Hur mycket reagerar ni utifrån avundsjuka?

Inga känslor är väl logiska? Jag uppskattar ju ofta sådant du skriver och jag har intrycket av att du har ett lite annorlunda tänk än många. 

En gång skrev en till mig på forumet:

Ditt liv framstår som allt mindre avundsvärt. 

Det var en utsaga som gjorde mig förvånad, då jag inte tycker att jag skrivit så mycket som någon skulle kunna bli avundsjuk på, möjligen det här med att jag bor tillsammans med någon, men det är väldigt vanligt att bo tillsammans med någon. Inget särskilt. 

Jag blir säkert avundsjuk ibland utan att veta om det, och det kanske du också blir, bara att du tycker det är ologiskt och slår bort det?

På forumet har jag inte blivit avundsjuk på någons liv hittills. Men de flesta skriver ju om sådant som är svårt i deras liv. Det var någon som skrev en gång om hur hon ville hjälpa en kollega in i arbetsgruppen, en väldigt fin människa verkade det som. Då önskade jag att hon var min kollega. Mer så kanske, att man önskar att man hade en sådan person runt sig. Eller när någon på forumet fått jättefina svar i något som rör mig och jag önskar att jag fått de svaren. Jag förstår varför jag inte får dem av sådana som tycker jag är dryg. Jag hade inte gett dem stöd heller då jag anser dem dryga och bortom räddning. Men säkert har jag gett och fått stöd anonymt av samma personer, då vi är rätt få här. 

Det här är en grundläggande och djup skillnad mellan oss i hur vi ser på "jobba för det". Som tidigare ältats har jag kämpat i 25 år utan att komma dit jag vill: ett fast arbete, vilket också är något väldigt många andra människor har efter utbildning i bristyrke. Det beror dels på otur, dels på att jag inte kan hantera förtryck utan att reagera, och eftersom det på nästan alla arbetsplatser jag varit på har förekommit förtryck (de har behövt någon på dagen av en anledning, dvs nästan alltid att någon innan mig blivit sjuk eller fått sparken på grund av av arbetsklimatet där) så har jag nästan gett upp. Ett par gånger har jag fyllt i av annan anledning, t ex pension, och då upplevt friska arbetsplatser. Så blev det för mig, och nu finns ingen återvändo. Jag önskar att jag haft andra sätt att hantera förtryckare på!
Lätt i livet kan man delvis välja. Inte protestera, glida undan, slicka uppåt. Men samtidigt, du är där du vill vara och inte jag, så något måste du ha gjort rätt där jag har gått vilse. 

Det är som det ska vara, att man aldrig är nöjd. Men det kan nog slå över i avund för några. Fint du håller det i schack. Tack för att du ser att jag haft det tufft och inte bara säger att jag ska kämpa ännu mer. Egentligen har jag kämpat för länge och borde med facit i hand gett upp  tidigare. Men bättre sent än aldrig. 

Det är väl det som är grejen, att på senare år har jag kunnat, och även till sist velat, slå av på takten. Innan var det såhär 100 procents jobb i några månader, 100 procents a-kassa i några månader, sen meningslösa åtgärder och insatser om arbetslösheten övergick några månader, och så en känsla av att inte längre orka med vissa arbetsuppgifter på grund av sådant jag utsatts för i arbetslivet, utmattning till följd av att inte ha något val, usel a-kassa och sjukersättning på grund av deltidsjobb, ja, jag tror du fattar. Så nu när jag kunnat slå av på takten och inte längre är så ung och är tröttare så tror jag att det klokaste inte är att kämpa. Jag är inte glad över de hälsoproblem jag delar med många andra som varit utsatta för mångårig negativ stress, men att få reflektera lite såhär med dig som inte dömer, det lugnar ner och lindrar. När jag kom hit till Familjeliv hade jag fortfarande en hög takt, nu är det riktigt snigelfart många dagar. Jag är även gladare nu än när jag kom hit. 

Jag tror att om man hittar sin egen takt och får möjlighet att följa den (i åtgärder eller på destruktiva arbetsplatser har du sällan den möjligheten) så mår man bättre, och då blir man gladare, och inte lika sårbar för negativa känslor som till exempel avund, eller att någon försöker trycka ner en. 

