Min son har varit i en liknande situation, jag lät honom (övertalade honom egentligen) att flytta hem igen så han kunde betala av sina skulder. Sedan hjälpte jag honom med att få vård då han var extremt deprimerad. han fick även en adhd-diagnos i samma veva. Men min son ville ha hjälp. Det är lättare då.
Förstår din oro. Men du kan inte göra annat än att finnas till för honom. Att han inte fått hjälp av vården tror jag är en sanning med modifikation. Han kan ha tackat nej till den hjälp han erbjuds. Han är säkert skiträdd för att ta tag i sina problem. Det kommer att kräva ett arbete som han inte är beredd att satsa på. Att möta sina tillkortakommanden och konsekvenserna av det är inget han vill. Det gör för ont helt enkelt.
Om han har diagnos ska han självklart få hjälp av vården med läkemedel, färdighetsträning, utbildning och habilitering. Tillsammans med soc hjälpa till med det han behöver i vardagen och ansöka om skuldsanering. Arbetsförmedlingen om han står utan sysselsättning.
Inget kommer att funka om han inte själv väljer att ta emot hjälp och att han är beredd att göra jobbet.