Inlägg från: Anonym (Misslyckad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Misslyckad)

    Jag orkar inte fram till semestern

    BaraLillaJag84 skrev 2023-03-22 20:15:31 följande:

    Nu kanske jag gör bort mig, men det är inte så att du faktiskt kan prata med din chef? Alltså ta ett riktigt djupt samtal om detta. Kanske även visa denna trådstart (jag blev tårögd, du skriver verkligen bra! 💕)? Så att h*n får "hela" historian klart för sig på ett annat sätt än bara antydningar och ett läkarintyg.
    Ofta är de "hårda chefer" utåt men ofta finns det bra människor där innanför chefsrollen, även om det kanske inte verkar så!
    Klart det kan vara väldigt jobbigt att blotta sig så men din chef har som arbetsuppgift att bry sig om sin personal, se till deras välmående är en av deras främsta uppdrag! Och ju mer man vet, ju enklare är det ju att sätta sig in i situationen och hitta en bra lösning!

    Det var bara en tanke. 
    Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig, det är du SÅ värd! ❤️


    Tack så mycket :) Jag har försökt prata med honom, men han skämtar bort det eller förnekar det. Han verkar mest tro att jag ljuger. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (D) skrev 2023-03-22 23:03:59 följande:

    Sedan kanske du skulle kunna behöva någon form av behandling själv. Samtalsstöd, tid att träna m.m. Din läkare kan i så fall rekommendera förebyggande sjukpenning

    www.forsakringskassan.se/privatperson/sjuk/anstalld/forebyggande-sjukpenning-for-anstallda

    Det är ju också något som ger en signal om att du har behov av extra anpassningar på arbetet. Med en egen diagnos borde du ju dessutom egentligen ha rätt till vissa anpassningar på jobbet. 


    Tack för svaret. Eftersom de inte har fått diagnos än så kan de nog inte vara på ett sådant läger, men det var en intressant tanke, har aldrig hört talas om att det fanns sådana. Eventuellt ska de få gå på seglarskola, men jag vet inte om de skulle klara det. Det hade känts bra om det gick. 

    Det där om förebyggande sjukpenning var ett bra tips. Om inte annat är det en bra term, det där med förebyggande, för det är ju lite vad det handlar om, att OM jag inte är sjukskriven då, och får ta allt själv, så kommer jag krascha. Jag är inte på riktiga botten än, men jag kommer hamna där, typ så. Sedan verkar det vara en annan process med förebyggande än med "vanlig" sjukpenning. Ska kolla upp detta :)
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 10:51:45 följande:
    Det är ju inte så konstigt eftersom du spelar en roll på arbetet. 
    Det är sant. Det är ju lite stigmatiserande med psykisk ohälsa. Sedan är det också lite av en flykt. Det är skönt att spela den där bekymmersfria rollen. Jag har fått utmärkelsen Årets medarbetare två år i rad för att jag sprider glädje och trivsel till exempel. Men jag tror det är ganska vanligt det här, kanske vanligare bland män, att man maskar utåt hur man egentligen mår. Så får familjen ta det istället. Sedan om det är en bra strategi eller ej kan man ju fundera på. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 10:48:45 följande:

    Och ändå vägrar du att ta din hälsa på allvar. Är det så lätt att du blir frisk om du får semester samtidigt dom din man, då undrar man ju sjuk du egentligen är.

    Du skyller på ekonomin men det är väl bättre att sjukskriva dig nu innan du går in i väggen? Hur ska ni klara er då?

    Är det tänkt att du ska sjukskriva dig på makens semester och sedan dra tillbaka din egen!


    Tro mig, det undrar jag också. Psykisk ohälsa är så abstrakt. Om jag bröt benet så skulle jag veta att jag hade ett brutet ben. 

    Jag har varit i väggen tre gånger förut, så jag vet. Skulle nog ha klarat att streta på om jag bara fick vila på semestern, det är så jag har löst det innan. Klarar vintern genom att jag då och då måste vabba och så sommaren genom att ha semester. Man hankar sig fram för att man måste. 

    Dra tillbaka min egen semester låter ju konstigt, kanske korta ner den, för det är ju den där ensamma tiden som kommer knäcka mig. Samtidigt ser det ju så illa ut. Men det är ju där belastningen ökar som gör att bägaren rinner över. Jag ska nog be att få korta ner den en eller två veckor även om det inte känns bra. Skit, vad jag än gör så ser det så illa ut. Jag vet bara att jag inte klarar det, att jag inte är psykiskt stabil och att jag inte vill utsätta barnen för flera veckor med en mamma som knappt kommer kunna ta hand om sig själv. Tänk om jag blir hypoman eller ännu mer deprimerad än nu. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (....) skrev 2023-03-23 11:17:31 följande:
    Då ska du bara sjukskriven redan nu. 
    Jo, egentligen borde jag det, men det går inte. Ska försöka hålla ihop i åtminstone en månad till. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Minna) skrev 2023-03-23 11:11:53 följande:

    Det låter kanske hårt men utifrån ser det ut som att du vara vill ha semester med mannen. Du kommer ju fortfarande vara ensam med barnen på din semester, om än någon vecka mindre. Så vad löser detta upplägg? 


