Hur gör ni för att orka?

Gör en plan som ni går igenom tillsammans så att allt är fullkomligt klart för honom. Bestäm i vilken ordning saker ska ske, om det finns saker som ska vara klara/avbockade innan andra saker sker. Tex att vi först äter mellanmål och gör läxor, sen får man spela 30 min innan man ska iväg på bandyn. Och sen kan man få 30 min spel efter träningen om man har duschat och lagt sina kläder i tvätten.
VÄLDIGT tydligt. För då kan barnet också förstå bättre om något inte blir av eller en förmån uteblir. 
Det är klart barn knorrar i början, de är barn. Och människor är vanedjur. 
Men i de flesta fall så ger det sig efter en vecka eller två.
Vad vore alternativet? Att helt ge efter?
Och gällande vad kompisar gör eller inte gör, vänd på det istället. Försök att vara den familjen som minskar ner på skärm (om det är det ni vill) så kanske ni föregår med gott exempel och andra hakar på.
Man dör inte för att man missar 3 speltillfällen per vecka med vännerna...

Låter litegrann ändå som den mentala tallriksmodellen som bl.a. Sissela Nutley pratar om:
Att rusta våra barn för att möta världen (learnworlds.com)

Exakt! Man måste ju föregå med gott exempel. Ser barnen aldrig en vuxen läsa bok, pyssla (pärlplattor, blommor, sömnad, växter utomhus - whatever) så kommer det inte naturligt för dem att tänka att det är en rimlig aktivitet bland många andra.
Barn gör som föräldrarna gör. Vi är mycket ute tillsammans, senast idag var vi ute 2,5 h och lekte oss igenom alla parker i ett bostadsområde lite längre bort. Ett par bananer, en vattenflaska och vantar som tål väta bara så hade vi några sköna timmar i vintersolen.