• Anonym (Funderar)

    Kan det vara autism?

    Har ett barn som nu är 14 och haft det svårt hela livet med utbrott och kompisar. 


    Adhd diagnos för några år sen.

    Nu har skolan funderingar om det kanske skulle vara så att dom ska skicka remiss till BUP för att utreda autism. Som tycker hon avviker i blickkontakt och sen det här med kompisarna som inte funkar.

    Dottern har alltid haft extremt svårt för förändringar, avskyr när det inte blir som det är sagt. Minsta förändring att kanske skolan flyttar en lektion eller vi åker till Birger king istället för mc Donalds gör att dottern kan bryta ihop.Hon håller ihop i skolan och visar mycket mindre där än hemma, men kan tex gå hem (skolka) om de bytt en sal och hon får låsning då och klarar inte att gå till den nya salen om hon inte vet exakt var den är.

    Hon har alltid snöat in på olika saker, tex för ett tag sen när alla skulle ha såna där små saker som poppar och klämbollar så var hon som besatt. La alla sina pengar på det och tillverkade egna hemma på löpande band. Det var det enda hon tänkte på o pratade om. Och så är det med många saker.

    Som liten var hon jöttebevsörlig  med kläderna hur dom kändes, hon vägrade många plack som hon sa kliade eller stacks. Hon är superkänslig för smärta och livrädd när hon har stickor eller sår. 


    Hon missuppfattar ofta kompisar o lärare, tar folk ordagrant. Saknar nästintill humor. Kan inte läsa sociala koder. 


    Vet att man inte kan få svar på ett forum. Men ni som har barn med autism, känner ni igen er i detta? Bör vi utreda henne?

  • Svar på tråden Kan det vara autism?
  • Anonym (Ja)

    Hej!
    Jag jobbar med detta, och ja, allt du nämner är tecken på autism. Särskilt i kombination med varandra. Jag hade absolut utrett för att få klarhet.

  • Anonym (Funderar)
    Anonym (Ja) skrev 2023-04-22 20:14:00 följande:

    Hej!
    Jag jobbar med detta, och ja, allt du nämner är tecken på autism. Särskilt i kombination med varandra. Jag hade absolut utrett för att få klarhet.


    Men har det någon betydelse för min dotter att få en diagnos? Jag menar hon är ju densamma oavsett?
  • Anonym (P's mamma)

    Håller helt med om att det låter som autism.
    På frågan om det är värt eller viktigt att utreda?
    - det beror på.
    Det kan vara skönt att få veta att man har en diagnos, vilken "grad" på skalan och vad ens utmaningar kan vara. Du och din dotter vet förstås vad detta innebär för ER. Det har ni levt med i många år. En del kan då resonera som så att en diagnos inte gör någon skillnad för ni vet vilken vardag ni har och hur ni ska lösa saker som sker.
    Eller så vill man gärna ha diagnosen för att också komma åt ytterligare stöd. Få fler förklaringar. För din dotter att kunna ta till sig vad som är en del av henne och vad i det som är hon som är diagnosen. Om det går att förstå?
    Inte för att bortförklara eller som att hon inte är en komplett person, men ungefär som att hon kan se hur hon hanterar saker (som att McD blir Burger king) jämfört med hur en normtypisk person hanterar samma sak-  med en klackspark, och varför det är så. Att förstå att man är lite mer fyrkantig, behöver mer förberedelse osv kan vara viktigt för vissa. Medan andra inte bryr sig utan bara tänker "sån är jag". Och sen är det inte mer med det...
    Jag har ett barn på autismspektrumet som också har specialintressen, som har utmaningar inom gränssättning och som inte riktigt ser världen som vi andra. Hen har enorma behov av tydlighet och framförhållning. Ska vi byta plats på två rutiner eller inte är tydliga med att mellan det att vi går från frukostbordet så ska vi också borsta tänderna OCH torka av bordet innan vi klär på oss ytterkläderna så kan det bli kaos! Allt måste vara i ordning och inte nödvändigtvis för kontroll utan för att det är så hen ser på världen. Först gör man det, sen gör man det. 

  • Anonym (Funderar)
    Anonym (P's mamma) skrev 2023-04-22 21:00:28 följande:

