Jag agerar som om jag är fattig och köper fattig mans kost

Jag håller med, det är verkligen ett problem för dig. Som tvångstankar. 

Kontakta VC för att få kontakt med kurator, eller kolla online om det finns någon bra samtalskontakt. 

Problemet med att kontakta vårdcentralen, för kurator samtal eller psykiatriker, är ju ett problematik, då jag behöver lägga pengar på det. Å andra sidan, finns det en del av mig som tycker allt detta är så pass sunt, att jag inte vill kontakta vården för detta.

Men sanningen är ju som så att jag mår dåligt och behöver en professionell kontakt.

Det var intressant att du skrev att detta är som tvångstankar. Kanske ligger i något samband med min tvångssyndrom. Jag är diagnostiserad med tvångssyndrom sedan jag var femton år.

Jag unnar mig inget. Min hobby är pengar. Att ha så mycket pengar som möjligt. Pengar är för mig jättekul och jag mår oerhört bra av pengar som finns hos mig.

Glädjen är att det finns stora mängder av pengar som växer. Jag har inte målet med att sluta jobba, då jag trivs och tycker om mitt jobb. Inte bara att det ger mig lön, utan jag verkligen trivs med mitt jobb. Jag har dessutom ett extrajobb, som jag tycker är kul. Inget av jobbet har lockat mig för pengarna, utan jag har gjort det för att jag är intresserad av det jag gör och trivs med det. Vad det är för typ av jobb, vill jag inte säga, då det är lite ''unikt'' och jag vill inte outa mig.

Mitt enda mål som jag kan komma på såhär på rak arm, nu när du frågar, är att ha 10 miljoner kronor på kontot. I övrigt kan jag inte komma på något annat mål, kanske dyker upp efter att jag har tänkt till lite mer.

Varför exakt 10 miljoner, vill jag inte säga. Men det finns ett litet ''projekt'' kan man säga. Mer än så, vill jag inte gå in på.

När det kommer till resor, så finns det väl egentligen en trevlig resa, med att antingen gå på fjällvandring, campa, sova ute i skogen flera dagar eller veckor på rad, resa utomlands: Antingen till Japan eller U.S.A.

Men p.g.a min snålhet och girighet, så kan jag inte göra någonting som jag uppgav.

Det låter som en lättare variant av självskadebeteende. Säkert inte så farligt, men du skulle ju såklart må bättre av att lägga lite mer på dig själv. Du kan väl börja med att fira något för egen del. Själv eller tillsammans med någon.

Det finns alltid någon anledning att hitta något att fira och det signalerar även att du är bra och värd detta. Ditt eviga snålande säger motsatsen, att det är du inte värd, det ska du inte unna dig, undermedvetet.

Lycka till med allt och tänk positivt, du verkar ju inte vara typen som hamnar hos kronofogden direkt ;)

Låter helt klart som att ditt tvångssyndrom eskalerat till en nivå där det övergått till mani och  självskadebeteende. Du behöver hjälp av vården för detta. Har du ingen regelbunden kontakt där redan? Medicinerar du?

En spontan och krass reflektion.. Som du mår just nu så vet jag att du aldrig kommer kunna använda pengarna till det du tror att du sparat till.. Det kommer ditt tvångssyndrom se till...

Om du inte kan använda pengarna på ett sunt sätt i vardagen för konkreta utgifter så kommer din plan för ditt sparande att krascha med allvarliga konsekvenser för din del rent hälsomässigt.

Det finns inga ursäkter, du måste ta hjälp.

Rent krasst- vill du leva snålt, fattigt, kanske nästan svälta, aldrig unna dig, känna ångest över varje "förslösad" krona, aldrig ha några nöjen, aldrig resa, aldrig lyxa till livet lite och dö med 10,20 eller rent av 30 mille på bankkontot? Eller vill du ha ett drägligt liv där du lever bra, har nöjen och ingen pengaångest, men kanske "bara" en mille på kontot när du dör? Eller kanske rent av "bara" 100000? Vad tror du folk ångrar mest på dödsbädden- att de inte tjänade ihop ännu mer pengar eller att de faktiskt levde lite mer?

Sök hjälp. Livet är för kort för att slösas bort på tvångstankar och ångest.

Ca 11% av alla dör innan pensionsdagen. Vad ska du med allt sparat då?

Gör det du vill innan det är för sent. Redan vid 45 börjar kulorna vina och hälsan svikta för några och jag har vänner som haft cancer, hjärtinfartk, måste ta en massa mediciner, hamnat i rullstol med mera.

Ditt maniska sparande har slagit över och blivit destruktivt. 
För varje krona du sparar så säger du att du inte är värd dina pengar. Pengar du ändå tjänat ihop med glädje och stolthet. Vart tar den känslan vägen när du får din lön? 

Jag har inget tips men har liknande beteende,har sparat ihop för att ha till pension men nu när jag är pensionär unnar jag mig inge ,bara mat.Är så negativ tiill allt,tycker inget är kul,har ångest och vill bara vara hemma.Jag skulle ha möjlighet att bo i ett varmt land pga kontakter men vill ingenting.Skäms för att kontakta vårdcentralen.

Låter precis som min mamma. Hon vill inte använda något själv och inte heller dela med sig. Trots mycket stora summor pengar på banken. 

Hon köper bara mat som är på extrapris dessutom. 

Håller med tidigare talare - det låter som en variant på självskadebeteende. Du har saker du vill göra men din ångest för att slösa pengar stoppar dig. Du går miste om saker pga dig själv. Du kanske också äter näringsmässigt sämre i onödan.

Det låter som du inte har familj - vill du verkligen att alla de här pengarna du samlat på hög ska gå till allmänna arvsfonden? 

Du verkar ha viss insikt men inte helt. Det är överhuvudtaget inte sunt. Har träffat människor med liknande tvångsbeteende i mitt arbete och som du mår de inte alls bra. Tex stött på tanken att det är hemskt att träffa andra för då behöver man duscha och det kostar ju i både vatten, el och tvål. Det är ett stort lidande och jag tänker att du behöver tvinga dig till att söka vård.

Precis. Klart det är bra att spara och vara ekonomisk, men går det så långt att man knappt törs spendera pengar på mat och att man mår dåligt av att köpa nödvändiga grejer bör man söka hjälp.

Det är ju ingen idé att lägga pengar på hög om man sen aldrig gör något med dem. Att kosta på sig att be om hjälp kommer ju vara värt pengarna flera gånger om, om man i utbyte får ett hälsosamt liv.