Jag orkar inte fram till semestern

Hej, först så nej du ska inte skämmas, du ska inte se ner på dig själv...du behöver inte må sämre eller bli mera nedtryckt.... du kämpar ju och gör allt i din makt....
Allting som vi vanliga gör det kräver otroligt mkt mera energi för dig med en n p f diagnos.... Så ge dig själv beröm, du gör så gott du kan...
Finns det någon möjlighet att du kan prata med ditt fackliga ombud på företaget....
Det skulle vara väldigt bra om din chef fick lära sig mera om en n p f diagnos...
Hitta tre argument till chefen ...om varför du ska få semester som du önskar.... som gynnar dig och/eller arbetsplatsen..  ta hjälp eller skriv själv ett mejl till chefen ... förklara lite hur illa läget är utan att gå in i detalj... 
Berätta för kollegor, ta hjälp inom vården..... kanske kan få läkarintyg....
Oförstående kring handikapp och princip fasta ingen annan får då ska inte du heller få.....du ska inte få välja semester när dom andra inte får det.... sån okunskap...
Vill chefen på företaget att du ska bli sjukskriven... för det är ju det som är risken...
Och om du redan kämpar och ditt andningshål är semester och du vet att du inte kommer få någon inte en i ordets rätta bemärkelse, då förstår jag att du inte orkar.... inget du ska skämmas över .... dom skulle gå in i din hjärna, sen ta hand om tre barn varav två med misstänkt diagnos.... sköta hemmet diska handla laga mat etc....
Kanske kan få stöd via något förbund, för vuxna med npf som kan kontakta chefen som kan förklara din diagnos och vad den medför i arbetslivet och privat.... om du först berättar för dom och sen får dom prata med chefen... kanske chefen lyssnar mera då.... det tror jag.....
Ta all hjälp du kan, i Sverige ska människor med funktionshinder ha samma rättigheter som alla andra.... och då får det inte bara vara tomma ord ute på arbetsplatserna.....
Lycka till nu....

Sluta att spela den duktiga kollegan på jobbet, du duger ändå.....spar den energin till din fritid istället.... du behöver inte överkompensera för att du har en npf diagnos och psykisk ohälsa.... Jag tror en psykolog skulle vara bra för dig....för att din syn på dig själv ska bli bättre..... att du har din sjukdom men du är inte din sjukdom och du ska inte skämmas för allt du inte klarar. Du får vara stolt över allt du faktiskt klarar men kom ihåg du har ett värde i dig själv, du är inte dina prestationer.....
En psykolog kanske kan få dig att ytterligare ta bort sånt som stressar dig...
Tack och lov att du har en så stöttande partner och förhoppningsvis får ni mera stöd om barnen får sina diagnoser sen....
Lycka till och kalla inte dig själv för misslyckad. Du är inte misslyckad bara för att du misslyckas ibland....det gör vi alla ibland....