man kan inte prata om känslor på det sättet så jag brukar prata med min mamma istället, men precis som din verkar hon vara lite trött på det nu när jag har ältat det här- allt ska helst vara bra hela tiden men livet är ju inte så jämt. Nu ska jag kolla på zombiefilm. Lycka till! Nu vet du i alla fall att du inte är ensam om det här.

Mymlan82

Thu 23 Mar 2023 22:06

#57

Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 21:55:08 följande:

Läser man ditt första inlägg i tråden så framgår det tydligt att du är TS.

Sorry men nä.

Jag orkar inte fram till semestern

INNEHÅLL