Brutal ångest, vi övergav vår mamma. Så mycket skuld och ånger

Jag förstår din ångest. Var i en liknande situation när jag och min bror åkte hem till min mamma efter att hon inte svarade. Hon låg helt borta och svårt sjuk och det var total misär. Vi hade inte varit där på ett tag då vi var rädda att smitta henne med Corona men hade ingen aning om att det gått utför så snabbt.

Hon åkte ambulans och de visste inte om hon skulle överleva. Läkaren ringde tom och ville att jag skulle komma dit och sitta hos henne trots att det egentligen var Coronarestriktioner på sjukhus.

Som ett mirakel blev hon bättre och och jag grät av glädje och lättnad när jag ringde till sjukhuset (för hundrade gången) och de sa att hon frågat efter mig. 

Nu ringer jag henne ofta och fixar och donar med henne konstant tacksam för varje extra dag.

Det du måste göra för att förlåta dig själv är att inse att du inte hade någon aning om att livet skulle ta slut så snabbt. Ni gjorde ju så för att ni trodde att det var ?tuff kärlek? att det skulle hjälpa henne. Att ni hade gott om tid. Att ni skulle ta igen det när hon ?valt? er. Ni visste inte att det skulle sluta så.

Vet inte om du är kristen eller så men en stor tröst för mig är att Bibeln lovar att vi kommer att få träffa våra nära och kära som gått bort igen.