Köpa in sig i hus

JAg väljer bort all ekonomi och säger så här.

Att flytta in i någons hem gör att du aldrig riktigt kommer att känna dig som hemma.
Bara det.

Jag har gjort det. Det kändes som att jag var inneboende ändå.

En bild som jag delar med många. 
Men bra, grattis.

Det ÄR en massa bostadsaffärer hela tiden. Iaf där jag bor.

Sen tycker jag personligen att samboskap är överskattat.

Jodå, vi är en hel del.
Kan bero på ålder också, jag är klar med barn och allt sånt.
Förstår om man är ung och vill bilda familj, givetvis. Men när man är klar med den biten av liver så är det faktiskt himla skönt att bo på var sitt håll.

Hur mycket jag än vill vara med min partner så skulle jag inte vilja bo ihop.

Kanske, kanske inte. 
Som sagt, när man träffas senare i livet ser man kanske annorlunda på detta.

Jag hade inte heller separerat bara för "att" om jag levt ihop med mina barn pappa för att barnen flyttat ut.
Men nu är jag separerad sedan länge och har utflugna barn, och jag uppskattar att ha mitt eget krypin.

Min partner har eget hus ett par mil utanför stan, jag har en liten lägenhet i stan. Vi är mycket hos honom, speciellt när det börjar bli ljusare och varmare ute. Men att flytta dit? Nej tack, det vill jag inte.

Skulle vi mot förmodan flytta ihop så ser jag inte mig själv i ett hus på landet och jag tvivlar på att han vill flytta in i min två i stan. Så vår bästa lösning är den som vil har.

Mitt resonemang?
Jag vill inte bo ihop, sen skiter jag i hur många hus som är till salu. Det var bara ett konstaterande.

Visst, jag håller med om att det säkert ofta är fördelaktigt rent ekonomiskt. Det har jag inte heller motsatt mig. Men praktiskt? Nej, det håller jag inte med om. 

Och att flytta in i någons redan existerande hem har jag gjort en gång, och jag kände mig aldrig riktigt hemma där. Så det gör jag aldrig om.

Till sist, jag tror att mycket också beror på i vilken ålder man är och i vilken fas man är i livet. Vill man starta familj ihop så förstår jag såklart att man vill bo ihop. Jag har ju gjort den resan också. Men idag ser allt annorlunda ut och mina barn är vuxna och utflugna.

Jag fick göra om en hel del, men vissa saker var han totalt stendöv för. "Konst" som var något hemkluddat skit måste bara sitta över soffan. JAg störde mig på det de åren jag bodde där.

Han chefade över sitt och jag kände det som att jag bodde där på nåder.

Sen är ju alla olika och jag är mer bestämd numera än  när jag var yngre.