Ensamstående gravid, vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt

Barnets far har precis noll ansvar att se till att TS har råd att ha ett visst boende.

Eftersom det talas om att hämta/lämna på förskola så gör jag antagandet att det planers för ett växelvist boende för barnet.
Då är det halva barnbidraget var och inget underhåll, var och en sköter sitt och delar på det praktiska ansvaret kring barnets omvårdnad som gäller.

Det är TS problem att själv ordna upp sin situation.

Pappan kan ju givetvis aldrig ställa några krav på att TS skall bo kvar i ett visst område.
Men om TS väljer (eller är tvungen) att flytta så faller också ansvaret på henne att lösa alla negativa praktiska konsekvenser som det innebär, som t.ex skjutsa lämna/hämta osv. Det är alltid den part som ändrar förhållanden som ansvarar för konsekvenserna.

Så i detta fall kan inte fadern hindra TS från att flytta till ett billigare boende som kanske ligger några mil utanför stan, men han kan absolut kräva att barnet fortsätter gå i förskolan i det område de bor nu för att slippa pendla för att hämta/lämna när barnet bor hos han.
Ansvaret att lösa det praktiska faller alltid på den part som ändrar rådande förhållanden.
Detta kan mycket möjligt upplevas av TS som att "fadern tillåter mig inte att flytta".

Självklart är det att ändra rådande förhållanden.

Hon bor ju där hon bor nu och det är konstaterat att de skall ha barn tillsammans?

Ditt resonemang håller bara om TS flyttat INNAN graviditeten var ett faktum, de är redan nu båda 2 föräldrar till barnet.

Fullständigt vansinnigt resonerat.

Båda är redan nu fullt medvetna om graviditeten och även om barnet inte ännu är fött så har de detta barn tillsammans redan nu.

Alla beslut TS tar efter att ha blivit medveten om graviditeten påverkar det det framtida delade föräldraskapet, det är både hon och alla vi andra fullt medvetna om, att påstå något annat skulle bara vara rent löjligt.
Allt man gör och alla beslut man tar medvetet är att agera med uppsåt, man gör så trots att man är medveten om vilka konsekvenser det kommer innebära, då får man också ta ansvar för konsekvenserna, inte lämpa över det på annan.

TS skulle helt legalt innan födseln kunna emigrera till t.ex Australien och därmed totalt utestänga fadern ur föräldraskapet....
Bara för att man KAN göra något så betyder det inte att det är det rätta att göra.

För det första så talar vi inte om att fadern skall "pendla för att träffa sitt barn", barnet ska som jag förstår det ha växelvist boende, något som för övrigt enligt all nutida forskning på ämnet är det bästa för barnet.

Istället för att bo kvar där man inte har råd så kan man ju vända på resonemanget och ta ansvar för sin inkomst och se till att man har råd att bo där man gör?

Ditt resonemang blir så bakvänt, om TS idag hade ett billigare boende och fadern propsade på och tjatade om att TS skulle flytta närmare och på grund av det skulle öka sina boendekostnader..... Då kan ditt resonemang om att han kanske bör hjälpa till ekonomiskt ha viss logik.
Men absolut inte i den situation som nu råder, nu är det ju TS som vill/behöver ändra rådande förhållanden.
Förstår du alls skillnaden?Det blir alltså faderns ansvar att leka "följa John" när TS får för sig att flytta för att ha en möjlighet att vara förälder åt sitt barn?

Istället för att bli vräkt är det ju en variant att TS tar ansvar genom att öka sin inkomst så hon har råd att bo kvar?

Eller så flyttar hon till ett billigare boende som ligger en bit ut, men då följer också ansvaret med allt det praktiska kring det växelvisa boendet.

Skrev jag inte precis att de kunde flytta under graviditeten? Men att det skulle vara moraliskt fel då man då skulle göra det fullt medveten om vad det kommer leda till i ett senare skede.

Om man medvetet gör olika förändringar i sitt liv som försvårar/förhindrar att barnet bor växelvist eller på annat sätt får sämre möjligheter att ha en lika god kontakt med båda sina föräldrar så är det ett solklart tecken på att man är direkt olämplig till att ha gemensam vårdnad, eller vara vårdnadshavare alls för den delen... Det visar tydligt på en oförmåga att sätta barnets behov i första rummet. 

Nu får du gärna citera just den delen där jag skrev att det var moraliskt fel att flytta till ett billigare boende....

Det jag anser omoraliskt i det hela är ju inte just bytet till ett billigare boende, hade det billigare boendet legat i samma område så hade det ju inte påverkat det växelvisa boendet eller det delade föräldraskapet alls.