Anonym (pfft) skrev 2023-03-29 00:35:21 följande:
Jag ville genuint veta men jag upplever att du fegade ur och gav ett halvsvar här faktiskt. Jag ville veta, med dina egna ord, om du tyckte otrohet var något dåligt och varför isåfall. Att bara svara med "samma som andra brukar säga" lämnar det helt upp till tolkning och alla försök till denna tolkning skulle gissningsvis bara leda till att du hävdar att folk lägger ord i mun på dig. Du verkar uppleva att du blir misstolkad men lämnar samtidigt så mycket som möjligt upp till tolkning.
"Rent sakligt så måste ju inte en tillfällig sexuell upplevelse utanför tvåsamheten innebära några som helst faktiska konsekvenser.
Jag har ju inte förlorat en hand pga att min partner har haft penetrerande sex med någon annan...Känslomässigt kan det ju vara en helt annan sak.
Men hur jag själv väljer att känna mig rent känslomässigt det är ju trots allt mitt eget val och det ligger helt och hållet inom mig själv hur jag väljer att hantera mina egna känslor.
Till skillnad mot jämförelsen med en förlorad hand som är en rent fysisk påföljd och som inte alls är mitt eget val.
Visst är det enkelt att se denna tydliga skillnad?"
Med sakligt menar du alltså egentligen fysiskt låter det som? Räknas fysisk smärta mer än psykisk/emotionell smärta enligt dig? Personligen har jag blivit skadad på många olika sätt genom livet men den smärta som fortfarande svider 10 år senare är knappast den fysiska liksom. Smärtan av skadad tillit kan påverka dig resten av livet om du har otur. Nu säger du att du bestämmer hur du ska känna. Jag har stött på ett antal sådana människor som hävdar att de bara känner de känslor de väljer och jag är skeptisk för det klingar illa med hur människor generellt fungerar. Men låt oss säga att det är sant, att det finns en liten grupp människor som har ett järngrepp om sina känslor och helt sonika kan bestämma helt logiskt över sina känslor. Du förstår väl isåfall att det är väldigt unikt och att majoriteten av människor inte funkar så? Då funkar det inte heller att förvänta sig att andra människor ska reagera och tänka precis som dig heller.
Men om jag är lyckligt ovetande, "det jag inte vet mår jag inte ont av", så får det ju inga som helst konsekvenser.
Inte ens känslomässigt då!
Om jag får vara lyckligt ovetande så skulle jag absolut inte vilja veta om min partner hade en tillfällig sexuell upplevelse med någon annan. Då slipper jag ju ens hantera några svåra känslor överhuvudtaget!
"Då slipper jag ens hantera några svåra känslor överhuvudtaget".. Intressant.
Men, och nu får du ursäkta om jag lägger ord i mun på dig men som sagt lämnade du det nästintill omöjligt att inte göra det, om du som de flesta anser att otrohet är fel och ett svek mot sin partner.. varför skulle du vilja fortsätta vara med någon som valt att svika din tillit, svika er överenskommelse, valt att vara intim och dela det som bara borde vara mellan er? Otrohet är något som skadar många oerhört djupt och din partner som hävdar sig älska dig har valt att riskera att skada dig oerhört djupt för sin egen tillfredställelse (även om du nu egentligen inte tycker otrohet är en sån Big deal)? Du menar att du inte skulle veta om det visst men i detta hypotetiska scenario när vi pratar om det här vet du om det. Du vet om att din partner valt att göra detta mot dig. Varför skulle du inte vilja veta att din partner funkar så, tänker så, agerar så, har den hänsynen till dig?
Skulle du vilja veta om din partner hade våldtagit ett barn? Ett extremt exempel jag vet, och nej jag jämför inte den handlingen med otrohet, jag vill bara testa din "lyckligt ovetande" teori. Ert förhållande är ju exakt likadant så länge du inte vet, men tänker du likadant där att det är bättra att slippa tvingas konfrontera svåra känslor eller tänker du att du hade velat veta vilken typ av människa du är ihop med?
Jag upplever det lite som att du söker konflikt och söker finna fel mera än att du vill ha ett utbyte och resonera om ämnet?
Du gillar inte det jag skriver, även i de fall jag bara beskriver faktiska saker.
I så fall hindrar det att vi skulle kunna föra vettiga resonemang med varandra.
Du har självfallet rätt att framföra din åsikt och jag uppskattar utbyte, hoppas det är ömsesidigt?
Otrohet är inget jag rekommenderar eller gillar. Jag har aldrig sagt något annat.
Detta på ungefär samma grunder som alla andra, alltså inget kontroversiellt och jag undviker räkna upp argumenten för att slippa detaljdiskussioner om dessa.
De olika argumenten finns där och eventuella små skillnader eller detaljer är inget viktigt att munhuggas om i det här sammanhanget.
När det gäller känslor så finns de där, jag har aldrig sagt något annat.
Precis lika som att fysiska saker finns där.
Den stora skillnaden är att känslorna har jag själv alla möjligheter att välja hur jag vill förhålla mig till dem, hur jag väljer att hantera dem och hur jag låter mig själv påverkas av dem. Det ligger inom mig själv.
Det valet har man inte alls på samma sätt när det gäller t ex en fysisk skada.
En tydlig skillnad, eller hur?
Jag liksom du och de allra flesta känner känslor. Det är för mig en självklarhet.
Men om jag väljer låta mina egna känslor gällande skadad tillit styra mig livet ut är i väldigt hög utsträckning, kanske helt och hållet, mitt eget val och det ligger helt och hållet hos mig själv.
Alla människor har alla möjligheter att påverka hur man förhåller sig till sina egna känslor. Man har ett eget val.
Till skillnad mot att jag har förlorat en hand så är det inte mitt eget val om handen finns där eller inte. Hur jag än väljer att förhålla mig till den saken så är handen borta och det ligger inte hos mig själv.
Jag är övertygad att du kan se den tydliga skillnaden, även om du vill försöka bortförklara den?
Jag vill inte veta. Om möjligt skulle jag vilja fortsätta vara lyckligt ovetande. Det är min personliga åsikt och mitt eget val.
Om du tycker något annat så är det upp till dig och jag anser att det är din självklara rättighet att ha en annan åsikt än jag.
Hoppas du på motsvarande sätt kan tillåta mig att själv få bestämma om jag skulle föredra att veta eller inte veta?
Varför skulle jag inte vilja fortsätta vara med min partner som jag älskar?
Allt är lika som tidigare, jag vet ingenting, inget har faktiskt och i praktiken ändrats, deras penetrerande sex har inte fått mig att förlora en hand och det har inte påverkat mig på något enda sätt, vår ömsesidiga kärlek fortsätter precis på samma sätt som tidigare, vår relation har inte påverkats på något sätt, jag älskar min partner och vår ömsesidiga kärlek finns där på exakt samma sätt som tidigare.
Om man väljer att se objektivt på detta, vad är det då rent faktabaserat som skulle göra att jag inte skulle vilja fortsätta vara med min partner som jag älskar?
Jag avstår medvetet i den här tråden, gällande det ämne vi diskuterar, att kommentera den hemska jämförelsen som du väljer att dra upp.
Jag anser det vara helt onödigt och jämförelsen behövs inte på något sätt för att vi ska kunna resonera om ämnet i tråden.
