Du gör abort för din skull, även om du känner att du gör det för hans skull. Du gör det ju för att slippa dåligt samvete eller konflikt eller gud vet vad.
Jag hade inte gjort abort om jag inte till 100% velat det, och då är jag ändå barnfri.
Relationen kommer förmodligen inte överleva en abort.
Jag hoppas verkligen du har enskild vårdnad, med tanke på föräldraledigheten...
Satt i exakt samma sits för 1 år sedan. Blev gravid trots preventivmedel, och trots att min sambo visste om att jag blivit gravid med de två äldre barnen med preventivmedel och jag bett honom att sterilisera sig om han inte ville ha fler så gjorde han inte de och i maj förra året blev jag oplanerat gravid igen. Vi gick igenom samma sak som er han ville inte och vi var hos kurator och abort rådgivare men till sist klarade jag inte av en abort... jag kände att jag tar inte bort ett barn för hans skull. Och skulle jag tagit bort de hade jag behövt lämna honom eftersom jag ansåg att han då tvingat mig till de.
Och det blev inte bra. Han var inte med på förlossningen, han tar inte barnet som nu år 2 månader. Det känns som att han straffar mig för att jag behöll barnet. Men jag ångrar inte barnet, och kommer aldrig ångra att jag behöll honom. Nu sitter jag mest och funderar på hur länge jag orkar stanna med denna mannen och såklart mår jag jättedåligt i detta.