Får jag bestämma att tonåring måste bo hos farmor ett tag?

Jag har svårt att se att det skulle göra gott för tonåringen att mamma vill skicka iväg.. hen kommer förmodligen bara känna sig unwanted.
Det är en sak om hen själv vill och farmor är okej med det..

Men varför är tonåringen såhär? Måste finnas en anledning.

ja visst kan du väl det. Om det är ok med farmor.

Ja, en tidsbegränsad period som är bestämd från början och med tydlighet om varför det måste bli såhär.
Beteendet har konsekvenser. Farmor är en nära person i familjen så det är ju inte en främling hen skickas till.
En vecka, max två tycker jag. Tonåringen ska få veta exakta datumet.
Sedan ägnar ni tiden åt att lösa konflikterna. Be om familjestödjare hos soc och försök ha minst ett möte var tredje dag när tonåringen är hos farmor.

Var tydlig med att det är beteendet som det är fel på och inte tonåringen själv. Och skaffa psykolog till tonåringen? Hen bär nog på mycket, särskilt med en pappa som är psykiskt sjuk.

Tack för svaren! Finns flera anledningar till att tonåringen är så här, vill inte gå in på alla detaljer här men det är bland annat pappans psykiska sjukdom. Han blev sjuk för snart 4 år sen, innan det bodde tonåringen nästan halva tiden hos honom så det klart det påverkade hen att inte kunna det längre , saknad efter honom och besvikelse har väldigt mycket fått gå ut över mig.. Men hen är såklart inte arg och ?jobbig? hela tiden , hen kan vara jättesnäll , omtänksam , gullig med småsyskonen , hjälper till med minsta ..

Jag älskar såklart mitt barn och vill inte att hen flyttar härifrån permanent.. känner bara att jag skulle behöva lite andrum för det är mycket annat just nu också. En eller två veckor låter nog bra och att vi försöker lösa konflikter under tiden ..

Liknande situation med min äldsta, men han är yngre. Ja, ibland behöver han få vara ensambarn med någon som rår om honom. Utan yngre syskon att ta hänsyn till. Kan det vara liknande för ditt barn så är det ju för allas bästa och ingen anledning att fundera över om du är en dålig mamma. Men lägg fram det så, att farmor och barnbarn ska få rå om varandra lite? Om det fungerar bättre där utan konflikter trots att barnet är där så pass mycket så tyder ju det på att det finns något där som barnet behöver men som saknas hemma. Du får en paus och kan hantera konflikter bättre när barnet är hos dig. Skulle det vara ett alternativ att bo hos farmor en vecka i månaden tex? 

I sådana här trådar brukar jag alltid svara att man även får tänka på de yngre barnen. TS har ansvar för alla sina barn tills de blir myndiga. Men hon har större ansvar för syskonen eftersom de är yngre.

Ibland far småsyskon så illa att det äldre barnet måste flytta av det skälet. Det betyder inte att man är en dålig förälder, tvärtom! Och man kan ju fortfarande stötta det äldre barnet på andra sätt.

Jag säger inte att det är så i detta fall. Småsyskonen är säkert inga änglar. Alla barn bråkar ibland.

Men det finns fall där våldsamma eller extremt svåra syskon måste flyttas på för att ge andra syskon en trygg uppväxt. Det är inget att hymla med. 

TS, du skriver att din tonåring inte är jobbig hela tiden, utan snäll och gullig också. Det låter mer som en typisk tonåring (humörsvängningar osv), men det låter ändå som ni skulle behöva en paus från varandra. Hur ställer sig hen till att flytta till farmor ett tag? Skulle hen verkligen se det som att hen blev utkastad eller övergiven? Det är inte alls säkert.

Varför mår hon så dåligt då? 

Betedde mig likadant och mina föräldrar var inte jättebra har jag insett nu i efterhand. Mådde verkligen skit. Hade hemsk ångest och det de gjorde var att slita ner mig från sängen på golvet så jag fick blåmärken. Tro att jag hittade på när jag sa jag hade ont i halsen/kändes som jag hade feber. Osv. 

Säger inte du gör likadant men. Varför beter hon sig så? Måste ju finnas en anledning. Inte bara hormone och att hon är tonåring, skit heller. Kan vara nåt hon inte säger också. Försök prata med henne när hon är lugn. 

Skrek själv och slog sönder saker. Allt var i ren ångest. 

Hej.

Jag tänker att det starkaste och modigaste en människa kan göra är att be om hjälp. 
Jag är familjehem och har låååång erfarenhet av barn i familjehem, LVU och SOL. 
Min erfarenhet är att OM barnet har god relation till farmor så skulle jag säga kör. Varför? Jo för att som du säger kan ni behöva paus, och få stöd i att börja om. Bygga upp relationen med hjälp av stöd igen. 
Har de däremot en knakig relation skulle jag tyvärr hellre rekommendera utomstående. Jag vet att det kan låta skrämmande men SOL är på dina insiativ. Den kan avslutas när helst.