Varför har män så svårt för att separera?

Det är ju en liten generalisering. Finns många män som KAN leva ensamma.
Jag har absolut inga problem med att leva ensam om jag måste.

Jag har lämnat förhållanden utan att ha hittat en ny kvinna innan. Så att man inte kan leva ensamma är bara en generalisering.

Finns både kvinnor och män som kan leva ensamma samt kvinnor och män som inte kan leva utan någon.

Det är sant. Inte mycket att diskutera.. Med tanke på att du slänger ur dig forskning som slår mot all logik..

"Kvinnor står för 80% av skillsmässor, men det är män som monkey branchar"... 

Holy fucknut. Känns som att man förlorar några hjärnceller bara av att lyssna.

Vad har jag sagt att det är MÄN som monkey branchar?
Jag skrev att man beskriver ett beteende som både män och kvinnor kan göra, inte att det är enbart män. Du verkar läsa in vad du vill.

Ja jag står fast vid att statisk visar att män tidigare lever i en ny relation än kvinnor efter en separation. 

Du är inte ute efter att diskutera alls, jag diskuterar gärna men du har en otroligt otrevlig ton och är aggressiv. 

Varför kan du inte komma med dina åsikter även om vi inte har samma med en god ton.

Man kan hävda att man har rätt men ändå vara saklig. Men att du förlorar hjärnceller och blir upprörd visar ju att du har just ett aggressivt beteende, är det så du är mot folk du träffar ute i verkligheten eller bara när du är anonym?

Mmm.. Precis................... Och med det sagt menade du att jag hade fel, för att män också kan göra det..

Men det stämmer inte ute i verkligheten.. Utan monkey branching utgår mest ifrån det ni kvinnor håller på med. Så alla kan se ditt försök till att måla upp er själv som "offren". 

För att gå till min egen relation så har min sambo kommenterat att han känner sig mycket mindre ensam sedan vi blev tillsammans. Jag delar inte den känslan. Jag, och många kvinnor med mig, har ett eget litet (eller stort) nätverk av stöttande medsystrar och är mindre beroende av en kärleksrelation för att få känslomässigt stöd. 

Om ett uppbrott från partnern innebär ett steg ut i ensamheten är man inte så sugen på att ta det steget.

De män som psykiskt misshandlar sin partner brukar jobba aktivt för att förstöra hennes nätverk och tvinga henne att klippa alla band. Då blir det kvinnan som inte vågar lämna för att hon är rädd att bli ensam.

Men lägg ner, jag anser inte att kvinnor är offer mer än män, du lägger in åsikter som inte är sanna, du lägger på åsikter som inte finns, du bestämmer vad andra tycker.

Jag verkligen inget offer, är gift och lever med min man och våra två barn. 
Bor i en storstad i ett hus och vi har jobb vi gillar och vänner som vi umgås med.
Min man är en person som jag respekterar mycket och vi har ungefär samma åsikter om kvinnor och män och samhället.

Men nu ska jag skjutsa dottern till träning så nu avslutar jag detta.

Men du verkar ha väldigt konstig syn på kvinnor, utgår ifrån att du blivit bränd och därför verkar ha snedvriden syn på kvinnor.
Självklart finns det både kvinnor och män som är otrogna och beter dåligt mot sin partner. Men visst du om du tror att de flesta kvinnor i stort som grupp gör, det dvs de flesta kvinnor av alla kvinnor som skiljer sig så har du fel de flesta kvinnor som skiljer sig gör inte det för att dom har varit otrogna eller hittat en ny man, dom skiljer sig för att dom är trötta på äktenskapet, förhållandet osv.

Detta är nog en bidragande orsak. Spännande tanke. Män är generellt inte lika bra på att upprätthålla sina övriga sociala kontakter om man jämför med kvinnor.

Men det är inte som i ditt exempel där mannen medvetet förstör kvinnas sociala närverk. Männen gör detta mot sig själva.

Svarar för mig själv och för min del handlade det om att jag fortfarande hade så starka känslor kvar för mina 2 f.d. som jag hade längre förhållanden med. Hon jag hade mitt första förhållande med hade sedan länge tappat mer och mer av sina känslor för mig, men jag tänkte att det kanske bara är en period hon hade som snart går över. Så en natt tog hon det nödvändigaste med sig och stack medan jag låg och sov. På ett avskedsbrev som låg på köksbordet förklarade hon hur mycket hon fortfarande älskade mig men att hon behövde få leva för sig själv några år eller så, jag uppmanades att inte kontakta henne, men var dum nog att göra det ändå, eftersom jag var så fruktansvärt sorgsen och ledsen och kände det som att jag hade förlorat en del av mig själv. Ett halvår efter detta, mitt första förhållande hade jag nästan ett outhärdligt psykiskt lidande, och på hösten samma år dog hon, vilket gjorde min sorg avgrundsdjup. Jag fick sen höra att hon hade fått en dödsdom av sin läkare, då hon hade Kol i ett långt framskridet stadium. Jag visste att hon hade Kol men inte att det var så allvarligt, då det inte märktes på henne. Jag förstod då också att det var med den vetskapen hon ville vara för sig själv.
 
Den andra kvinnan var frisk som en nötkärna, men hade samma beteende efter ett tag. Jag tror att kvinnor ofta kan vara mer okänsliga än män. De är dessutom inte lika rädda att förlora det de har, då de vet att de lätt kan hitta någon ny. För en man kan en kvinna han älskar vara hela hans värld. Kvinnor sätter inte män på piedestal på samma sätt, utan tänker mer att funkar det inte så funkar det inte.

En massa män tvingas leva ensamma då de blivit lämnade. Det är inte så lätt för ensamma män att hitta någon ny, därför är de rädda om det förhållande de han och är mer benägna att hitta lösningar istället för att bara lämna. Medan kvinnor tänker tvärtom, de vill slippa mannen och vet att de lätt hittar någon när de tröttnat på att vara "fria".

Det är lite som skillnaden mellan snygga och mindre snygga kompisar när man var yngre. Generellt sett så var det oftare personer som inte var lika framgångsrika med motsatt kön som stadgade sig och som bibehöll denna relation. Medan många som alltid gått hem hos motsatt kön fortsatte att träffa nya upp i hög ålder.