    Håller helt med om att det låter som autism.
    På frågan om det är värt eller viktigt att utreda?
    - det beror på.
    Det kan vara skönt att få veta att man har en diagnos, vilken "grad" på skalan och vad ens utmaningar kan vara. Du och din dotter vet förstås vad detta innebär för ER. Det har ni levt med i många år. En del kan då resonera som så att en diagnos inte gör någon skillnad för ni vet vilken vardag ni har och hur ni ska lösa saker som sker.
    Eller så vill man gärna ha diagnosen för att också komma åt ytterligare stöd. Få fler förklaringar. För din dotter att kunna ta till sig vad som är en del av henne och vad i det som är hon som är diagnosen. Om det går att förstå?
    Inte för att bortförklara eller som att hon inte är en komplett person, men ungefär som att hon kan se hur hon hanterar saker (som att McD blir Burger king) jämfört med hur en normtypisk person hanterar samma sak-  med en klackspark, och varför det är så. Att förstå att man är lite mer fyrkantig, behöver mer förberedelse osv kan vara viktigt för vissa. Medan andra inte bryr sig utan bara tänker "sån är jag". Och sen är det inte mer med det...
    Jag har ett barn på autismspektrumet som också har specialintressen, som har utmaningar inom gränssättning och som inte riktigt ser världen som vi andra. Hen har enorma behov av tydlighet och framförhållning. Ska vi byta plats på två rutiner eller inte är tydliga med att mellan det att vi går från frukostbordet så ska vi också borsta tänderna OCH torka av bordet innan vi klär på oss ytterkläderna så kan det bli kaos! Allt måste vara i ordning och inte nödvändigtvis för kontroll utan för att det är så hen ser på världen. Först gör man det, sen gör man det. 


    Tack för ditt svar. Vi har en hel del utmaningar hemma som är svåra att lösa. Vi föräldrar vet inte riktigt hur vi ska hantera dottern ibland eller vad vi kan göra när vissa låsningar o utbrott blir. Och hon mår inte jättebra. Mycket ledsen när det blir missförstånd med kompisar och ?fel? på olika sätt. Vill ofta inte gå till skolan. Hittar hon inte sin hårborste letar hon inte efter den utan lägger sig istället under täcket. Och eftersom hon inte kan borsta håret går hon inte till skolan. Osv.

    Bra beskrivning av detta med instruktioner, min dotter behöver också framförhållning och förberedelse. Men ofta blir det fel ändå. Hon tänker och förväntar sig en sak men säger inte det, och när det inte blir som hon tänkt blir bara allt fel.

    Låter som en bortskämd unge som alltid ska ha precis som hon vill, men det är inte så jag menar, du kanske förstår.
  • Anonym (Autistisk tjej)
    Anonym (P's mamma) skrev 2023-04-22 21:00:28 följande:

    Håller För din dotter att kunna ta till sig vad som är en del av henne och vad i det som är hon som är diagnosen. Om det går att förstå?


    Diagnosen är en del av än själv. 
  • Anonym (Funderar)
    Anonym (Autistisk tjej) skrev 2023-04-22 21:39:57 följande:
    Diagnosen är en del av än själv. 
    Har du känt att du själv mår bättre eller fått mer hjälp sedan du fick diagnos? Hur gammal var du och är nu? (Om du vill svara)
  • Anonym (CD)

    Det låter precis som autism. Min fråga är hur i hela friden så tydlig autism missats i den förra neuropsykiatriska utredningen. Ren skandal, faktiskt. Vid renodlad adhd finns t ex nästan inget bättre än förändringar. 

  • Anonym (Npf-mamma)
    Anonym (CD) skrev 2023-04-22 21:57:20 följande:

    Det låter precis som autism. Min fråga är hur i hela friden så tydlig autism missats i den förra neuropsykiatriska utredningen. Ren skandal, faktiskt. Vid renodlad adhd finns t ex nästan inget bättre än förändringar. 


    Min tanke exakt!

    TS - vad 17 var det för kvacksalvare som gjorde den första utredningen??? Ett hett tips är ju att hålla er så långt borta från dem ni kan inför nästa utredning - för ja, jag tycker definitivt att ni ska göra en; som mamma till ett autistiskt och två adhd-barn kan jag säga att deras diagnoser har hjälpt både dem och mig som förälder enormt. Kanske är det annorlunda för dem som bara har vissa drag av problematiken - att det inte spelar så stor roll m diagnos då alltså - men för barn med tydligare/svårare problematik (dit din dotter, precis som mina ungar, ju verkar höra) skulle jag säga att det är väldigt mycket värt, speciellt med tanke på den hjälp man annars (utan diagnos) inte har lika självklar rätt och tillgång till. 
  • Anonym (CD)

    TS, jag har förresten stött på många som tror att det här med utbrott säkrast skulle peka i riktning adhd. Då kan dessa inte ha sett särskilt många autistiska utbrott. Och kanske är det därför det tycks bli så mycket felaktiga diagnoser. Sedan detta tt koncentrationen bryts lätt är ju t ex vanligt vid både autism och adhd beroende på den stora intryckskänsligheten vid AST (den är ofta hyfsat stor vid adhd men inte jämförelsevis så stor), och så den nedsatta uppmärksamhetsgraden vid adhd. Alltså olika bakomliggande  orsaker till svårt med fokus, men liknande konsekvenser i bl a skolarbetet. Men det är som att det gått troll i detta med "lättstörd och utbrott, det måste vara adhd", när det är AST som borde vara första misstanke, särskilt om vid vidare utredning svarar bekräftande på alla de kärnsymtom du skriver att din flicka visar/visat som yngre. 

  • Anonym (Emmy)

    Alltså.. du beskriver ju solklar autism. Givetvis ska hon få bli utredd och därefter hjälp att hantera sina svårigheter 

Svar på tråden Kan det vara autism?