    Jag vet. Det är inte ett perfekt upplägg. I en värld där man kunde trolla precis som man vill så hade jag tagit bort min semester helt, för jag klarar inte av det när jag ska vara själv. Eftersom att flytta semestern inte är ett alternativ så har jag bara valet att bli sjukskriven då. Det är enda möjligheten till vila. Och jag kan inte ta bort hela semestern heller för det får jag inte och det skulle se illa ut, så för mig är detta det bästa alternativet. Förutom att jag skäms ihjäl. Skäms för att jag inte klarar det, skäms för att det ser illa ut osv. Jag klarar att arbeta nu, även om jag är deprimerad. Det är fasta rutiner. Men att behöva ta hand om allt och alla barnen själv i fyra veckor klarar inte mitt psyke. I synnerhet inte i ett depressivt skov. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (FK) skrev 2023-03-23 13:21:25 följande:
    När var du senast sjukskriven? FK är mycket mer aktiva i planeringen nu än tidigare. Om du haft flera perioder av sjukskrivningar av samma skäl kan det bli aktuellt med avstämningsmöten även ganska tidigt i processen. 
    Din chef kommer att kontaktas för ett utlåtande om sin planering för din återgång i arbete relativt snabbt eftersom den planen ska finnas tillgänglig innan du varit sjukskriven i 90 dagar.
    Det var tre år sedan. Den gången var det för utmattningssyndrom, nu är det snarare ångest och depression, så det är ju inte riktigt samma i alla fall. Ja, det är ännu en anledning till varför jag vill vänta så länge jag kan och hålla sjukskrivningen så kort som möjligt. Sådana där möten är verkligen inte så trevliga och känns mest integritetskränkande. Det är ju inte direkt jobbet som är problemet, men man kan ju inte sjukskriva sig från sitt privatliv. 
  • Anonym (Misslyckad)
    Mymlan82 skrev 2023-03-23 21:04:21 följande:
    Nej, jag är inte TS, men i en liknande, dock inte lika allvarlig sits. Det hade verkligen kunnat vara jag och med nästan kuslig tajming. TS tråd har gett mig lite perspektiv. Jag är inte bipolär, har bara drag av Asperger och har bara ett barn med ev NPF, och två "normalstörda", så jag känner med henne. Har också varit utbränd flera gånger (jobbar inom vården). 

    Mitt råd till TS är att försöka byta någon vecka med en kollega. Det är så jag försöker lösa det iaf och förhoppningsvis går min chef (som verkar något mindre empatilös än TS chef) med på det. Om TS förklarar sin situation o tar hjälp av facklig i samtalet borde det gå. 

    Mitt andra råd är att försöka göra något du mår bra av ibland också TS. Jag skriver på en bok och har en massa djur som ger glädje. Med tanke på hur du skriver TS (jag är sekreterare och ordmärkare av rang) borde du också kunna skriva, om du inte har andra passioner förstås. Ursäkta trådkapningen, blev bara så paff över att just nu hitta någon med nästan exakt samma problem. Hade jag varit social hade jag sagt att vi borde träffas :) bor du i södra Sverige?
    Tackar för det långa svaret. Nej, bor i Stockholm så om du inte bor i Norrland räknas det nog inte som söderut. Ballt med så samma problem ändå Du får gärna skriva PM till mig. 

    Har aldrig skrivit något utan mer ritat serier, men kanske vore nåt att pröva. Försökt för länge sen men tog stopp efter tretti sidor. 

    Byta vecka tror jag inte går,. Skönt att det verkar lösa sig för dig iaf. Maken sa ikväll att jag borde bli inlagd så kanske blir det så. Har varit det i perioder tidigare (blev manisk och köpte en dyr travhäst bla och stack till Amsterdam när yngsta dottern var nyfödd o bodde ett tag under en bro där tills maken o svärmor spårade upp mig o fixade in mig på psyket över den julen, men det var länge sen nu o inget jag vill att chefen ska få rota i). Hörs på PM! Jag lämnar den här tråden nu, blir bara sårad av svaren.
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (D) skrev 2023-03-24 07:10:27 följande:

    Hur gamla är dina barn? Står de i kö för utredning? Har de några speciella intressen?

    Tänkte att jag eventuellt kan tipsa om resurser nu när jag vet att du bor i Stockholmsområdet om jag vet ålder på barnen.

