Varför är så många barn , nu plötsligt, hemmasittare?

Jag tror att anledningarna är flera varav detta är ett par:

Kraven på att barnen ska arbeta självständigt tidigt har ökat otroligt mycket. Idag ska de ta ansvar på ett helt annat sätt redan från åk 4. Förr satt vi i våra bänkar och det var tyst utan spring. Idag ser det inte alls ut så vilket gör att många barn inte klarar av klassrumsmiljön utan blir utbrända av alla intryck och krav. De ska agera som små miniatyrversioner av vuxna som jobbar i kontorslandskap.

Sen har vi den idiotiska idéen att alla barn ska vara i samma klass och få individuellt stöd i klassrummet. Det blir ännu stökigare och mer folk. Vissa barn mognar senare och har större behov av hjälp eller har andra svårigheter och de mår mycket bättre i mindre sammanhang med högre vuxentäthet. Och även barnen utan behov mår givetvis bättre i en lugnare miljö!

Dagens skola bränner ut många barn som hade klarat sig igenom hjälpligt för 30 år sedan. Och vi vet ju alla att grundskoleresultatet långt ifrån alltid hänger ihop med hur man lyckas som vuxen. Däremot är det ju nu många barn som blir hemma och blir deprimerade och inte får social träning?många av dem är högkänsliga och kreativa?så frågan är ju hur många framtida ?framgångssagor? som förstörs genom detta enorma svek från samhället. 

Det finns ett program som heter ?Vem mördade skolan?. Jag har bara sett ett par avsnitt, men det verkar väldigt sevärt.

Selektiv ätstörning fanns även förr men märktes inte utåt. Min svärmor berättade att henne ena son i princip bara åt pasta under flera år. Han fick givetvis ingen specialkost i skolan, som det är nu, utan fick väl klara sig på knäckebröd och rivna motötter. Och så minns jag min egen barndoms skola på 80-talet. Det var ganska många av mina kompisar som inte åt. 

Ang att föräldrar idag är överbeskyddande och att det är därför barnen är hemma så är det en myt. Jag har hört berättelser om föräldrar som i princip burit/släpat sitt panikskrikande barn till skolan eftersom pressen utifrån (skolplikt) är så stor. Det blir en fruktansvärd erfarenhet både för förälder och barn. Ingen förälder vill ha ett barn som inte klarar av att gå till skolan. Det är både psykiskt och ekonomiskt knäckande på det personliga planet. Och jag vågar inte tänka på vad det kostar för samhället, så det finns all anledning att försöka vända skutan.

Ok jag ger mig:) Det var bara för att illustrera för alla vuxna som inte hade klarat av ett öppet kontorslandskap utan hade sjukskrivit sig efter några månader på jobbet!

Ska kolla!

Ja så är det ju absolut! Det är många delar som måste in för välmåendet.

Din mamma kanske borde komma och ta datorn ifrån dig. Din datortid verkar inte generera speciellt mycket konstruktivt utan mest en massa hittepå som du suttit hemma på kammaren och kokat ihop och ilsknat till över. Känner du ens någon familj i den situation som diskuteras här? Eller bygger du din kunskap på något kommentarsfält på Facebook?

Du vet att det i vissa kommuner utdöms vite? Föräldrar som ska betala för varje dag de inte får sitt sjuka barn till skolan. Tror du att det hjälper barnet att bli friskt? Och vad tycker du att socialen ska göra? Borde de omhänderta tusentals barn och flytta dem bort från deras välfungerande hem bara för att de inte klarar av skolan? Låt mig gissa. Du önskar att vi hade Trump som ledare här i Sverige så att det blev lite ordning och reda. 

Datorspel kan säkert vara en vanlig orsak till ströfrånvaro idag, men de barn som är regelrätta hemmasittare är det definitivt inte pga av att det är kul att sitta hemma vid datorn. De barn jag känner till eller har kommit i kontakt med är alla hemma för att de inte kan annat. De mår ofta otroligt dåligt och vill samtidigt inget annat än att få en fungerande skoltillvaro med kompisar. Och föräldrarna kämpar ofta långt mer än vad som borde behövas, men får sällan rätt hjälp. Det finns en väldigt bra bok som heter ?Hon kallades hemmasittare? som alla politiker och vuxna i skolans värld borde läsa.