Separation

Förstår att det är tungt TS. 

Jag separerade för snart ett år sedan, hade jag förstått hur bra jag skulle må så hade jag gjort det tidigare. Man har ett liv, att slösa det på någon som inte är värd en är så bortkastat. Jag trodde att jag skulle känna mig ensam, att sakna någon att ringa, dela föräldrarfrågor Med, glädje och sorg. Men vet du vad, jag behövde inte honom alls. Andra fina människor dök upp i mitt liv och har gjort mitt liv så mkt trevligare. 

Barnen var 3 och 5 år gamla, det har varit tufft för dom, är det fortfarande men inte på samma sätt som i början. Jag har barnen till 99.9% men möjliggör umgänge med pappan när det går och är lämpligt. Sorgen hos barnen att vi inte är en familj längre är inte påtaglig längre, nu kan det vara saknad. Men bara man försöker att samarbeta så löser sig det mesta.