Om ni hade träffat en person som har en fin personlighet som ni verkligen uppskattar och ni klickar jättebra, men personen är inte attraktiv rent utseendemässigt (alltså ni tycker inte att personen ser bra ut), hur hade ni då ställt er till det? Hade ni fortsatt dejta personen? Hade ni kunnat inleda något seriöst eller hade det inte gått för er? Hur viktigt är då utseendet för er?
Svara gärna i tråden också.
Nej, det skulle inte gå för mig. För mig är personlighet och utseende lika viktigt. Det ena utesluter inte det andra. Jag vill tycka om att titta på min partner. Jag vill tycka att min partner är snygg, fin och sexig, och jag vill att min partner ska tycka detsamma om mig. Annars får det då vara.
Om personligheten är bra men inte utseendet kan man väl vara vänner? Istället för att försöka tvinga sig själv att tycka någon är attraktiv.
När jag träffade min nuvarande man, så kände jag inget särskilt för hans utseende på första dejten. Men tänkte att jag kan träffa honom någon mer gång, eftersom vi hade lite liknande intressen och han var allmänt trevlig.
Det blev ett lyckokast. Vi har varit tillsammans i sex år och jag älskar honom mer och mer för varje dag. Han har också blivit supersnygg och sexig för mig med tiden! På grund av mina känslor för honom.
När jag träffade min nuvarande man, så kände jag inget särskilt för hans utseende på första dejten. Men tänkte att jag kan träffa honom någon mer gång, eftersom vi hade lite liknande intressen och han var allmänt trevlig.
Det blev ett lyckokast. Vi har varit tillsammans i sex år och jag älskar honom mer och mer för varje dag. Han har också blivit supersnygg och sexig för mig med tiden! På grund av mina känslor för honom.
Jag tycker att din fråga är konstigt ställt.
? alltså NI tycker inte att personen ser bra ut? .
? utseendet är viktigt för mig?
Om man tycker om någon tycker man ofta att personen ser bra ut trots att hen är inte så vacker fysiskt.
Jag känner ingen till exempel som tycker att ens barn eller mamma är fula?
Samma gäller ens partner.
Om man tycker att personen inte ser bra ut gillar man inte personligheten.
Hade nog gett det en chans, alltså ses några gånger till och känna efter. Ibland känner man attraktion på andra sätt. Men ärligt talat så hade det nog blivit svårt, jag behöver känna att jag tänder på personen på alla plan för att inleda en relation...
Om personligheten är bra men inte utseendet kan man väl vara vänner? Istället för att försöka tvinga sig själv att tycka någon är attraktiv.
När jag träffade min nuvarande man, så kände jag inget särskilt för hans utseende på första dejten. Men tänkte att jag kan träffa honom någon mer gång, eftersom vi hade lite liknande intressen och han var allmänt trevlig.
Det blev ett lyckokast. Vi har varit tillsammans i sex år och jag älskar honom mer och mer för varje dag. Han har också blivit supersnygg och sexig för mig med tiden! På grund av mina känslor för honom.
För mig ligger attraktionen främst inte i utseendet. Saker som längd, vikt, färger spelar ingen, eller i alla fall mycket liten, roll. Det är personligheten, intelligensen, om man "klickar" som är det som gör män attraktiva i mina ögon.
När jag tycker om människor (även på vänskaplig nivå) tycker jag också att de är vackra, även om jag rent rationellt inser att de inte är några klassiska skönheter. Jag ser det som är vackert hos dem, fokuserar på det och bryr mig inte så mycket om resten, typ.