Gender disappointment?

Vad är det? Besvikelsen över sitt kön, sin micropenis?

Finns det inga svenska ord man kan använda i en sådan här frågeställning?

Typ: Besvikelsen över fel kön på barnet-Era tankar?
Allt blir så amerikaniserat.

Ontopic så kan jag förstå de föräldrar som av olika anledningar fantiserat och hoppats på ett visst kön, och sen blir besvikna till en början.

Men om besvikelsen inte går över fort utan kanske växer och blir ett problem så tycker jag det är otacksamt och ett hån mot livet. Friska, fungerande barn är en gåva, oavsett kön.