Är dessa krav rimliga att ställa på 11-åring?

Svårt att säga hur hon har det hos mamman, men jag vet att när jag införde att hon skulle ta bort sin tallrik från bordet så hakade mamman på och då tyckte barnet det var hemskt att hon var tvungen att göra allt hemma.
Så jag tror båda föräldrarna har gjort det mesta för henne och nu tycker båda det är jättejobbigt eftersom de får tjata för att hon ska städa sitt rum tex.

frukosten tar jag alltid fram åt henne men sedan hon fyllde 11 har hon fått hälla upp mjölk själv och bre sin egen macka. Jag tänkte att från och med i höst ska vi lägga till att hon får ta fram sakerna själv.
hennes pappa lägger alltid upp mat på hennes tallrik vid middagen.

jag har också hört att det är bättre att få dem att ta ansvar och hjälpa till tidigt än att en dag i tonåren ge dem allt direkt. Och har själv bara ett litet barn, så därav är det svårt att veta vad som kan förväntas av en 11-åring.

Kastrullen var en engångsföreteelse, hon har inte behövt göra det tidigare, men denna gången var det så grisigt i köket efter att hon gjort det så jag kände att hon behöver nog få plocka undan efter sig själv en gång för att lära sig att det är bättre att inte frida ner så eftersom det blir så tråkigt att städa upp. Lite som att jag sagt åt henne att be dina vänner hjälpa dig städa innan de går hem så slipper du städa allt sedan, för det tycker hon ju är orättvist när hon lämnas ensam med.

Det har spillts förr och jag har sagt flera gånger att hon ska ha det på bordet annars får hon inte äta där, och hon har inte fått äta där flera gånger pga att det inte följa, en av premisserna när hon fick sin tallrik denna gång var att den skulle stå på bordet. Och ändå stod den i soffan när jag kom ner och det var ris överallt.(som jag tog bort)
Har även påminnt henne om att jag inte vill att det står saker i soffan och att hon gärna får ställa det på bordet istället, då har den otrevliga attityden kommit fram igen och hon har käftat emot istället för att säga typ: oj jag glömde. Förlåt. (Alla kan ju glömma nån gång) istället kommer massa undanflykter och hon mumlar ibland elakheter, typ idiot, skitstövlar mm till oss.

hon har en egen krok, närmast duschen och vissa handdukar matchar våra men andra sticker ut, kanske bara ska ta de som sticker ut fortsättningsvis.

Hon har 6 glas stående på sitt rum och 2-3 stående runt om i huset... pappan plockar sällan undan dem eller ber henne sällan ta dem. Jag ber henne ta dem ibland och tar dem själv ibland..

Detta är ju några exempel på vad jag funderar är rimligt. Exempelvis dukar jag alltid fram frukost men hon får ta själv men tänkte att till hösten får hon börja ta fram den själv när hon går upp. Att vi försöker lägga på ett ansvar i taget.

Nej hon brukar få baka med mig, detta hade skett utan att jag visste om det när jag hämtade lillebror, och jag kom hem till ett kök i kaos och hon vägrade plocka upp äggskal och torka bort oboypulver som låg överallt och nudlar när jag bad henne. (Hon bakade utan recept så det blev bara en hård klump som jag slängde och diskade ur bunken)hon har tidigare bakat utan att jag vetat om det och ätit upp smeten, men då har jag städat efter henne, denna gången var det för mycket för att jag kände att hon inte skulle ta något ansvar alls för det.

Hon tycker jag är hemsk och orättvis och egoistisk när jag ber henne städa undan något efter sig själv. Hon använder ofta ord som att det inte är normalt och att mamman är konstig till mamman när hennes mamma tex säger att skärmtiden är slut.

Jag tycker också det, plus att 3-åringen vet vilken krok hans handduk ska hänga på så jag tycker hon borde kunna det efter 4 år också.

Jag var själv ordningssam, tackade för maten, dukade av, gick upp själv.
Pratade med min mamma om det då jag bara minns att jag skrek ett elakt ord åt henne en gång och att jag sen sprang in och grät. Och hon sa att det stämde, jag kallade aldrig henne för elakheter, det har ingen i vår familj gjort i den åldern mer än nån enstaka gång och då har vi mått dåligt och bett om ursäkt. 

Här är det hårda ord varje dag, även när jag ska påminna henne om nåt roligt så suckar hon vid första ordet jag säger. Har hon inte ätit inväntar vi att hon fått i sig mat innan vi pratar med henne då hon har extra dåligt humör då och det är vi alla medvetna om.

Det var inte vår vecka denna veckan men mamman verkar inte ha orkat ha henne två veckor i sträck som hon planerat så hon har varit här hela veckan istället.

