Flyr

Anknytningsproblem kanske?

Det blir för mycket för honom. Kan precis vara anknytningsproblem och/eller dålig självkänsla.

Jag har själv dragit mig undan i relationer, det är ett sätt att fly när det inte är bra. När jag kämpar med mina egna känslor. Vill inte att det ska drabba den andre. Jag kan ha en mask på när "närvarande", artig, snäll men jag är inte där på riktigt. 

I min barndom blev jag övergiven. Det gjorde mig självständig, och nån som andra lutade sig på, men jag ville aldrig själv luta mig på nån annan. Det var otryggt för mig. Mitt sätt att vara funkade jätte bra för alla andra, men eg ensamt för mig själv.

Jag tror inte jag hade varit densamma, haft mitt flykt beteende, om vad som hände i min barndom inte hänt.

Nu har jag bearbetat mig själv så jag flyr inte längre men det var smärtsamt och jobbigt att gå tillbaka så i det förflutna och något som alla bara velat låtsas inte hänt. De vuxna varit mer upptagna med hur det var för dem än för barn och försökt skydda sig själv och komma med ursäkter varför. Det finns inga ursäkter nog. 

Jag kan också idag förstå frustrationen från ex och  nuvarande vilket jag inte förstod innan, jag hade ju inte gjort dem något tyckte jag. Jag hade ju istället besparat dem från hur jag själv mådde. Jag tyckte att jag hade gjort dem en tjänst. Jag kunde inte hjälpa när jag var i det att jag var som jag var. Men jag lutade inte på dem.

Den förälder som övergav mig men som sen kom tillbaka ville jag skulle luta mig men jag har aldrig gjort det. Vi har aldrig fått den relationen vi skulle ha haft. Jag har sagt jag har förlåtit. Jag har det mycket starkt i mig själv "Jag klarar mig själv".

Vi är komplexa. 

Prata lite med honom om varför han tror han flyr. 

För mig är det väldigt viktigt att jag kan lita på vad en partner säger är sant. Jag har väldig låg tolerans mot lögner och svepskäl. Jag hade inte fortsatt vara ihop med den jag är med idag om han inte fått gå genom eld och vatten för mig efter han svikit mig en gång. 

Så mitt tips är väl att visa att du verkligen står berg fast, att du går att lita på och ta inte lätt på sanningen och dölj inget och tror för att du dolt det att det inte är en lögn för det är det. Allt kommer upptäckas ändå i sinom tid. Tillit. 

Men vad tycker han är jobbigt exakt? Har visat att han kan lita på mig.

Du måste ju fråga honom om du ska få veta. Sedan måste du förstå att 1) det spelar ingen roll varför och 2) det är inte din sak att laga honom.

Först och främst: det är inte du som är jobbig. Bara så du vet. Så du inte tar det på dig. Det är känslorna skulle jag tro om jag är som han, de blir för övermäktiga. Jag flyr inte rent fysiskt, jag lämnar inte en relation om där finns hopp och jag springer inte och gömmer mig vid minsta lilla utan tror att mycket går att lösa. 

Jag tänker att du måste verkligen prata med honom om vad han menar med att fly, exakt? För hans är kanske inte precis som min reaktion. 

Sedan är det jätteviktigt att du kan känna dig trygg i relationen även när den svajar, att han inte då flyr för då vågar du ju inte satsa tänker jag vare sig känslomässigt eller på andra vis. 

Att han är medveten om att han är flykt-typen visar för mig ändå att han är medveten om det. Jag var inte ens medveten om mitt (därför förstår jag att ex o nuvarande blev frustrerade på mig). Vad han sen ska göra är att komma till insikt med varför han är så och hur han slutar. Han ska inte ha det beteendet i en relation med dig: Det hjälper inte ett dugg. Mitt har inte hjälpt (förlåt till ex o nuvarande! Mitt fel). men till mitt försvar när jag kände att jag var sårbar (enligt mina mott då) att jag inte fick den empatin jag behövde, förståelsen utan mest försvar från ex o nuvarande, och därtill tänkte jag ok mitt problem. Så drog jag mig undan. 

Egentligen är det bara av intresse som du behöver undra varför, för att du lättare med emotionell intelligens ska förstå din partners beteende, men jag håller helt med annan som skrivit här att detta ska egentligen inte vara ditt problem utan det är din partner som ska lösa detta. 

Det gick upp för mig hur mitt flykt-jag påverkade min partner när han sa "Det enda jag kan göra är att vänta". Så skulle han och ingen behöva känna det. 

Insikt, terapi har hjälpt mig att sluta upp med det beteendet, så jag tror och hoppas på att din också ska göra det så det inte sabbar för er. Kanske behöver han inte ens terapi, bara han förstår varför och vill och bestämmer sig för att sluta med det. 

Skönt med någon som förstår oss, att det inte har med personen att göra. De tar ofta åt sig och blir sårade, fast det inte alls är deras fel. Det spelar ingen roll att man försöker förklara heller, man blir inte trodd.

Ylva34: Bra att veta att man själv inte är jobbig. Så det jobbiga är hans känslor?

Japp, precis det är det för mig. Mina känslor. Det är verkligen inte mina dejters fel. 

Men vad för känslor är det?

Alla känslor för mig. Både positiva och negativa. De negativa känslorna är bara snabbare att ge sig till känna.

Vad för negativa känslor handlar det om? Vad orsakar de

Han kanske tycker att det är jobbigt att du tjatar om hans rökning hela tiden?

Ja, precis. Det blir övermäktigt för honom.

Jag var i en relation en gång med någon som också hade anknytningsproblem. Han var mycket värre än jag var, kan jag säga. 

Så fort jag kunde se, märka, och han med att hans känslor för mig blev väldigt starka, i positiv bemärkelse, så följde det alltid samma mönster därefter. Han blev osäker, svartsjuk (över ingenting). Han försökte dra det tillbaka, dra ner mig, straffa mig för det. Jag hade inte gjort honom något. 

Han kunde bokstavligen tala om för mig att han inte kunde lita på mig när något hänt som var ren olyckshändelse. Suspekt. 

Han hade alltså svårt både när han kände positivt för mig såsom negativt och det negativa blåstes upp, blev förstorat. 

Det blev helt bisarrt efter det tagit slut och han beskrev att han älskade mig väldigt mycket. Ändå behandlade han mig som han gjort och tog död på allt. 

Allt grundar sig i rädsla. Rädsla att våga lita på den andre. Detta då man blivit brutalt sviken i barndomen.