    Bor själv i Stockholm och har barn, och råkar vara bra på att hitta information...


    Gärna :) Vi bor i Midsommarkransen. De står i kö men den är lång. Yngsta är intresserad av tåg och dinosaurier och äldsta av marina däggdjur. Vi brukar åka till olika museer och akvarier.
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (D) skrev 2023-03-24 11:54:49 följande:

    För utredning, för ADD/ADHD,  kolla Stockholm Kids.  Autismutredning verkar vara svårare att få betald via landstinget just nu.

    Just tåg och dinosaurier eller marina havdsjur känner jag inte till några sommarläger för...

    Om barnen kan tänka sig kodningskurs i Scratch brukar tekniska museet ordna bra kurser under sommaren. 

    Finns också simsportsläger där någon annan faktiskt får ta ansvar för barnen större delen av dagen,  samtidigt som de tränar sig på att simma bättre....

    En tanke är också att söndra och härska. Om ett barn kan vara på ett läger eller fritids kanske du kan orka med någon/några dagar där ni ägnar er åt barnets specialintresse. 


    Bra tips! Vi ska kanske boka in en sälsafari i skärgårn om vi har råd. Simträning låter också bra, för ingen av dem simmar vidare bra. Jag hade också haft nytta av det för jag sjunker efter två simtag. Då får de ju bada dessutom som man ska på sommarn.
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (D) skrev 2023-03-24 15:42:47 följande:

    Hur gamla är de?

    Kan de simma 50 m? I så fall finns simsportkollo:
    www.skneptun.se/sommaraktiviteter-2023

    Kan de inte simma 50 m finns det massa olika sommarsimskolor, men det är bara någon timme per dag. Borde i alla fall ge dem en skjuts på väg i simningen och kanske göra det möjligt för dem att gå simsportkollo längre fram.

    Kan absolut rekomomendera mindre simbassängbad med badvakt på plats om ni ska ta dem och bada, speciellt om du eventuellt tar dem själv.  Badplats i i sjö eller hav innan de är både bra simmare och lyssnar på vad man säger är livsfarligt, speciellt som du inte är en trygg och bra simmare själv. 

    Dessutom är det ju jättebra om du själv lär dig simma bättre. Känner du att du själv har behov av varmt vatten och lite mer stöd i simundervisningen, kolla på: 

    https://motionera.stockholm/trana-gymma-simma/trana/traning-for-dig-som-har-en-funktionsnedsattning/

    Har du eller barnen svårt med kallt vatten är Sandsborgsbadet perfekt.  Inomhusbassäng, 30 C, tror bara det är en bassäng och inte djupare än 1,4 m. Mer hanterligt än ett stort bad eller ett utomhusbad. 

    Stora Sköndal har ett utomhusbad där man kan få gå med familjen om man har funktionsnedsättning. Krävs läkarintyg om man inte har synlig funktionsnedsättning. Varmt vatten och bara en bassäng. Gäller dock att barnen inte rymmer ner mot strandbadet som ligger i närheten. Finns också badvakter på plats.

    Finns massvis med bra läger och aktiviteter för barn, och du ska absolut inte ha dåligt samvete om barnen är på kollo, dagläger eller fritids när du har semester.

    Ett mellanting är att barnen har någon inplanerad aktivitet, t.ex. simskola, varje dag, och att de sedan faktiskt får vara vid datorn och se på film. Sedan kan deras pappa ta ut dem på något när han kommer hem från jobbet. Han hjälper dig att förbereda mat m.m., gärna något som är lätt att ta med och som kan ätas direkt efter aktiviteten också. Allt för att avlasta dig. 


    Perfekt ju! Tack för all din hjälp!!
  • Anonym (Misslyckad)
    Anonym (Hjälp o stöd o förståelse) skrev 2023-03-24 21:50:00 följande:

    Sluta att spela den duktiga kollegan på jobbet, du duger ändå.....spar den energin till din fritid istället.... du behöver inte överkompensera för att du har en npf diagnos och psykisk ohälsa.... Jag tror en psykolog skulle vara bra för dig....för att din syn på dig själv ska bli bättre..... att du har din sjukdom men du är inte din sjukdom och du ska inte skämmas för allt du inte klarar. Du får vara stolt över allt du faktiskt klarar men kom ihåg du har ett värde i dig själv, du är inte dina prestationer.....
    En psykolog kanske kan få dig att ytterligare ta bort sånt som stressar dig...
    Tack och lov att du har en så stöttande partner och förhoppningsvis får ni mera stöd om barnen får sina diagnoser sen....
    Lycka till och kalla inte dig själv för misslyckad. Du är inte misslyckad bara för att du misslyckas ibland....det gör vi alla ibland....


    Tack :) 
Svar på tråden Jag orkar inte fram till semestern