Man behöver klara sig plus liten guldkant för att kunna känna lycka. Finns forskning på att 500 kronor per månad till nöjen höjer livskvaliteten. Sedan beror det säkert på vad man jämför med om man tycker att 500 gör skillnad eller om de är ett hån. Det finns ett äldre uttryck: allmosor. Det finns se som inget vill ta emot och inte vill ge tacksamhet. För dessa människor är stoltheten viktig.

Jag själv har kämpat alltför länge för vissa saker. Ingenting kan ge mig dessa 25 år tillbaka. Erfarenheter har jag fått, men hade hellre haft andra. Ändå är jag glad över att ha blivit lite klokare än innan erfarenheterna. Till exempel hade jag åsikten att djupt deprimerad skulle jag aldrig kunna bli. Men alla människor har sin gräns för vad de dukar under för.

Min bild är att de som har det halvbra och tänker att de skulle kunna ha det ännu bättre har mest utrymme för avundsjuka. Det finns ingen energi över att avundas det som är för långt borta. Tacksamhet går att lära sig, men enligt min erfarenhet först när grundbehoven av mat, tak och relationer är täckta. 

Det beror lite på vilka erfarenheter det är tänker jag, men visst, en del av mina positiva erfarenheter hade jag troligen inte gjort om jag fått fast jobb. Som du har det, då har du alla förutsättningar för att vara lycklig nog slippa avunden, och det verkar du också ha gjort? 

Tror allt man behöver veta för att motarbeta sin egen tendens till avundsjuka finns i detta inlägg. Jag skulle gärna ha vissa saker som jag inte har, men om jag hade haft dem skulle jag inte vara jag, så det är samtidigt svårt att föreställa sig hur det hade varit om det inte hade varit som det är. Jag är nog inte så visionär på det avundsjuka sättet, alltså jag sätter mig inte i andras ställe på det sättet som jag föreställer mig leder till avund. Att det borde varit jag. Som barn och ung hände det, men sedan blev jag upptagen med att kämpa för att få fast jobb i 25 år, vilket som bekant misslyckades.

Jag håller med. Sedan är det fint att ha drömmar, och jag kanske kan ha känt mig lite avundsjuk på alla med kulturpappor som jobbar på jobben jag hade velat ha istället för mitt bristyrke sedan jag förstod vilken fördel det är att ha en kulturpappa om man ska jobba inom kultur, när jag ändå inte fick fast jobb i bristyrket, haha. Jag hade i teorin lika gärna kunnat frilansa med facit i hand, men det vågade jag aldrig försöka med. 

Det är sant, och jag är tacksam. 

Jag orkade egentligen inte svara, men allvarligt talat. 38 000 personer läste en tråd med en konversation mellan mig och en mobbare där mobbaren/mobbarna ville få allt att handla om mig. Totalt OT i hur många kommentarer som helst. Det hade ingen något att säga om tills ett par personer tyckte att det gick för långt. Jag och Freddie K har givetvis gått över till PM. Gå över till att diskutera er avund själva istället för att klaga på oss som diskuterar ämnet på vårt sätt, eller klaga lika mycket över OT-mobbningen? 

www.familjeliv.se/forum/thread/82335759-har-du-ett-behov-av-att-trycka-ner-andra-for-att-kanna-dig-battre-sjalv

"Zitelmann identifierar en grupp som kallas ?socialt avundsjuka? ? personer som är för ytterligare beskattning av de rikaste. I Sverige utgör gruppen 21 procent av befolkningen, och de icke-avundsjuka uppgår till 48 procent. I Tyskland och Frankrike är gruppen socialt avundsjuka större, 33 respektive 34 procent"

Intressant. Så 20 procent svarade på ett sätt som tolkades som social avundsjuka. 

Jag tror inte att trådens inriktning är just pengar, men om man tittar på den aspekten så har jag inte sett mycket som tyder på att många uttrycker avundsjuka på andras pengar här. 

Jag kommer att tänka på en kommentar jag själv skrev i en tråd där någon sökte vänner,  och där att kunna hänga vid de nya vännernas pool var ett kriterium. Jag vände mig då emot att pool skulle vara en viktig förutsättning för att kunna bygga en vänskap med någon. Men visst är poolen en social markör.

De många poolerna i svenska trädgårdar har också fått symbolisera hur elstödet fördelat pengar från alla medborgare till de medborgare som har en pool att värma upp. Men det handlar för mig inte om avund, även om jag förstår att människor som vill ha en pool har större  glädje av sin pool om de får skattepengar för att värma upp den, utan det handlar om att de pengarna som jag ser det hade kunnat användas bättre. 

