Jag orkar inte fram till semestern
Det som avskräcker mig lite är att jag spelar en helt annan roll på jobbet. Där skulle ingen gissa hur dåligt jag mår. Jag är humoristisk och verkar bekymmerslös, även om jag nämnt till chefen hur jag mår tidigare. Det är en stor arbetsplats och jag försöker vara professionell, men det gör ju nu att de kanske inte tror på mig. Samtidigt så ska väl ett läkarintyg vara bevis nog tänker jag. Om de tvivlar kan de ju fråga min make, som varje kväll får hålla om mig när jag får panikattacker. Han är verkligen en klippa, stackarn. Jag hoppas att jag en dag kan ge tillbaka lite av allt han gör för mig.
Det är jättevanligt att folk gör så, håller uppe en fasad på jobbet och bryter ihop hemma.
Jag är likadan och jag har inga diagnoser.
Du är på intet vis misslyckad, tvärtom, du har lyckats mycket bra! FÖR bra med tanke på ditt mående.
Ni har FYRA barn! De flesta har jämnt göra med TVÅ och orkar knappt med ibland. Du har en chef som är otroligt stelbent vilket också gör att ditt liv blir svårare än det behöver vara.
Om du inte har ekonomin till att vara sjukskriven MÅSTE du ta hand om dig själv extra mycket.
Det jag tycker att ni bör göra är att ni tillsammans funderar på vad som är viktigt i livet. Att leva med den standarden ni har nu, eller att du mår bra och klarar av livet?
För om du fortsätter som nu blir du garanterat sjuk igen och då har ni inget annat val än att klara er på den inkomst ni har.
Jag håller själv på att utvärdera mitt liv, hur vill jag leva, vad är viktigast i livet osv. För jag känner att jag inte orkar med att jobba heltid egentligen, men jag har inte heller råd att gå ner i tid. NU har jag det, men då får jag en ännu sämre pension och jag har inte råd att lägga mer pengar på den nu.