Sjukfrånvaro

Vad som är normalt beror ju på.
Jag har kollegor som varit borta 1-2 gånger på tio år.
Själv har jag väl ca 5-6 sjuktillfällen på 10 år.
Har kollegor som är borta 1-2 gånger varannan månad och kollega som är borta typ hälften av tiden.

Det finns de som är borta pga blir jättelätt sjuka för dåligt immunförsvar, finns de som är borta pga ryggproblem och de som är borta pga psykiskt mående.

På mitt jobb får man rehab-samtal efter 4e sjuktillfället varje år men det brukar mest vara att chefen måste kolla så att det inte är jobbrelaterat och har med arbetsmiljön att göra. Det händer liksom inget mer. Någon som är borta väldigt mycket kan behöva lämna in sjukintyg från första dagen, det är allt.

Det är ju lättare att bemanna om någon är sjuk flera dagar i sträck ån om någon är sjuk lite då och då, särskilt jobb som kräver full styrka på plats.

Tex om en kollega ringer sig sjuk måndag morgon och kommer vara hemma hela veckan 5 dagar, så löser man ofta bemanningen för hela veckan på måndagen. Övriga kollegor vet alltså vem som kommer komma och jobba.

Men om en kollega ringer måndagen första veckan och torsdagen andra och onsdagen tredje osv blir det jobbigt för alla att hela tiden lösa bemanning en dag varje vecka.

Sedan såklart är man sjuk så är man sjuk och psykiskt mående ingår såklart i sjuk. Men är man borta många strödagar ofta kanske det finns bättre lösning som chefen kan lösa tillsammans med den anställda. Tex kolla över arbetsmiljön, om personen har rätt hjälp av vården, om personen behöver gå ner i tid eller kanske vara sjukskriven en viss procent.

Man kan inte hjälpa att man mår dåligt vare sig det är förkylning, magsjuka eller ångest. Men är man mycket och ofta återkommande sjuk finns det kanske andra lösningar än att vara borta ofta? Det kan ju inte vara bra för ens egen ekonomi heller med nya karensdagar hela tiden.
Så rehab-samtal kan vara bra och ta tillvara på dem för att göra jobbsituationen bättre! De flesta arbetsgivare vill ju att deras anställda ska må bra och kunna jobba, både för jobbets, kollegorna och den enskilde individens skull.

Självklart inte.

Men ingen människa är smittsamt sjuk en dag i veckan. Då är det något annat problem och bör lösas för allas skull. För den som är sjuk, för kollegorna och för arbetet.

Det måste vara jättejobbigt att må så dåligt att man förlorar 4 karensdagar varje månad, att kollegor känner att det är ohållbart osv.

Om det går att lösa med tex andra arbetstider, jobba hemifrån, sjukskrivning en viss procent, gå ner i tid, byta arbetsuppgifter osv osv så är det ju det man ska göra. Som arbetsgivare och arbetstagare.
Mår man inte bra över sitt jobb har man också ansvar över sig själv att kanske byta jobb. För sin egen skull.

Jag var på väg in i väggen på mitt jobb. Kände mig ledsen, arg, bitter osv. Lösningen var inte sjukskrivning eller att vara borta konstant. Jag var borta litegrann. Sen tänkte jag över situationen och skolade om mig. Jag visste att det aldrig skulle bli bra igen på arbetsplatsen. Så för min egen skull valde jag att gå därifrån.

Sådär, läs alla mina inlägg innan du lägger ord i min mun. Var har jag skrivit att endast 1-2 sjukDAGAR om året är en ok gräns för arbetgivare?

Jag har väl snarare skrivit tvärtom, plus att de som är borta mycket ska få hjälp av sin arbetsgivare att kunna jobba med att titta på vad personen har för behov.

För många som är borta så mycket jobbar tyvärr i slitsamma låglöneyrken och att ha 4-5 dagars karens i månaden är ju inte optimalt för någon.

Är man borta mycket behöver man hjälp, inte att folk bara rycker på axlarna och sura kollegor.

Kanske behöver man gå ner i tid istället, eller sjukskrivning eller ändrade arbetsuppgifter.

Som sagt, inget av mina inlägg säger att jag tycker ag ska ha en slags gräns för sjukdagar. Vi lever inte i USA. Läs en persons inlägg innan du svarar tack.