Hon har svårt i vissa ämnen i skolan.
läxorna har varit en mardröm. Hon luras att hon gjort dem, spelar ut mamma och pappa. Kommer inte ihåg att ta med dem hem, vet ibland inte vilka läxor hon har, säger att hon inte kan lösenordet till deras dataprogram för matten, låtsas läsa och väljer böcker där hon sett filmen så hon kan berätta vad som hände i kapitlet utifrån vad hon sett i filmen(vi upptäckte att det inte stämde).
Hon har svårt att hänga med i längre instruktioner i matten och gångertabellerna sitter inte på långa vägar, hon räknar fortfarande på fingrarna en del.

Ja det är lite så jag känt också, men jag har ju själv inte så stor erfarenhet av barn i den åldern, mina vänners barn är ett par år yngre, så därför jag undrar lite vad som är rimligt. För mina vänner är det självklart att man hjälper till att städa efter sig om man tex bakat. Eller att man inte ställer tallrikar och glas i soffan eller hoppar upp i möbler.
Men sambon tycker inte det är rimligt så jag kände att jag behövde höra hur fler resonerar så jag vet vilka punkter som är värda att hålla fast vid och vad jag kanske ska släppa på.

Jag har sagt till sambon att jag tycker de ska prata med läraren om möjlighet till stödpedagog, att kunna göra prov i mindre grupp mm och att hon borde gå på den extrahjälpen som finns en dag i veckan.
Han och mamman tycker inte det behövs, så jag låter dem ta ansvaret för skola och läxor numera.

Har även förklarat för flickan att om det finns nåt hon inte vågar/vill prata med oss om så kan hon alltid prata med skolsköterska/kurator. Hon öppnar dock upp sig rätt bra för mig när hon tycker nån kompis är jobbig eller taskig mm.

Jag har själv gått efter devisen 5 ggr mer kärlek. Även om det är svårt när man säger hej älskling, hur var det i skolan och möts av ett grinigt stön.😅
men även att barn mår bra av struktur och regler. De lite äldre bonusmammor jag känner till som har bäst relation med bonusbarnen i vuxen ålder är de som tagit en uppfostrande föräldraroll och varit den vuxna som barnet saknat i sitt liv. Den som ställt upp och skjutsat till aktiviteter men också satt gränser för sånt som barn inte själva är mogna att själva se faror med, utgång, läggning, alkohol i äldre ålder mm.

Håller med dig, och tänker verkligen på hur jag pratar med henne. Ber och påminner istället för att sucka eller klanka ner.
Försöker hålla mig till lågaffektivt bemötande när hon brusar upp men det är svårt😅
skämtar ibland och speglade henne nån gång för att hon skulle se hur hon uppfattas. Har funderat på att spela in henne så hon kan få se sina reaktioner och utbrott utifrån.

hon hade en överenskommelse med sin mamma att hon skulle få nåt om hon höll nere sin skärmtid till 3 timmar/dag.
hon ville verkligen klara det men även där när jag försökte påminna henna försiktigt så skrek hon sluta tjata innan jag fått tala till punkt och fortsatte med telefonen. Hon hade även slagit till mamman när hon tog telefonen ifrån henne.

Håller med och har försökt få till samtal med alla föräldrar/bonusföräldrar men det har Inte gått, svårt för mamman att få till. Föräldrarna skulle prata själv nyligen men det blev inte av.

Jag tror samma regler och struktur i båda familjer hade funkat bäst då hon har svårt att anpassa sig till att det är olika regler i olika hem. Likaså när hon är hos andra, har hon svårt att anpassa sig efter det husets regler och önskemålen den som bor där har om hur man beter sig. Sprang tex in blöt och satte sig i en soffa efter att ha badat i pool och skulle slänga handdukar i poolen. Och tyckte det var konstigt att de vuxna inte tyckte det var ok.
Hon tycker även att det är bättre att vara hos kompisar och leka för då kan man åka därifrån utan att städa något vi har pratat med henne om att det måste hon göra och frågat hur det känns om kompisarna gör samma här.

Ja grinigt svar när man är trött eller hungrig kan jag förstå. Men otrevligheter känner jag att vi behöver markera inte är ok. risken är också att hon lär lillebror att kalla pappa för idiot, han upprepar ju allt nu.😅

En gång lurade jag henne genom att börja en lång mening där det roliga låg i slutet, typ att vi skulle åka och bada,  just för att få henne att inse att det kan vara värt att inte sucka direkt utan lyssna färdigt först. Det kunde hon skratta lite åt i efterhand åt att hon stönat I onödan.😊

Jag har frågat och mannen håller till viss del med och mamman har funderat över det men de vill inte utreda tyvärr. Vänner som träffat henne (som jobbar inom skola, soc och skolhälsovården) har undrat om hon blivit utredd. Har laddat ner stödmaterial utifrån adhd, veckoschema, städschema mm och läser böcker och lyssnar på podar. Men känner egentligen att det ansvaret inte ska ligga på mig. Men försöker ändå läsa på så jag kan hitta tips och råd. Utifrån hennes utbrott funderar jag även över trotssyndrom.

