JÄVLA OBEKVÄMT?!

Hos oss är det så att min man träffar sitt ex med deras gemensamma barn regelbundet. Han har även annan kontakt med henne förstås. De hade en okomplicerad skilsmässa och skildes som goda vänner. De är vänner fortfarande.

Jag och mitt ex träffas då och då med eller utan vårt gemensamma barn, för det mesta hos hans föräldrar. Vi hade en svår skilsmässa och har ett barn som mått jättedåligt efter det. Så vi har behövt träffas även utan barnet för att prata om situationen. 

Min mans ex har en nya man. Mitt ex har en ny sambo. Inga nya barn på något håll. Barnen är nu äldre tonåringar. INGEN av oss involverade vill träffas allihopa. Jag vill inte träffa min mans ex, trots att hon är en jättebra person på alla sätt och vis. Min man vill inte träffa mitt ex, då han anser att mitt ex är en sopa. Mitt ex vill absolut inte träffa min nuvarande man. Min man vill inte träffa sitt ex nya man. Ja, osv...

Den enda som vill träffa någon annan i vår konstellation är min mans ex, hon vill träffa mig men det vill inte jag. Vi har hälsat på varandra en gång. Det räcker väl, hon vet att jag inte är en galning. 

Nej, jag ser ingen mening med att träffas allihopa. Däremot att mamman och pappan regelbundet gör saker ihop med sina gemensamma barn, det tycker jag är bra och viktigt. Sådär en gång i månaden. (Om man kan avhålla sig från gräl.)