• Anonym (Zombie)

    Som en zombie

    Jag har svårt att sova.
    Mina ångest- och orosmoln dränerar mig ofta på energi.

    Både sömnbristen och oron gör ibland att det känns som att jag inte är fullt närvarande. Det känns som att jag har en mur mellan mig och omvärlden. 
    Jag rör mig långsamt, tänker segt.

    Jag vet att det inte är min "personlighet", för jag kan minnas tider då jag var mer alert och kände mig mer närvarande.

    Kombination av sömnbrist och ångest tröttar ut mig något enormt.
    Jag känner att jag inte trivs alls med livet.
    Tvingar mig igenom saker ändå eftersom jag måste studera för att få CSN. (Har inget jobb just nu).

    Det känns som att jag har stora obearbetade trauman som trycker ner mig mentalt och också fysiskt. 
    Det beskrivs på vissa sajter att man kan röra sig långsamt och upplevas seg som deprimerad.
    Så är jag.
    Det är frustrerande!!!

    Jag kan knappt minnas en tid då jag inte hade ångest, oro, depression och sömnbrist. 

    Jag försöker hålla ut. Ändra vanor så gott det går. Men det är svårt.
    Sover få timmar på natten. 

    OBS! Om det blivit lite stavfel här så beror det på att menyn där man väljer användarnamn och bekräftar att "starta" tråd lägger sig över en del av texten så jag kan inte se eventuella misstag.

  • Svar på tråden Som en zombie
  • Anonym (Zombie)
    Anonym (Zombie) skrev 2023-03-30 09:57:59 följande:
    Som en zombie

    Jag har svårt att sova.
    Mina ångest- och orosmoln dränerar mig ofta på energi.

    Både sömnbristen och oron gör ibland att det känns som att jag inte är fullt närvarande. Det känns som att jag har en mur mellan mig och omvärlden. 
    Jag rör mig långsamt, tänker segt.

    Jag vet att det inte är min "personlighet", för jag kan minnas tider då jag var mer alert och kände mig mer närvarande.

    Kombination av sömnbrist och ångest tröttar ut mig något enormt.
    Jag känner att jag inte trivs alls med livet.
    Tvingar mig igenom saker ändå eftersom jag måste studera för att få CSN. (Har inget jobb just nu).

    Det känns som att jag har stora obearbetade trauman som trycker ner mig mentalt och också fysiskt. 
    Det beskrivs på vissa sajter att man kan röra sig långsamt och upplevas seg som deprimerad.
    Så är jag.
    Det är frustrerande!!!

    Jag kan knappt minnas en tid då jag inte hade ångest, oro, depression och sömnbrist. 

    Jag försöker hålla ut. Ändra vanor så gott det går. Men det är svårt.
    Sover få timmar på natten. 

    OBS! Om det blivit lite stavfel här så beror det på att menyn där man väljer användarnamn och bekräftar att "starta" tråd lägger sig över en del av texten så jag kan inte se eventuella misstag.


    Ja... så anledningen till trådstarten är att jag vill ha lite uppmuntran, antar jag. Om någon kan ge mig någon sådan. 
  • Anonym (J)
    Anonym (Zombie) skrev 2023-03-30 09:57:59 följande:
    Som en zombie

    Jag har svårt att sova.
    Mina ångest- och orosmoln dränerar mig ofta på energi.

    Både sömnbristen och oron gör ibland att det känns som att jag inte är fullt närvarande. Det känns som att jag har en mur mellan mig och omvärlden. 
    Jag rör mig långsamt, tänker segt.

    Jag vet att det inte är min "personlighet", för jag kan minnas tider då jag var mer alert och kände mig mer närvarande.

    Kombination av sömnbrist och ångest tröttar ut mig något enormt.
    Jag känner att jag inte trivs alls med livet.
    Tvingar mig igenom saker ändå eftersom jag måste studera för att få CSN. (Har inget jobb just nu).

    Det känns som att jag har stora obearbetade trauman som trycker ner mig mentalt och också fysiskt. 
    Det beskrivs på vissa sajter att man kan röra sig långsamt och upplevas seg som deprimerad.
    Så är jag.
    Det är frustrerande!!!

    Jag kan knappt minnas en tid då jag inte hade ångest, oro, depression och sömnbrist. 

    Jag försöker hålla ut. Ändra vanor så gott det går. Men det är svårt.
    Sover få timmar på natten. 

    OBS! Om det blivit lite stavfel här så beror det på att menyn där man väljer användarnamn och bekräftar att "starta" tråd lägger sig över en del av texten så jag kan inte se eventuella misstag.


    Kan bara säga att har känner igen mig till 100%


    vill bara bli mitt gamla jag igen. Men jag tänker att förr eller senare ljusnar det, inget varar för evigt, 

  • Anonym (been there)

    Anders Hansen har skrivit en bok som heter "Depphjärnan". Den beskriver mekanismerna kring varför vi blir deprimerade och mår dåligt och vad vi kan göra åt det. Mycket läsvärd, läs den! Försök att bena ut och sätt fingret på exakt vad det är i din tillvaro som tynger dig. Om du har obearbetade trauman som ger dig sådan ångest så behöver du ta itu med dem. Har du någon familj eller vän som du kan prata med? Att röra på sig brukar ha positiv effekt. Gå raska promenader. När vi får ångest får vi ökad puls osv. Det blir ett onaturligt tillstånd att vara stilla men med hög puls. När du rör på dig blir pulsen naturligt högre och det blir ett sätt att lura hjärnan. Att den höga pulsen kommer sig av fysisk rörelse och inte av ångestfyllda känslor. Det lugnar. Tja. låter kanske lite rörigt, är inte så bra på att förklara, men gå raska promenader. 

  • Anonym (Zombie)

    Tack för tipset om boken! 

Svar på tråden Som en zombie