Ni som fött barn vaginalt, hur känns det?

Verkar som att många har det kämpigt men för egen del så var det faktiskt inte så farligt. jag vet inte om det har att göra med att jag var hyfsat ung vid första (24 år), vältränad och hade kört en hel del yoga och avslappningsövningar i mitt liv tidigare eller om jag helt enkelt bara har en hög smärttröskel?i tonåren hade jag dock såna mensmärtor så att jag låg och grät i sängen och inte kunde gå i skolan och varje månad knaprade jag starka tabletter för att överhuvudtaget fungera. Jämfört med det var latensfasen ?a piece of cake? och jag fokuserade bara på slutmålet hela tiden och att vara lugn i mig själv. Sen kom krystvärkarna och det kändes som att skita ut en fotboll och det brändes som in i helvete men då visste jag att bebisen snart var nära och så fort huvudet var ute gled resten med. Så det var mer en konstig smärta och inte så att jag upplevde att jag höll på att slitas sönder (vilket jag heller inte har gjort under någon av mina flera förlossningar). Att föda barn är verkligen det mäktigaste man kan vara med om och för egen del handlade det bara om att ge sig hän och följa med i värkarna och tänka på dem som vågor där varje våg är ett steg närmare det finaste man någonsin kommer att få se.