Lite därför också jag ställer frågan här. Har hon adhd så förstår jag ju att mina förväntningar är orimligt höga men hur är det för barn som
inte har diagnos.(var därför jag inte skrev nåt om mina misstankar först, vill veta vad folk skriver utifrån att jag inte nämnt ordet adhd) Och om föräldrarna tycker förväntningarna är orimliga så kanske de borde fundera kring utredning ett varv till eller åtminstone låna verktyg som finns, då det ändå låter här som att mycket är sånt man rimligtvis kan förvänta sig med lite påminnelser av ett barn utan diagnos.

Hon är inte hyperaktiv men har dålig impulskontroll, hoppar upp i och ur möbler, skuttar till så folk får flytta på sig på ica. klarar inte av turtagning. Kan som sagt inte hålla koll på sina kläder och läxor. Har svårt att komma igång med saker, svårt att byta aktivitet. Att åka till stranden är en hemsk idé, fram tills vi varit där en stund, då är det fantastiskt och hon vill dit igen. Nästa gång är det lika hemskt igen.
Tappar fokus under läxorna, fastnar i det orimliga i att ett barn har 20 ballonger och ett annat 30, vem har så många ballonger liksom, istället för att räkna ut talet.
Har slutat på alla Aktiviteter vi testat men nu har jag hittat en hon gillar och ser fram emot, hon är väldigt kreativ och konstnärlig. Och vi försöker ha pysselkvällar, bakkvällar och tjejkvällar ihop.

Har rekommenderat sån app till mamman.
Har även försökt uppmuntra henne till att göra egna videos istället för att bara fastna i att titta på andras, så det blir mer kreativt när hon har mobilen. Vi har gjort några ihop och jag köpte en green screen bl.a.

Absolut.👌🏻

Ser det mer som belöning än mutor. Men försöker variera belöningen så belöning inte bara är skärmtid utan även beröm, kvalitetstid, göra något hon får bestämma.

Fint skrivet. Jag tror nånstans att hon behöver prata mer om känslor. varför blir man arg, vad kan man göra när man känner ilska komma. Börja analysera lite. Vår kunskap kanske inte räcker till helt där.
Jag har alltid tyckt att vi kan ha fina samtal om sånt som händer i hennes liv men när det kommer till hennes eget beteende så har hon svårt att ta ansvar eller se sin egen del i det hela. Att en kompis säger nåt som sårar henne är hemskt men när hon har sagt nåt liknande som kan såra så har personen som blir ledsen dålig humor. Detta har vi försökt prata om i lugn och ro då vi vill värna om hennes kompisrelationer.

Har läst om de tre korgarna nyligen där man ska prioritera vilka strider som är värda att ta och vilka man får släppa helt. ska nog gå igenom det med sambon. vi behöver ju få en likadan prioritering på detta.
Men som sagt svårt då det ändå är olika i olika hem.

en gång sa hon förresten att jag försöker uppfostra henne, att hennes mamma också försökt men gett upp. Lät ju roligt i stunden men att känna att ens mamma gett upp kan ju inte kännas bra längst in.

Ja det med att hjälpas åt försöker vi med också. Att hon ska förstå att även om vi ber henne städa rummet tex så om hon ber om hjälp så hjälper jag henne tex alltid vika kläderna för det kan vara knepigt att få till bra struktur på. Och att det då även går åt andra hållet, ber vi henne hjälpa till att duka så kan hon hjälpa oss med det.

absolut, när hon fick göra om ett prov tex låg ju allt fokus på det och återhämtning, inga andra måsten den veckan.

Ja det är det mina vänner säger också, att jag kan inte ge henne allt det om inte föräldrarna bryr sig om att stötta, skapa struktur som funkar mm, att jag kommer ta slut isåfall. Samtidigt känns det hemskt att bara skita i hennes uppfostran för hon är ju inte mitt ansvar, känns som en tråkig särbehandling av barnen. Folk runtomkring kommer ju tycka sonen är väluppfostrad och go medan hon som inte ens hejar när vi får gäster kommer de ju undra vad det är med.

Handduken verkar vara väldigt olika hos olika familjer.
Det är klart det kan vara olika från person till person, hon har ju ingen koll på sina kläder heller medan småsyskonen har stenkoll både hos oss och mamman.
Ja förhoppningsvis är hon ren. Men hennes pappa fick prata med henne om hur man torkar sig på toaletten för bara nån månad sen eftersom det ibland blir bromsspår och hon sa nåt om att bara torka en gång. Så ja, jag vill gärna ha min handduk för mig själv.🙂

Hon har egen krok, men ja vi ska nog hålla oss till en annan färg/mönster på hennes handduk då den hon har nu verkar funka bättre än den som matchade våra.