Vad ska jag göra?

Hej, va modigt av dig att skriva här....... 
Om du hade hört en vän berätta samma sak till dig vad hade du sagt och gjort då? Försök tänka så....
Förstår att du känner skam, det är helt naturligt men egentligen så ska du inte skämmas....
Du vill ha tillbaka dina drömmar och mål och det är du värd! Den här mannen behöver försvinna ur ditt liv fysiskt, minnena behöver du få hjälp med sen. Du förtjänar inte att bli utsatt för detta.....
Och han har utsatt dig för psykisk misshandel och hotat att döda dig och sig själv med kniv... väldigt allvarligt. Och straffbart. 
Finns det någon som du kan prata med? Någon som du skulle kunna sova över hos.... Någon som ringer polisen om han blir hotfull...
Det finns ett nummer kvinnofridslinjen 020-50 50 50, du kan vara anonym och det kostar inget...rekommenderar dig starkt att ringa dit...dom ska vara proffs på att lyssna och borde också kunna ge råd och vägledning...
Säg inte att du vill göra slut, låt han inte märka att du planerar lämna honom.....
Ta hand om dig!! 

Planera hur du ska lämna. Ring kvinnojouren, berätta för en nära vän eller en familjemedlem. Och gör det snabbt. Berätta inget för honom utan håll dig neutral. 
Du bör lämna nu innan påskhelgen. Du måste komma ifrån honom nu. Tveka inte. Ta hjälp idag. Packa vad du behöver i en vanlig väska/ryggsäck. Till exempel mediciner, glasögon, någon sak som är viktig, pass, pengar och bankkort. Lite underkläder och någon extra tröja är bra. 

Titta aldrig bakåt och gå ALDRIG tillbaka till honom. 

Ta hjälp av vänner och familj nu och lämna. Bli inte ytterligare en rubrik i tidningen. 

Igenkänningen när jag läste ditt inlägg är enorm.
Du måste ta dig därifrån, och det utan att visa dina planer. En kvinna är som allra mest sannolik att utsättas för våld, och i värsta fall bli mördad av den man hon lever med i samband med uppbrott. Försök inte få honom att förstå, för det kommer han aldrig göra. Försök inte packa för mycket, utan det enda viktiga är DU, ingenting annat spelar någon roll. Du kan gå direkt från jobbet och aldrig gå tillbaka. Möt honom inte hemma, inte ensam, be inte att få hämta något. I bästa fall är det hot, men jag skulle säga att vilken kvinnofridsutbildad (och överlevare) som helst skulle säga att det beteende du beskriver startar inte bara varningsklockor, utan ett öronbedövande larm. Jag lever därför att jag gick, lämnade, aldrig gick tillbaka till pojkvännen jag hade mellan 19-22. Han hotade, precis som mannen du lever med. Sedan grät han, skyllde sitt beteende på en tuff uppväxt. Lockade med våra hundar. Hotade skada våra hundar. Bönade och bad. Jag kämpade så hårt med att stå på mig, men göra det försiktigt. Efter tre år av att han stod med bilen utanför mitt jobb, så att kollegor fick följa mig, körde förbi min nya lägenhet med blommor och en gemensam vän som han försökte få mig att släppa in, tjat, hot så slutade han. 

Nu har det gått 20 år, jag är mamma, gift. Men jag är övertygad om att jag inte hade levt mycket längre än min 22:a födelsedag om jag inte hade tagit mig därifrån. Mot slutet eskalerade våldet och han passerade gräns efter gräns. Till slut sade han en dag att ?jag har gjort så mycket mot dig att jag aldrig kan låta dig lämna mig, det förstår du väl?? 

Det viktigaste nu är att ta dig till en säker plats. Som tidigare medmänniska svarat: ring en kvinnojour, Kvinnofridslinje. Du kommer få hjälp och stöd, och du behöver skydd. Längre fram kommer du antagligen som jag behöva stöd av psykolog eller annan kunnig. Men här och nu är det bara att sätta dig själv först, rädda dig själv, ta dig loss. Du kommer att klara det, men du behöver prata med någon så fort du bara kan. Någon som kan stötta dig och hjälpa dig att förstå att ingenting är ditt fel. Inte låta honom bryta ner dig ännu mer, för det kommer att bli svårare och svårare för dig ju längre tid du utsätts för honom. 

Dessutom, helger, som påsk och jul är särskilt farliga; mer ledig tid i hemmet, eventuellt alkohol. 

Var försiktig och välj DIG, rädda dig själv medan du kan. Du är värdefull och du kommer lyckas.

Ett tillägg till det jag skrev nyss. 

Ofta kände jag ?det är nog inte så farligt?, eller att jag överreagerade. Jag började tro på det han sade, och när han väl börjat bryta ner mig gick det utför snabbt. Från verbala kränkningar, öknamn, kritik, till skäll för att jag gjorde saker fel, till att såga alla mina vänner, familj, isolera mig ifrån dem, så att jag bara hade honom. 

Ständig kritik, skrik, vredesutbrott är latent våld. Våld som bubblar under ytan, våld som är straffbart. Därefter är steget inte långt till fysiskt våld, sexuellt våld. 

Ilningarna i fingertopparna du beskriver. Ibland vet vi inte varför kroppen gör som den gör, men tänk att det är din kropps sätt att reagera på hans beteende med ren och skär panik. Din kropp larmar ända ut i fingerspetsarna. Lyssna på magkänslan, obehaget i fingertopparna. 

Ta dig därifrån, och försök inte resonera med honom. Du skriver att du har försökt lämna honom flera gånger. Det är också en enorm ökad risk, och hans försök att gå dig tillbaka, eller ännu hellre, i hans värld, behålla dig, kommer att öka och våldet kommer att eskalera. 

Det finns ingen väg till lösning annat än att du måste ta dig undan. 

att du försökt flera gånger men inte kommit loss tyder på att han styr hårt, kör över din vilja, och att du den här gången måste ha ett ordentligt stöd omkring dig. Jag skulle inte förlita mig på familj och gemensamma vänner, utan kontakta dem först när du är i säkerhet. Risken är stor att dina närmaste inte förstått vad du är utsatt för. De här våldsamma männen vet att det de gör är fel, och är ofta duktiga på att inte visa upp den sidan utåt. Mycket handlar om att upprätthålla fasaden. 

Jag tror på dig <3

Du ska kontakta Kvinnojouren och polisanmäla aset för olaga hot. Packa allt du äger och helt enkelt bara dra. Ansöka om skilsmässa och se till att du får allt du har rätt till. Inte se dig tillbaka en sekund, gå vidare med livet. Helst hundra mil bort från där han bor.

Vart bor du?
Har ni Barn ihop?.

När han är på jobbet flytta långt bort. 
Bara dra.

Om du bor i Uppsala eller i närheten så kan jag hjälpa dig tillfälligt och sen har jag kontakter....