Jag tycker tvärtom! Många inlägg i trådar om kärlek och sex osar av avundsjuka och missunnsamhet. TS får ofta en skitstorm för att ha haft en relation i någon form och ska då rullas i tjära och fjädrar.
Men jag har också sett de inläggen av den som har allt. Jag har tänkt att det är en människa som verkligen har allt? Men visst kan det vara troll.
Sverige och svenskarna är kanske inte ämnet för denna tråd, även om det utgick ifrån den påstådda svenska Jantelagen och avundsjukan. 

Grymt av dem att ändå ta sig fram. Förstår deras frustration om de själva är minst lika duktiga och kanske har utbildning. Själv kan jag ju skylla på att jag inte ens försökt på allvar, eftersom jag skulle vara så förnuftig och bli ett bristyrke. Jag hoppas att dina vänner får de jobb de förtjänar och kämpar för. Det är verkligen störigt att jobben ärvs, och jag tror inte att det är bra för någon att det blir instängt. För det första är vi ett lilleputtland, och sedan har vi ett ännu mindre lilleputtland i kulturvärlden, och ännu mindre inom de olika delarna av kulturvärlden. Jag har sett att kändisar fått teaterroller flera gånger. Det kan inte kännas kul för den som gått en lång skådespelarutbildning och kanske förberedande utbildning innan dess. Samma sak när gallerier ställer ut kändisarnas konst. Det är säkert inte heller roligt om man har 10+ år i konstutbildning. Namn säljer ju. 

Avundsjuk beundran, jo, men det stämmer nog bra på mig också ibland. Jag önskar att jag vore mer socialt smidig och gångbar så att jag kunde få mer gehör för saker. Jag tror att med lite socker i botten så går medicinen ner, och avundas den som har det där sockret naturligt i någon form.

Den som tycker synd om mig får gärna visa medkänsla när mobbning uppstår istället för att spä på den. Den som tänker att vi inte har några liv behöver se över sitt eget. Men absolut har jag ett socialt behov som inte går att tillgodose på samma naturliga sätt som den som har kolleger. Freddie K får svara för sig själv, men han brukar vara för upptagen för att svara dagtid till skillnad från mig. 

"Ofta finns det sjukt stora förväntningar på en, som gör att många viker sig, snarare än att krigar framåt.
Däremot kan det såklart vara bra med föräldrar  som har ett särintresse i något och som kan berika sina barn med det, mer som en ren bonus."

Det senare är nog ett bra sätt för föräldrar att motverka avund. Att förmedla en nykter syn på allt, och att få lära sig att ta saker för vad de är. 

Jag växte upp med Carola Häggkvist och Pernilla Wahlgren och ville som många andra efterlikna mina idoler under uppväxten. Det gick efterhand upp för mig att min sångröst inte liknade deras hur hårt jag än höll i hopprepet, och jag avundas inte den som inte nått denna insikt innan hen förhoppningsfulla deltar i programmet Idol till exempel. Särskilt i programmets tidiga år pågick en årlig mobbning av människor med artistdrömmar. Idag tror jag att man hanterar det betydligt bättre. Jag ser inte längre programmet. 

De som växer upp idag exponeras för betydligt fler kända människor och kan själva försöka bli kända via sociala medier. Några lyckas också den vägen. 

Om man inte har vuxna runtomkring sig som kan balansera en längtan efter att bli sedd så blir man som människa mer sårbar för en längtan efter framgång, som i sin tur kan väcka avund. 

Jag tror verkligen att det vore bra om man åtminstone kunde dölja andra användare. Det finns flera jag skulle dölja och som kunde dölja mig. Men tänk såhär: Om vi skriver inlägg så hamnar tråden högre upp, och gör att andra skriver inlägg som för dig är mer intressanta, och som du kan svara på och reflektera över själv. Eftersom alla våra reflektioner är ointressanta för dig då de kommer från personer som du bestämt dig för är irrelevanta för dig, och jag förstår verkligen det, för jag känner exakt samma sak, bara för lite andra användare. Ha en bra dag, och visa gärna ditt nick åtminstone när du kritiserar oss så att vi kan undvika dig och dina trådstarter och inlägg i fortsättningen? 

Intressanta frågor utan svar