Bekvämlighet, går det ens att bryta trenden?

Så länge samhället presenterar färdiga lösningar för oss så kommer latheten att fortgå. Att allt ska gå fort oavsett vad har blivit det nya normala. 

Men jag tänker att det även på ett sätt skadar oss, och många av oss verkar inte bry sig om detta. En naturlig reaktion om något skadar personen vore väl att ändra beteendemönstret. Långsiktigt så blir det inte bra och majoriteten kan väl inte lida av bristande impulskontroll och dåligt konsekvenstänk?

Samhället kommer alltid att erbjuda än mer färdiga lösningar eftersom det genererar pengar till olika företag.

Man behöver väl inte köpa allt som finns. Jag har aldrig beställt hem färdigmat och kommer inte att göra det. Tex.

Vad gäller barnen så gäller det ju att lära dem kämpa när de är små. Läste en debattartikel igår i SVD där man sa att små barn idag inte utvecklas neurologiskt rätt och de blir deprimerade, för de får inte vara på golvet och träna sin fysik. Unga föräldrar idag klarar inte att se sina barns frustration när de kämpar, tar upp dem och sätter dem i tex en babysitter eller ger dem en skärm. Därför får barnen idag lägre kognitiv kapacitet och lär sig inte att kämpa och utmanas. 

Mina fyrtiotalistföräldrar sa alltid det att golvet är den bästa uppfostraren, för det ger aldrig vika. Det kom jag ihåg och mina barn fick vara just på golvet mycket som små.

Jag tror idrott och friluftsliv är jätteviktigt för barn och tonåringar, där de får lära sig att utmanas och leva med och kämpa mot de fyra elementen. Tex segling, kanotpaddling, scouting med tältlvernattningar, lagidrott, friidrott, simning. Även att lära sig ett musikinstrument 

Det är föräldrars ansvar att uppfostra sina barn. Så att de inte får lägre kognitiv förmåga, låg frustrationstolerans och blir allmänt svaga och deprimerade. 

Du skriver utifrån hur det vore i den bästa av världar, men människan är naturlig lat och vi har många frestelser. Dessutom tar vi inte hand om varandra om det inte gynnar vår flock. Att kräva av en utstött individ att den ska skärpa sig helt på egen hand utan några som helst garantier för att det ska leda någonvart är att begära någonting som inte ingår i den mänskliga naturen. 

Jag har försökt att följa den svenska socialdemokratiska fostran som lärde mig att om jag bara strävade så var jag lika mycket värd som alla andra i 25 års tid. Efter tre underkända tentor på raken och många många nedlagda timmar under julen trots att jag var nästintill utbränd så tvivlar jag mycket starkt på att det är värt att följa denna ledstjärna om att jag skulle vara lika mycket värd som alla andra.

Att dessutom få pisk av en hejdundrande dum massa människor på nätet som inte har en aning om någonting har gjort att jag snarare ser en förebild i den som lämnat allt detta bakom sig och insett sanningen: ni vill inte ha oss här.

Kalla det latheten eller himlajorden om du vill. 

Jobb jag haft kan jag inte lista men inte har jag undvikit "enkelt arbete" av bekvämlighet. De utstötningsmekanismer som finns däremot har försvagat mig. 

Låg frustrationstolerans är betydligt vanligare idag, bra ord.. hade inte hört det förut.

Vilka utstötningsmekanismer?

Vad är det för fel på att livet fungerar smidigt? Att kommunikation är enkelt? Att skitgörat automatiseras? Jag fattar inte riktigt. 

Det verkar som om de flesta människor tyvärr strävar mot mer lättja och att slippa anstränga sig "i onödan". Men som jag ser det är det deras problem, de gör skit för sig själva genom att röra mindre och mindre på sig. Jag har på senare tid börjat utmana välfärdssamhällets bekvämlighetsfällor. Förutom att jag tränar och löper, så försöker jag också vänja mig vid att inte alltid ta med mig mobilen när jag går ut. Många säger att "de inte skulle klara sig utan sina mobiler". Det försöker jag utmana genom att inte skaffa smartphone, och göra mina viktiga ärenden på datorn.

Då jag för närvarande inte äger någon bil hamnar jag inte heller i den bekvämlighetsfällan. Jag går dit jag ska och åker kollektivt om jag ska åka till en annan stad. Jag köper väldigt sällan hämtmat och försöker undvika frestelsen att äta på restaurang, pizzeria eller fika på cafe. Någon gång ibland kan man göra det, om man vill bjuda någon eller själv blir bjuden.

Jag har de senaste 4 åren inte haft en enda dag där jag tänkt att "Idag ska jag bara vara hemma och slappa och inte gå ut". Jag tvingar mig själv ut och gå några kilometer varje dag och man ångrar sig inte när man kommer in igen och har fått upp flåset.

Människan kan och orkar så mycket mer än hon tror, det gäller bara att utmana sig.

Mobbning. Trakasserier. Eller bara undanhållande av information/ felinformation. Sånt folk gör när de har något emot en.