Jag orkar inte fram till semestern

Ja, jag vet att det låter så. Samtidigt handlar det om att jag inte klarar av att vara själv med dem i så många veckor. Jag skulle antingen krascha innan, under tiden eller efter. Det handlar också om att jag redan nu är i en djup depression, med MADRS på 49 (maxpoäng 54), medicinerar i maxdos men bara fortsätter att falla nedåt utan någonting att se fram emot eller chans att vila.

Tack så mycket :) Jag har försökt prata med honom, men han skämtar bort det eller förnekar det. Han verkar mest tro att jag ljuger. 

Tro mig, det undrar jag också. Psykisk ohälsa är så abstrakt. Om jag bröt benet så skulle jag veta att jag hade ett brutet ben. 

Jag har varit i väggen tre gånger förut, så jag vet. Skulle nog ha klarat att streta på om jag bara fick vila på semestern, det är så jag har löst det innan. Klarar vintern genom att jag då och då måste vabba och så sommaren genom att ha semester. Man hankar sig fram för att man måste. 

Dra tillbaka min egen semester låter ju konstigt, kanske korta ner den, för det är ju den där ensamma tiden som kommer knäcka mig. Samtidigt ser det ju så illa ut. Men det är ju där belastningen ökar som gör att bägaren rinner över. Jag ska nog be att få korta ner den en eller två veckor även om det inte känns bra. Skit, vad jag än gör så ser det så illa ut. Jag vet bara att jag inte klarar det, att jag inte är psykiskt stabil och att jag inte vill utsätta barnen för flera veckor med en mamma som knappt kommer kunna ta hand om sig själv. Tänk om jag blir hypoman eller ännu mer deprimerad än nu. 

Nej, jag är inte TS, men i en liknande, dock inte lika allvarlig sits. Det hade verkligen kunnat vara jag och med nästan kuslig tajming. TS tråd har gett mig lite perspektiv. Jag är inte bipolär, har bara drag av Asperger och har bara ett barn med ev NPF, och två "normalstörda", så jag känner med henne. Har också varit utbränd flera gånger (jobbar inom vården). 

Mitt råd till TS är att försöka byta någon vecka med en kollega. Det är så jag försöker lösa det iaf och förhoppningsvis går min chef (som verkar något mindre empatilös än TS chef) med på det. Om TS förklarar sin situation o tar hjälp av facklig i samtalet borde det gå. 

Mitt andra råd är att försöka göra något du mår bra av ibland också TS. Jag skriver på en bok och har en massa djur som ger glädje. Med tanke på hur du skriver TS (jag är sekreterare och ordmärkare av rang) borde du också kunna skriva, om du inte har andra passioner förstås. Ursäkta trådkapningen, blev bara så paff över att just nu hitta någon med nästan exakt samma problem. Hade jag varit social hade jag sagt att vi borde träffas :) bor du i södra Sverige?

Det var ts som sa att hon inte fick ta körkort. Fackets syfte är att hjälpa arbetstagaren när man har problem med arbetsgivaren. Eftersom arbetsplatsen bryter mot lagen då ts inte får ta tre veckors sammanhängande semester (i trådstarten står det två veckor) och eftersom hon ständigt verkar missgynnas (aldrig få ta ut semester samtidigt som sin man) kan facket hjälpa med det.